Erik Niva: Det är förbaskat sorgligt
Klarar vi oss utan en oprövad 20-åring med en enda a-landskamp på meritlistan?
Det vet vi att vi gör.
Men vi har däremot ingen aning om vad John Guidetti egentligen hade kunnat erbjuda en svensk EM-trupp – och det är förbaskat sorgligt att vi inte kommer att få veta det.
Det var inte vår viktigaste spelare som försvann, det var inte vår bästa spelare som inte kunde följa med – men det var vår största x-faktor som ströks ur ekvationen.
Ingen John Guidetti i EM.
Inget energitillskott att lägga till kvaldieten.
Det är verkligen synd, då det känns som att vi hade behövt det.
Ingen euforisk entusiasm
Under truppresentationen återkom samma bilder gång på gång – bilderna från den där sensationssvävande segern mot Holland i oktober, den där kvällen då allt kändes möjligt och realism var något jävligt löjligt.
Så värst mycket av de känslorna har vi inte lyckats konservera.
Visserligen var det väldigt glädjande att Johan Elmander trots allt bedöms ha stora chanser att spela i EM – han är en av lagets allra mest betydelsefulla spelare – men det var sannerligen ingen euforisk entusiasm som präglade uttagningen.
Det var vad vi hade väntat oss.
Det gick från den petade målvakten över den sidsteppade högerbacken fram över de halta och de lytta.
Svårare utan Guidetti
Det var ingen dålig trupp – väldigt långt därifrån – men det var en trupp med stora frågetecken och välkända begränsningar.
Det var en trupp utan en 20-årig bulldozer som går in i ett av Europas största hatmöten och gör hattrick.
Erik Hamrén vill ju ha ett landslag som drivs framåt av självförtroende, framfusighet och entusiasm.
Eller rättare sagt, Erik Hamrén måste ha det. Det är grunden för hela hans ledarskap, hela hans koncept.
Det kommer att vara svårare för honom att skapa det utan John Guidetti.