Spökjägaren ska bryta Murryas mardrömssvit

Stefan Holm

3 Grand Slam-finaler, 0 set- vinster – nu ska Lendl bryta Andy Murrays mardrömssvit

Hur skrämmer man bort ett finalspöke?

Ta en titt på det här ansiktet.

Det tillhör Ivan Lendl.

Han, om någon, kan göra Andy Murray till en mästare i de stora sammanhangen.

Förra säsongen hamnade alla spelare i skuggan av Novak Djokovic, men Andy Murray hade ändå anledning att vara nöjd när han summerade Grand Slam-året 2011.

Det var han inte, trots att han tog sig till final i Australian Open och gick till semi-final i Öppna franska, Wimbledon och US Open.

Murray spelar tennis för att vinna de största av alla stora titlar, och det har han inte lyckats med. Han har en blivande världsettas fysik och talang, men när det drar ihop sig till final har Murray en märklig förmåga att drabbas av, som Percy Rosberg hade uttryckt det, mansmens.

Han tappar humöret, koncentrationen, underläppen, viljan... Murrays spel och psyke rämnar likt dominobrickor som staplats på högkant och väl där, i psykiatrins utmarker, finns ingen återvändo.

Mamma Judy måste ha skämts som en skotsk terrier under titelmatcherna. Världsfyran har ingen fruktad serve och i finalerna har den varit direkt usel. Som bäst – och det är inte alls bra – har han satt 55 procent av förstaservarna.

Det är huvudförklaringen till att Andy Murray inte har vunnit ett enda set och bara lyckats tvinga fram ett tiebreak på tre Grand Slam-finaler.

Det är märkligt med tanke på att han har plusstatistik mot Roger Federer, som förnedrade honom i US Open-finalen 2008, och har vunnit fyra av tio möten med Djokovic, som krossade honom i Australian Open-finalerna 2010 och 2011.

Andy Murray kan besegra vem som helst – men inte på en centrecourt när hela världen tittar på.

Ska tränga in i hans hjärna

Han är medveten om problemet och kan inte anklagas för att inte ha sökt lösningar. De senaste åren har 24-åringen i princip haft lika många teammedlemmar som Robin Söderling har twitteranhängare.

Han har tränats av Leon Smith, Brad Gilbert, Darren Cahill, Dani Vallverdu, Alex Corretja, Sven Gröneveld och Miles Maclagan, men det är först nu han har hittat rätt.

Ivan Lendl kan lära Murray så mycket mer än att rycka bort ögonfransar. Jag tror att den amerikaniserade tjecken gör skotten till en Grand Slam-mästare, och det redan i Australian Open.

Murray behöver ingen välutbildad tränare som bokar träningstider, matar bollar och kommer med tekniktips. Han är i det närmaste fullärd som tennisspelare och vet hur det fungerar på ATP-touren.

Murray behöver en före detta spelare som har varit i hans situation och kan tränga sig in i hans hjärna.

Det är precis vad han har funnit.

Lendl är en av tidernas största tennisspelare. 51-åringen toppade världsrankingen i 270 veckor och vann åtta Grand Slam-titlar – men det började inte speciellt bra.

Han var dåtidens Andy Murray. Lendl förlorade sina fyra första Grand Slam-finaler och trivdes inte med det.

Det fick honom att anställa Tony Roche och bli tennisens största perfektionist. I en tid när andra spelare förlade sina träningsläger till Studio 54 började Lendl äta sunt och träna regelbundet på gym. Rent slagtekniskt var han egentligen inte bäst på något, men ingen var mer disciplinerad och ville vinna mer än Lendl.

Hade identisk tävlingsbana hemma

Han gjorde allt för att lyckas och när han summerade karriären hade han spelat åtta raka US Open-finaler, 1982-1989. Det är

imponerande, men egentligen inte överraskande.

Jag insåg det när jag träffade ”den förskräcklige” 2005. Lendl berättade att underlaget på hans privata bana intill hans dåvarande hem i Greenwich utanför New York var identiskt med tävlingsbanorna.

– Jag ville ha en exakt kopia och lyckades varje år, sa han.

Hur var det möjligt?

– Så fort de var klara med Flushing Meadows kom samma arbetare från samma företag hem till mig. För att ytans struktur ska bli perfekt är det lättare om du låter någon som gjorde samma sak i går utföra arbetet.

Ivan Lendl är en av de mest fascinerande idrottsmän jag har mött. Han spelade inte tennis för att vinna konkurrenternas vänskap och åskådarnas hjärtan. Han var spelaren som alla älskade att hata.

Det blev aldrig tydligare än efter US Open-titeln 1986, då han prydde Sports Illustrateds omslag. Rubriken: ”The champion that nobody cares about”.

Andy Murray har också fått mycket oförtjänt kritik, inte minst i brittiska tidningar.

Frågan är vad rubrikerna handlar om efter Australian Open.

Om Ivan Lendl, som hjälpte skotten att skrämma bort finalspöket?

Jag svarar bu, inte bä.