Uppmanar till skrotning: Man skäms ögonen ur sig
Spårvägen Sim vill förändra svensk simning
Uppdaterad 2021-05-06 | Publicerad 2019-12-20
Spårvägen vill förändra Sveriges syn på simträning.
I ett brev uppmanar de alla landets föreningar att skrota utslagningen av barn och unga.
– Man skäms nästan ögonen ur sig när man tänker på hur det har varit, säger sportchefen Jonatan Wik.
Tänk att Sarah Sjöström blivit bäst i världen, trots att hon tränat bredvid långsamma amatörer. Hur mycket snabbare hade hon, Michelle Coleman och Simon Sjödin simmat om de från unga år sluppit slösimmarna?
Svaret är noll och ingenting.
Det tror i alla fall Stockholmsklubben Spårvägens sportchef Jonatan Wik. Stämmer hypotesen finns det ingen anledning att bedriva simverksamhet på det sätt som i princip alla gjort i Sverige de senaste decennierna.
– En snabb trettonåring kommer inte smittas av en långsam trettonåring. Ändå har man i alla år agerat utifrån att det skulle vara så. Det är skrämmande, säger Wik.
”Samma bastu efteråt”
I maj slopade Spårvägen all form av utslagning och selektering i åldrarna 11–16 år.
Där det tidigare varit tränarens roll att ta ut de skickligaste adepterna till tävlingsgrupper är det nu barnets val. Vill de tävla så är de välkomna. Och där toppgruppen brukade ha egna träningstider ska numera alla samsas om banor och ledare.
I dag skickar de ett brev till alla Sveriges simföreningar med uppmaningen att följa initiativet.
– Vi ska kunna ta bussen till träningen tillsammans även om vi är olika snabba i bassängen. Vi ska träna samtidigt, ha samma tränare, samma uppvärmning och samma bastu efteråt. Det är speciellt viktigt i simning där man inte kan prata med varandra under passen, säger Jonatan Wik.
Går det här på tvärs med hur andra gör?
– Ja. Det låter som självklarheter, men så ser det inte ut i dag.
Borde gå att behålla fler
Spårvägen lutar sig mot Barnkonventionen, som blir lag vid årsskiftet. Där står att alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och få den respekterad. Därtill ser klubben initiativet som ett sätt att bromsa massavhoppen i tidiga tonår.
Enligt Jonatan Wik lämnar över 90 procent av barnen mellan ålder elva och tretton simningen. Vissa hade bara som mål att lära sig simma, där är avhoppen naturliga, men det borde gå att behålla en betydligt större andel av de andra. Då krävs att man inte separerar barnen från varandra i tidig ålder, menar föreningen. Och detta ska vara fullt möjligt utan att göra avkall på sportslig framgång.
– Ska vi ha kvar vår trovärdighet måste vi förstå att våra bidrag inte enkom är till för att vinna SM-guld. Vårt ansvar är större än så och jag är beredd att ta det, säger Wik.
”Vi har inget att vara rädda för”
Hur har responsen varit?
– Fantastisk. 40-45 simmare blev erbjudna att starta i tävlingsgruppen och 30 kom och provade. Jag kan inte säga att våra snabbaste simmarna blivit snabbare av satsningen – men de är helt säkert inte långsammare.
Mitt i brevet kommer en högstämd uppmaning. ”Låt oss tillsammans göra simningen till en sport för alla – oavsett ålder och mål. Vi har inget att vara rädda för”.
– Ja. Vår förändring var mer revolutionerande än vi först trodde, så nu hoppas jag att fler tittar på sin egen verksamhet, säger Jonatan Wik.
