Körning - en av de yngsta ridsportsgrenarna

Körning tillhör de yngsta av ridsportsgrenarna. Att körning räknas som ridsportsgren kanske låter lite missvisande, men till ridsporten räknas alla hästsportsgrenar förutom trav och galopp.

Hästen har i våra breddgrader förlorat sin storhet som drag- och arbetsdjur. Istället har körningen nu utvecklats till en internationell sportsgren.

Körning baseras på en dressyrmässig utbildning av vagnshästen. Longering och tömkörning är en viktig del i utbildningen. Hästen ska vara psykiskt och fysiskt förberedd innan den spänns framför vagnen. Hur inkörningen går till kan du läsa om under menyn "Inkörning" där Anders Eriksson berättar hur han går till väga.

Målet med vagnshästens dressyr är att hästens lydigt och säkert ska dra vagnen i både terräng och på tävlingsarrenan. Vid tävling ska hästen kunna uppvisa en ren, fri, vägvinnande skritt under lika fördelad dragkraft och i trav röra sig i harmonisk takt med samma steglängd, ha en elegant hållning, tugga på bettet och ha ett lätt stöd i tömmen. Hästen ska lydigt följa kuskens hjälper, kunna öka och minska tempot med bibehållen schvung, kunna vända sig med eftergift och korrekt huvudställning, ställd och böjd i rörelseriktningen. Man strävar efter en frisk framåtbjudning och ett intryck av lätthet och elegans.

De krav som ställs på körhästen vid tävling är ungefär desamma som ställs på fälttävlanshästen. En körtävling är sammansatt av de olika delmomenten presentation, dressyrprov, hinderkörning och uthållighets- terrängprov.

Vid presentationen bedöms om anspänningen är korrekt samt hästens, seldons och vagnens skick.

Dressyrprovet körs på en fyrkanig bana som är 40x80 m. Ekipaget ska visas fram i olika gångarter och tempon, på rakt spår och volter. I programmet ingår också serpentiner, vändningar, halter och ryggningar. Det som bedöms är vägval, körstil, korrekt ställning och att hästen har ett mjukt stöd på bettet.

Hinderkörningen har samma princip som hoppning vid ridning; felfri körning på snabbast tid vinner. Hinder kan vara t.ex. att man ska köra genom koner med tennisbollar ovanpå. Om bollen ramlar ner räknas det som nedslag. Andra hindertyper är t.ex. träbroar, vattenhinder eller återvändsgränder.

Vid uthållighets- och terrängprovet ska ekipaget tillryggalägga en sträcka på 20-40 km där både naturliga hinder och inlagda hinder ingår. Sträckan ska genomföras inom en fastställd maximitid och i de gångarter som finns angivna i tävlingsbestämmelserna. Terräng- och uthållighetsprovet är det tuffaste delmomentet och ställer stora krav på hästens kondition och kuskens körskicklighet.