Försökte stänga av elitryttaren
Förbundet efter Sportbladets granskning: Vi vet inte hur det ser ut i stallen
Uppdaterad 2022-08-29 | Publicerad 2022-08-28
Svenska ridsportförbundet vet varken hur många svenska hästskötare som finns, var de jobbar eller under vilka förhållanden.
Efter Sportbladets granskning vill ordföranden Ulf Brömster nu ha in fler anmälningar och driva frågan om speciella lagar för idrotten.
Men vad ska en utsatt ung tjej som inte orkar skriva en anmälan göra?
– Ring kansliet, säger Brömster.
Svenska ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster medger det redan på första frågan. Förbundet har i dag ingen aning om hur anställningsförhållandena ser ut på de professionella stallen.
– Om du frågar mig om hur det ser ut på enskilda stall så vet jag inte. Det är arbetsgivare och arbetstagareorganisationerna som har kontroll på det.
Vilka problem för hästskötare känner ni ändå till?
– Jag kan inte gå in på detalj, men det man vet är att de som jobbar som hästskötare gör det för kärleken till hästen. Då vet jag att det kan bli långa arbetsdagar och obekväma arbetstider. Det är vi medvetna om. Åker man sen ut på ett mästerskap blir det väldigt långa dagar och sena arbetstider, det är jag fullt införstådd med.
Vägrar filmad intervju
Ulf Brömster har tackat nej till en personlig intervju med Sportbladet kring vad som framkommit i vår granskning av situationen i landets professionella stall. Vi får även nej på att göra intervjun genom ett videosamtal.
Istället tvingas vi under en halvtimme över telefon försöka hinna berätta och fråga om arbetsvillkoren för Sveriges unga hästskötare.
Vi berättar om Lea som jobbade mellan 06:30 och 22:00. Som sprang 35 000 steg om dagen, knappt åt och när hon inte hann med fick höra att hon skulle springa snabbare.
För det slitet fick hon 11 000 kronor i månadslön efter skatt. Hennes kollegor som dessutom bodde med egna hästar på gården fick efter avdrag 6000 kronor.
Efter fyra månaders spring kollapsade hon av utmattning. Men när hon skulle sjukskriva sig trodde Försäkringskassan att hon hade skrivit fel i sina dokument.
De trodde inte att någon kunde jobba så mycket för så lite.
Ulf Brömster låter ärligt förvånad.
– Det låter långt ifrån vad man hade kunnat tänka sig.
”Har ingen kontroll”
Ordföranden trycker under vårt samtal återkommande på hur förbundet på hästskötarutbildningen informerar alla studerande om vilka rättigheter de har och vilka krav de kan ställa på sina arbetsgivare.
– Du ska ha rätt till din dygnsvila, du ska ha rätt till din veckovila och din semester. Där gäller arbetsmarknadens ordinarie villkor och de gäller ju hästskötare också.
Men när eleverna lämnar utbildningen slutar också ridsportförbundets insyn.
Vi fortsätter att berätta om informationen som kommit fram. Att låga löner, svart arbete och ibland omänskliga arbetsförhållanden är vanligt, kanske till och med praxis. Att skötare berättar om en tystnadskultur där konkurrensen om platserna på de mest attraktiva stallen är stor och rädslan att bli petad därför förlamande.
– Det känns inte bra alls att höra och som ni säkert vet så har vi jobbat mycket med den här typen av frågor. Om vi pratar om tystnadskultur och trakasserier – och det här skulle kunna ses som trakasserier – så har vi jobbat intensivt med det under de senaste åren. Om vi har nått hela vägen ut? Nej, det har vi möjligtvis inte gjort utan det är något som vi får jobba med. Men det här handlar väldigt mycket om det arbetsgivaransvar som respektive arbetsgivare har, säger Brömster.
Kan ni göra något mot respektive arbetsgivare eftersom ni ofta arbetar tätt med dem i andra frågor?
– Ja, men det här är lite svårt för om jag frågar hur många stall som har en hästskötare så har vi ingen kontroll eller uppgift om det idag över huvudtaget.
”Måste fundera över vår roll”
Brömster berättar att Svenska ridsportförbundet helt saknar såväl kontroll som någon typ av register kring hur många hästskötare som finns i Sverige i dag, vilken anställningsform de har och hur verksamheten på stallen drivs.
Med tanke på de vittnesmål som nu finns om hur det fungerar i dag, finns det anledning att försöka få större kontroll från er sida?
– Ja, då måste vi fundera på vilken vår roll är i det här. Det kan vi absolut göra.
Samtidigt återkommer Brömster hela tiden till att förbundet organiserar föreningarna, och inte de professionella ryttarna eller hästskötarna. De är enligt förbundets syn någon annans ansvar.
