Wennerholm: Känns som att hon just börjat
BERLIN. Hanna Hermansson är en av få svenskar som överpresterat här i EM.
Hon gör mig glad.
Hon kommer hit, är i toppform och bäst när det gäller.
Det kan man sannerligen inte säga om alla EM-svenskar.
Ja, det var skönt att få dra på smilbanden efter ett förmiddagspass här i Berlin. Välbehövlig ansiktsgymnastik.
Jag har inte räknat, men känslan är att få eller inga andra nationer haft så många EM-deltagare som åkt ut direkt i försök och kval.
Procentuellt sett.
Det har inte skrällt till på allvar, innan Hanna tog sig till final på fel distans.
Hon var ju här för att springa 800 meter i första hand, men hamnade nia till slut och just utanför finalfältet med sitt årsbästa 2:00.52.
Det kändes nästan som hon förtjänade en finalplats mer än den andra svenskan Lovisa Lindh, som fick en extraplats i finalen efter en svensk protest.
Den här förmiddagen var väl särskilt dyster, förutom Hannas överraskande finalplats och att Armand Duplantis som väntat lekte sig till en stavfinal.
Han rev visserligen första försöket på 5,51 men såg oerhört stark ut.
Men det gjorde även fransmannen och favoriten Renaud Lavillenie som imponerade mest av alla.
När förmiddagspasset var över var ”Mondo” och Hanna Hermansson de enda svenskar som tagit sig vidare.
Ida Storm hade en jättechans att ta sig till final i damernas slägga, men kastade långt under sin normala kapacitet.
Den andre svenske stavhopparen - Melker Svärd Jacobsson - rev i alla tre försök på 5,51 och nollade.
Och i sjukampen kom inte ens Bianca Salming till start andra mångkampsdagen och Lisa Linell bröt redan i fredagens första gren längdhopp. Och så var det ingen svenska kvar, även om de inte hade med toppstriden att göra.
Anna Silvander var chanslös i sitt heat på 1500 meter och Caroline Högardh lika långt från täten som sitt personliga rekord på 3000 hinder.
Och i den långa stafetten åkte herrarna ut direkt.
Jag tycker det speglar den totala svenska insatsen i hela detta EM så här långt.
Få toppar, många dalar.
De är många som sagt adjö redan när de kom och inte ens varit nära att ta sig vidare ens från de första omgångarna. Fler som under- än överpresterat.
Nu är inte det någon större överraskning.
Karin Torneklint var lika generös med EM-platserna som vanligt inför det här mästerskapen. Alla som klarat kvalgränsen fick åka och även några som inte gjort det, när Europeiska förbundet var tvungna att fylla ut vissa grenar där för få klarat kvalgränsen.
Det här scenariot var klart redan från början, även om utfallet kanske blivit ännu sämre än jag fruktade med tre EM-dagar kvar.
Därför var det så skönt att se Hanna Hermansson ta sig vidare på 1500 meter och inte på tid, utan som direktkvalificerad fyra i loppet.
Tjejen som spelade fotboll fram till 2014 och började med friidrott mest av en slump som 23-åring.
Det känns som hon just börjat.
Ladda ner Sportbladets egna app du också