Det skrivs historia varje gång de två möts

LONDON. Roger Federer versus Rafael Nadal.

Ta plats i tv-soffan och njut.

Sportsligt sett har tennishistorien har aldrig rymt en större rivalitet.

Världens två överlägset bästa spelare går i dag ut på Wimbledons centrecourt för att göra upp om en obeskrivligt åtråvärd pokal och 13,3 miljoner kronor i prispengar.

Det är man mot man, världsettan mot världstvåan, Roger Federer, 26, mot Rafael Nadal, 22.

Idrott blir inte mycket större än så.

Fortsätt gärna att prata om rivaliteten mellan Borg och McEnroe, Navratilova och Evert, Sampras och Agassi, Graf och Seles – men glöm inte att det skrivs historia varje gång Federer och Nadal står på varsin sida av nätet.

En unik rivalitet

Rent sportsligt sett har herrtennisen aldrig varit med om något liknande. 2006, 2007 och 2008. År efter år har finalparet varit detsamma i både Öppna franska och Wimbledon. Just det, Roger Federer och Rafael Nadal.

I dag spelar de sin sjätte Grand Slam-final, vilket gör rivaliteten unik.

Personligen ser jag Borg och McEnroe som tennishistoriens största rivaler, trots att de bara hann göra upp om nio titlar under fyra säsonger som konkurrenter. Federer och Nadal möts, som jämförelse, i sin 14:e final. Navratilova och Evert hann med 61.

Att Borg–McEnroe ändå parkerar på förstaplatsen beror inte bara på att Wimbledonfinalen 1980 är tidernas mest välregisserade tennismatch och att amerikanen året därpå bröt Borgs makalösa segersvit.

Borg/McEnroe – varandras motsatser

Den största anledningen är att de var varandras motsatser, både på och utanför planen. Borg, en iskall, snygg, långhårig svensk som fick både flickor och motståndare att skrika.

McEnroe, en mindre attraktiv amerikan som rusade mellan baslinjen, nätkanten och psykiatrins utmarker.

Vi kommer aldrig att glömma högtidsstunderna och hysterin som iscensatte ett idrottsunder i blått och gult.

På andraplatsen placerar jag den evighetslånga rivaliteten mellan Marina Navratilova och Chris Evert, som möttes i inte mindre än 14 Grand Slam-finaler.

Trea: Federer och Nadal, trots att de är mitt uppe i sina karriärer och aldrig skulle säga ett ont ord om varandra.

Som personer sticker de inte ut, men det gör deras tennis.

Tillsammans har de tagit sporten till en nivå som bara har regelboken gemensamt med 1970-talet och dess träracketar. Federers överlägsenhet var på väg att bli ett hot mot tennisen, men då kom Nadal som en skänk från ovan.

Ta plats och njut

För att inse deras storhet behöver vi förmodligen se tillbaka på deras karriärer med nostalgiska ögon. Den tillsatsen gör allt lite

bättre, lite större, lite vackrare än det egentligen var.

Det är lätt att glömma nuet.

Kom ihåg det, ta plats i tv-soffan och njut.

Sportsligt sett har tennishistorien har aldrig rymt en större rivalitet.

De tio största rivaliteterna:

Björn Borg–John McEnroe 7–7

Antal möten: 14, varav 9 finaler (1978–1981)

Kommentar: Is mot eld. McEnroe vann tre av deras fyra Grand Slam-finaler, men ingen spelare hade samma respekt för Borg. Rivaliteten utvecklades till en livslång vänskap.

Martina Navratilova–Chris Evert 43–37

Antal möten: 80, varav 61 finaler (1973–1988)

Kommentar: Tillsammans dominerade de damtennisen i 15 år. Möttes i 14 Grand Slam-finaler. Respekt.

Roger Federer–Rafael Nadal 6–11

Antal möten: 17, varav 13 finaler (2004–)

Kommentar: Schweizaren och spanjoren har tack vare konkurrensen lyft tennisen till en helt ny nivå. Dagens final har alla förutsättningar att bli en klassiker.

Pete Sampras–Andre Agassi 20–14

Antal möten: 34, varav 16 finaler (1989–2002)

Kommentar: Agassi och Sampras var 9 respektive 8 år när de 1979 möttes i en ungdomsturnering i Northridge, Kalifornien. Från den dagen utvecklade de en rivalitet som hindrade dem från att bli vänner.

John McEnroe–Jimmy Connors 20–14

Antal möten: 34, varav 15 finaler (1977–1991)

Kommentar: Landsmän, men allt annat än vänner. De hetlevrade jänkarna ville slå varandra både på banan och käften.

Steffi Graf–Monica Seles 10–5

Antal möten: 15, varav 10 finaler (1989–1999)

Kommentar: Graf dominerade damtennisen när ett underbarn från Novi Sad klev ut på den stora scenen. De möttes i sex Grand Slamfinaler och vann tre var.

Venus Williams –Serena Williams 8–8

Antal möten: 16, varav 9 finaler (1998–)

Kommentar: Elaka tungor säger att pappa Richard bestämmer utgången inför deras möten, men det är förstås inte sant. ”Ingen vill se sina barn slåss”, sa gubbtjuven och lämnade London före gårdagens final.

Boris Becker–Stefan Edberg 25–10

Antal möten: 35, varav 16 finaler (1984–1996)

Kommentar: Enda paret som fram till i dag har mötts i tre raka Wimbledonfinaler, 1988–1990. Svensken borde ha vunnit på stilpoäng, men tysk urkraft gjorde Becker till den större av de två.

Martina Navratilova–Steffi Graf 9–9

Antal möten: 18, varav 12 finaler (1985–1994)

Kommentar: Det dröjde länge, men till slut tvingades Navratilova kliva ner från drottningtronen. Tyskan som skulle bli fru Agassi tog över förstaplatsen 1987.

Ivan Lendl–John McEnroe 15–21

Antal möten: 36, varav 19 finaler (1980–1992)

Kommentar: Precis som publiken ogillade dem, ogillade de varandra. Deras möte i finalen i Öppna franska 1984, då McEnroe tappade både humöret och en 2–0-ledning, är oförglömligt.