På blodigt allvar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-15
McEnroe: Jag bara hoppas att jag inte gör bort mig
SAN JOSE
När John McEnroe pratar om nattens dubbelcomeback får han det att låta som en kul grej.
Men ute på banan är det blodigt allvar.
Sportbladet var på plats när den grånande legendaren och hans dubbelpartner, Jonas Björkman, i går tränade tillsammans för första gången.
– Jag är imponerad. Han är bättre än jag trodde, sa Björkman samtidigt som han torkade svetten ur pannan.
Träningspasset i HP Pavilion i San Jose i går morse visade att McEnroe långt ifrån rostat under de tolv år han varit borta från ATP- touren.
– Såg du? Vilken känsla, utbrast Björkman efter att ha försökt hinna upp en ruggig stoppvolley från amerikanen.
Fortfarande het
Genomköraren visade också att McEnroe – som fyller 47 i morgon – långt ifrån tämjt sitt heta temperament.
När en lobb från Björkman landade strax innanför baslinjen stirrade han på nedslagsplatsen som om den på ren jävelskap flyttat sig innanför linjen.
Och sen, när en av hans oefterhärmliga forehands stannat på nätkanten, ekade det i den morgontomma hallen:
– Kom igen, för fan!
Björkman och McEnore har fått ett så kallat wild card till turneringen.
De får bekänna färg direkt. I första omgången möter de andraseedade Wayne Arthurs och Stephen Huss.
– Det blir tufft. Men jag tror inte vi är chanslösa, säger Jonas.
– Jag bara hoppas att jag inte gör bort mig, säger McEnore.
Tvekade aldrig
Innan gårdagens pass hade de aldrig spelat ihop. Däremot har de spelat mot varandra en gång – i dubbel i Rotterdam 1994. Då var svensken ny på touren.
– Jag kunde knappt sova innan matchen. Men vi vann i två raka set, säger Björkman.
Han tvekade aldrig att hoppa på dubbelerbjudandet när McEnroe tidigare i år frågade honom.
– Det är en kul grej att ha gjort i karriären.
För McEnroe var inte valet av Björkman någon slump.
– Han är en perfekt dubbelpartner. Precis som jag går han på nät på både första och andra serv.
Sen ler han:
– Och nu har han varit i Argentina och spelat DC-tennis på grus. Så vi är lika oförberedda.
Magnus Sundholm