Tyskt diskodunk och svensk elfteplats i VM

"Tyskland borde inte ha vunnit"

Tungt tyskt disko-dunk. Jubel som får marken att skaka.

Och glädje, glädje, glädje.

Inte undra på om svenska voltigeledningen har svårt att sluta med sin sport.

– Vi ska ha ett snack till, säger lagledaren i VM, Axel Welin.

– Kanske siktar vi på VM-guld 2010.

Och – eftersom han inte kan blunda för att Sverige var elva och näst sist i Aachens VM-final – så lägger han till:

– Man måste ju ha en utmaning....

Fast Sverige har tagit medalj förr. Aachen-VM var en djupdykning, rent resultatmässigt.

– På nio år fick laget med Johnny Fiskbaek och mig i ledningen ett silver, fem brons och tre fjärdeplatser i EM och VM, säger Welin.

Nu är förutsättningarna annorlunda. Fiskbaek vill sluta, han tycker uppbackningen är för dålig. Aachen-VM hade ett drag av Sista kvällen med gänget över sig.

Svenskorna i laget har inte ens varit närheten av att ha fått så många träningstillfällen som de skulle ha behövt. Hästen Rebus gör sin första tävling i voltige i VM. Han är före detta dressyrhäst.

– Men schweizarna vill köpa honom nu, säger Fiskbaek som tror Rebus kan bli en världshäst inom några år, med lite hårt arbete.

– Han behöver mer muskler och mer rutin, säger Fiskbaek.

På söndagen i Aachen reagerade Rebus plötsligt under det svenska programmet när en av tjejerna tog tag på ett ställe där Rebus inte var van att ryttare tar tag. Samtidigt svischade en fot förbi vid huvudet. Så var det aldrig i dressyrarenan.

– Det tar tid för en voltigehäst att vänja sig vid sådant, säger Fiskbaek.

Det svenska programmet gick sisådär, en del småfel här och där. Men svenskorna fick lika mycket betalt av domarna som under lördagen när tjejerna ramlade av ett par gången.

– Domare, muttrade Fiskbaek.

Det kunde det amerikanska laget kanske instämma i. De fick silver i VM, efter Tyskland, som hade en riktigt grov miss i sitt program. Ändå blev de världsmästare så att marken skakade lite extra runt voltigearenan.

– Tyskland borde inte ha vunnit, tyckte Fiskbaek. Det var för att VM gick på deras hemmabana.

Och så började diskodunket och jublet igen: VM:s häftigaste kontrast till den svala entusiasmen och de civiliserat brusande applåderna kring de mera traditionella ridgrenarna.

TT