Vi fortsätter ändå med att berätta om hästskötarnas vittnesmål om att problem med sexuella övergrepp också är såväl utbrett som välkänt.
Om unga skötare som har sexuella relationer med äldre chefer för att få fördelar. Och om vänner till hästskötarna vi pratat med som blivit erbjudna att rida bättre hästar i utbyte med sex eller fått löften om att deras egna hästar ska utvecklas ytterligare om de strippar för sin arbetsgivare.
De säger också att de inte velat blanda in ridsportförbundet av rädsla för att få sparken. Hur reagerar du på det?
– Till att börja med så är sexuella trakasserier och övergrepp helt oacceptabelt. Det är inget vi tolererar inom ridsporten. Men om vi inte får vetskap, om vi har en tystnadskultur, så kan vi aldrig göra något åt det. Vi är stolta över det trygghetsarbete vi har inom ridsporten och arrangerar väldigt många förebyggande utbildningar där vi når ut till våra ridsportföreningar och våra tränare. Men det är klart att ett stall med en tävlingsryttare med en enskild anställd hästskötare… Dit har vi svårt att nå. Så är det ju.
Varför tror du ridsporten sticker ut i rapporteringen om sexuella övergrepp?
– Det vet jag inte om den gör. Jag vet inte om den sticker ut men du har säkert fakta på det då. Men jag har ingen fakta på det.
Vi återger mediarapporteringen från de senaste åren. Om Tidningen ridsports artiklar 2016, SVT:s rapporteringar 2017, SR:s dokumentärserie 2018 och den färska dokumentären från P1.
Får in fler anmälningar
I den senare framkommer återkommande kritik mot att flera ryttare genom åren förlorat tränar- och läraruppdrag efter anmälningar om opassande sexuella relationer med sina elever, men ändå fortsatt anlitats som ungdomstränare och ungdomsledare av Svenska ridsportförbundet.
Varför tycker ni att personer som ansetts olämpliga att arbeta i andra roller kring ridsporten fortfarande är lämpliga att få uppdrag av er?
– Det är klart att de inte ska få det och det är något vi har skärpt de senaste åren. Så där tror jag att det är en annan bild i dag än den som funnits tidigare. Jag skulle säga att vi har en helt annan syn på det idag än vad det var för 15 år sedan.
När vi frågar vad förbundet gör för att motverka nya sexuella övergrepp berättar Brömster om en stolthet kring de utbildningar förbundet har. Han pratar om projektet ”Trygg i stallet” och samarbeten med arbetsgivarorganisationer.
– Men då är det ridskolor vi pratar om. Sedan får alla kryssa i en ruta när de löser sin licens med oss där de intygar att de är medvetna om att de ska följa vår värdegrund och Riksidrottsförbundets etiska grund, annars kan du få din licens indragen. Så vi har stärkt väldigt mycket både i vår proaktiva utbildning och varseblivningen när du löser licens.
Kan ni mäta om det haft en effekt?
– Det vi möjligtvis kan se är att vi får in fler anmälningar än tidigare. För vi har tidigare fått in väldigt få anmälningar. Så om ni påstår att det funnits en tystnadskultur tidigare har ni nog rätt.
Ulf Brömster är samtidigt tydlig med att förbundets uppfattning är att antalet anmälningar fortfarande är få. Han säger sig därför inte heller vara säker på hur hårt drabbad ridsporten egentligen är. Om den verkligen är så utsatt.
– Podd och dokumentärer tar upp samma fall allihopa, så jag är inte säker på att det är fler hos oss än någon annanstans. Men vi vill förstås inte att att det ska vara fler, absolut inte.
Ser du något samband mellan osäkra anställningsförhållanden och sexuella övergrepp.
– Nej… du får nog förklara vad du menar. Anställningsförhållanden ser jag som något helt annat.
”Ni beskriver en riskmiljö”
Vi berättar om hur utpekade riskfaktorer till sexuella övergrepp, i såväl en rapport från LO 2018 som från Nordiska ministerrådet 2020, stämmer väl in på ridsporten i dag. Om hur personer i kvinnodominerande yrken är mer utsatta, hur en hård jargong kan spä på problemen och att hotet inom idrotten blir extra stort om sporten i fråga är fysisk, din kropp är ett redskap och relationen mellan elev och tränare fördjupas.
– Ni beskriver en riskmiljö visst är det så, det kan jag hålla med om, säger Brömster.
Har ni möjlighet att styra den dagliga verksamheten hos professionella ryttare på något sätt?
– Nej, om det är någonstans jag har svårt att nå ut så är det till dem. Så är det ju. Så länge det är en professionell ryttare har vi sanktionsmöjligheter men det bygger på att vi får in en anmälan som vi sedan kan göra något åt.
