Milan är beroende av Zlatan – Zlatan är beroende av vila
Niva: De håller på att köra slut på honom innan säsongen ens hunnit halvvägs
AUXERRE. Tio minuter kvar mot Auxerre, sju månader kvar av säsongen.
Massimiliano Allegri tycks inte klara sig utan sin center för ett enda ögonblick.
Milan är beroende av Zlatan Ibrahimovic – Zlatan Ibrahimovic är beroende av vila.
Målet var vad målet var.
Ni har redan sett repriserna, häpnat över kraften i högersläggan, funderat kring hur nära nätet egentligen var att sprängas.
Vi hänger fast vid några andra ögonblicksbilder istället, då de kan komma att bli väl så betydelsefulla framöver.
Såhär: Med tio minuter kvar misslyckas Zlatan Ibrahimovic med en dribbling på gränsen till Auxerres straffområde.
Efteråt blir han stående länge, dubbelvikt, med händerna på knäna.
Han tittar ut mot bänken. Två gånger, tre gånger – utan att få det besked som han vill ha.
Massimiliano Allegri viker undan blicken och fortsätter följa spelet. Ibrahimovic sjunker pustande ner på huk.
Han bytte ut sig själv
Ytterligare några minuter senare bommar Zlatan ännu en dragning, tittar återigen mot bänken och slår ilsket ut med armarna i en bestämd det-räcker-nu-gest. Den här gången lämnar inte reaktionen något utrymme för tolkningar eller andra uppfattningar.
Knappt ens en minut hinner sedan gå innan Ronaldinho är i spel.
Zlatan Ibrahimovic har kramat ut både mål, mottagningar och minuter ur en redan tröttkörd kropp, men nu har han inte längre något kvar.
Han har inte blivit utbytt – han har bytt ut sig själv.
Någon halvtimme senare får tränare Allegri än en gång svara på frågor om huruvida hans lag är Ibra-dipendente, Zlatan-beroende.
Där han tidigare slagit ifrån sig känner han sig nu tvingad att erkänna att det vore difficoltà – svårt – utan svensken.
Så är det givetvis, men på samma sätt skulle Barcelona försämras kraftigt utan Leo Messi precis som Real Madrid skulle bli ett helt annat lag ifall de fick avvara Cristiano Ronaldo.
Det stora problemet för Milan är inte att de är beroende av en superstjärna, utan att de håller på att köra slut på honom innan säsongen ens hunnit halvvägs.
Studerar man Zlatan Ibrahimovics karriär ur ett större perspektiv är det ganska lätt att skönja några tydliga mönster.
Ett är särskilt slående: Han är så gott som alltid betydligt mer effektiv på hösten än han är på våren. Både målen och de avgörande insatserna är konsekvent fler då.
Mourinho kunde se förändringen
Sedan han flyttade till Italien för drygt sex år sedan är det egentligen bara en enda gång som Ibrahimovic ökat takten när säsongen kommit in i sin slutfas, och det var under året med José Mourinho i Inter.
”Ibra” har skaffat sig en extraordinär grundfysik, men har också anpassat sin spelstil efter den.
Han har vant sig vid att vara starkare än motståndarna, att vara tillräckligt explosiv för att skaka av sig dem under den halvsekund som behövs innan avslutet gått iväg.
När hans kropp går på fulla varv framstår han som mer eller mindre ostoppbar, men så fort den inte längre svarar hundraprocentigt blir konsekvenserna kraftiga.
Då förlorar han närkamper hans lagkamrater utgår ifrån att han ska vinna, då fångas han in av försvarare han tidigare skojat bort och då sjunker han ner i formsvackor som ibland kan framstå som oförklarliga.
Sambandet är tydligt; det är bland annat för att han så ofta är sliten vid säsongsslutens avgörande skeden som han kommit att anklagas för att ofta försvinna i de viktigaste matcherna.
För två säsonger sedan lyckades José Mourinho häva den spiralen, vilket är ännu ett exempel på varför han är världens bästa manager.
Han var tillräckligt noggrann och tillräckligt skicklig för att tidigt registrera små förändringar i Zlatans prestation, och hade vett att anpassa belastningen därefter.
Resultatet den gången blev en Scudetto till Inter och en skytteligatitel till Ibrahimovic.
Kan bli dyrt på våren
Nu har Max Allegri en delikat balansgång framför sig.
Som manager för en obalanserad trupp behöver han alla avgörande Zlatan-mål han kan få just här och just nu. Samtidigt måste han inse att alla gånger han pressar sin center att köra vidare på reservtanken riskerar att kosta dyrt framåt vårspurten.
Det är ingen enkel avvägning för Allegri att göra, men det ska det inte heller vara.
För att hantera de största spelarna krävs tränare som är tillräckligt stora för att välja rätt även i svåra lägen.