Han understryker senare:
– Brott eller misstanke om brott ska alltid anmälas till polisen medan idrottsrörelsen själv hanterar ärenden som bryter mot Riksidrottsförbundets stadgar. För att Svenska Ridsportförbundet ska kunna agera måste ett ärende på något vis ha anknytning till vår verksamhet.
Men om det finns en tystnadskultur, har ni resurser nog för att vara ännu mer proaktiva och till exempel åka ut till stallen, göra anonyma undersökningar och prata med hästskötarna?
– Det ärliga svaret är nej, det har vi inte. De vi jobbar med är våra medlemsföreningar, inte enskilda ryttare. Så en enskild ryttare som anställer en hästskötare har vi väldigt svårt att nå ut till.
Hur ser ni på att de ryttarna ändå är era ansikten utåt, gör reklam för er som förbund samt sport och på så sätt är era främsta representanter?
– Ja, det kan man säga. Javisst. Det jag kan säga är att alla våra landslagsryttare också skriver under ett landslagsavtal där de måste följa vår värdegrund.
Hur ser du på att jobben som hästskötare i dag annonseras ut med uttryckliga texter om att det är vit lön och schyssta villkor, samtidigt som andra helt öppet skriver att ersättningen är låg eller till och med obefintlig?
– Jag tycker inte man ska behöva skryta med att det är vit lön för det tycker jag ska vara en grundförutsättning.
Har du varit inne i någon av de stora grupperna på Facebook där stallen annonserar ut de här jobben?
– Nej.
Finns det något skäl för förbundet att vara på de forum där de aktiva är?
– Ja, och det är möjligt att det är folk inom förbundet som är det. De kan jag inte svara på. Det vet jag faktiskt inte.
Vill inte kommentera samtalet
I Sportbladets granskning har också flera personer varit frågande till Ulf Brömster personligen. De pekar på att ordföranden saknar ridbakgrund och inte heller har ett förflutet inom den professionella ridsporten.
Är det ett problem för dig att du inte kommer från den bakgrunden?
– Nej, jag ser inte det problemet. Det måste andra i så fall säga. Men det jag kan konstatera är att ridsportförbundet organiserar föreningsvärlden.
I Sportbladets granskning riktar dressyrdomaren My Jeppsson Lindkvist också kritik mot förbundet i allmänhet och Ulf Brömster i synnerhet.
Jeppson Lindkvist blev själv ett disciplinärende hos ridsportförbundet efter att hon på nätet skrivit öppet om problemen med sexuella övergrepp och pekat ut ett antal personer. Ett fall som rörde upp starka känslor inom sporten.
Hon menar att det fortfarande saknas såväl kunskap som insikt hos förbundet kring riskerna med arbetsförhållandena och den kultur hon upplever inom sporten.
Ulf Brömster har flera gånger talat med Jeppsson Lindkvist men vill inte redogöra för vad som blivit sagt i de samtalen.
Han vill inte heller kommentera domarens kritik att förbundet aldrig varit intresserat av att höra vad hon vet om förövare och riskpersoner som i dag är aktiva inom ridsporten. Eller Jeppsson Lindkvists upplevelse att förbundet också bidrar till tystnadskulturen inom idrotten.
När du kommenterade hennes fall för sajten Hippson häromåret sa du att ”För mig är inte ryktesspridning på nätet en öppen kultur och att faktiskt våga prata. Men om fler vågar prata på riktigt så kan vi göra något åt det här”.
Hur många måste våga prata för att ni ska kunna göra något åt det?
– Jag säger: Gör en anmälan! Om någon gjort något fel: Gör en anmälan så ska vi hantera den.
Men finns det inte tillräckligt många signaler ändå? Måste någon anmäla för att ni ska agera?
– Men jag säger att vi gör massor proaktivt.
Men ändå har ni ingen insyn i hur det ser ut på de professionella ridstallen, hur många hästskötare det finns eller hur de har det?
– Nej, och det är en bra fråga. Men det är som jag säger: Vi organiserar alla föreningar inom ridsporten. Det är de som är medlemmar i Svenska ridsportförbundet. Inte den som driver ett enskilt stall.
Men den som gör det har ju ofta en licens och är medlem i Svenska ridsportförbundet.
– Ja, det skulle kunna vara så.
Hur känns det att inte veta hur folk mår inom ridsporten?
– Enda sättet vi kan få veta det är om folk talar om det. Vi kan inte gå ut till varje enskilt stall. Vi går ut till alla våra 900 föreningar men om det är på det sättet att någon driver verksamhet utanför det så är det väldigt svårt att få den kontakten.
Kan ni begära av en ung tjej som arbetat sig in i väggen, och fått höra av Försäkringskassan att de tror att hon lämnat felaktiga uppgifter för att hon jobbat så långa dagar för så låg lön, också ska orka göra en skriftlig anmälan till er?
– Men det är som jag säger: Vi är inte ens medvetna om att de unga tjejerna är där. Eller jobbar under de förhållandena.
Samtidigt finns det fall där ridsportförbundet velat agera men inte kunnat.
”Vi gjorde en anmälan”
Vi kommer in på den kända ryttare som stod åtalad för våldtäkt mot barn.
Han erkände under rättegången att han haft sex med den flicka som åklagaren påstod var 14 år vid tillfällen, men menade själv att det skedde först efter hennes 15-årsdag.
Både tingsrätten och hovrätten friade också mannen då de ansåg att det inte gick att fastställa exakt hur gammal flickan var när de två hade sex. Därmed fick han också behålla sin tävlingslicens hos förbundet.
Ulf Brömster berättar nu att förbundet ville agera mot mannen – men inte kunde.
– Vi gjorde en anmälan till Riksidrottsnämnden men de konstaterade att det inte finns jurisdiktion för att hantera det. Därför vill vi nu föra ett samtal inom riksidrotten kring hur vi ska se på den här typen av beteenden.
Ni kunde inte göra något rent juridiskt?
– Nej.
Hur ser du på att det är så?
– Det är därför vi vill ta den diskussionen inom idrotten.
Är det här att bryta mot svensk ridsports värdegrund, eller hur kommer det sig att han fick behålla sin tävlingslicens?
– Tävlingslicensen är framåtriktad. När vi beslutar om tävlingslicens 2022 och du gjort ett övergrepp för 15 år sedan, då har vi svårt att i efterhand säga något när han dessutom är frikänd i allmänna domstolar och ärendet prövats i Disciplinnämnden och Riksidrottsnämnden. Då ser inte jag hur vi ska dra in tävlingslicensen.
Ridsportförbundet vill därför driva frågan om preskriptionstider inom idrotten.
– Dessutom vill vi se över vad som är en allvarlig kränkning. Där kan vi konstatera att domstolsmässigt säger man att det här inte kan anses vara en beroendesituation enligt lagstiftarens andemening. Då är det svårt att ha en jurisdiktion att faktiskt vidta åtgärder. Vi vill därför diskutera om vi kan ha andra värderingar än det allmänna samhället.
”Ring kansliet”
Brömster lyfter sedan ett par för idrotten brinnande frågor.
– Kan vi ställa andra krav just för att det är en idrott? Kan vi ha andra värderingar än man har i en allmän domstol kring en beroendesituation? Just nu finns det inget svar på de frågorna men det är något vi driver mot Riksidrottsförbundet.
Flera vi talat med menar att det faktum att ni inte lyckats agera på de fall som kommit upp har urholkat förtroendet för såväl er som anmälningssystemet. Hur ser du på det?
– Det jag kan konstatera är att det som tas upp ofta är de gamla fallen istället för att säkerställa att vi får in de aktuella fallen. Sedan kan jag konstatera att vi stärkt hur vi har möjlighet att agera och hantera anmälningar. Men får vi inte in aktuella anmälningar kan vi heller inte göra någonting.
Om situationen är så illa som de vi pratat med beskriver den. Hur ska det förändras? Vem måste ta ansvar?
– De senaste åren har vi tagit stora kliv framåt kring miljön i våra stall och den medvetenhet vi sett som jag sorgligt nog inte är säker på fanns för bara fem år sedan. Men om vi sedan når ut till alla… Det har ni visat att vi inte gör och då finns det mer att göra. Så vi måste fundera på vad vi kan göra annorlunda och bättre för att förbättra situationen.
Ulf Brömster uppmanar nu alla som arbetat svart, fått för dåligt betalt, råkat ut för ett övergrepp eller upplevt eller sett kränkningar att anmäla det till Svenska ridsportförbundet.
– Ju fler anmälningar som kommer in desto större insikt får vi och ju mer kan vi göra åt situationen. Om vi inte får in anmälningar har vi svårt att agera.
Och om man inte orkar skriva sin historia, hur ska man göra då?
– Om man vänder sig till kansliet ska vi se till att vi hjälper till.
Då ringer man kansliets nummer?
– Ja. Vi har något vi kallar medlemsombudsman.
Vet du mer?
Har du arbetat i ett stall?
Har du fått din lön svart eller jobbat orimliga arbetstider?
Vet du mer om utnyttjanden och övergrepp eller har du en annan historia att berätta?
Mejla oss!
patrik.brenning@aftonbladet.se
Du får självklart vara anonym.
