Niva: Ingen segrare men en halv miljard vinnare världen över
Missade ni matchen, missade ni showen?
Äh, det gör inget.
Ni kommer ändå att få höra historien om hur Leo Messi mätte krafter med Cristiano Ronaldo i flera årtionden framöver.
Jovars. De här två killarna kan spela fotboll.
Jag tillhör ju traditionalisterna som egentligen inte gillar individualiseringen av fotbollssporten. Jag har svårt att förstå hur man håller på enskilda spelare snarare än hela klubbar, och jag tycker att det blir skevt när en matchanalys låter den stora stjärnan överglänsa den sammansatta laginsatsen.
Men så får jag se den här sortens match, den här sortens spelare – och vad tusan kan man sedan göra?
Annat nu...
Tidigare hette det att varje årtionde hade en självklar superstjärna.
1960-talet var Pelés, 1970-talet var Cruyffs, 1980-talet var Maradonas och så vidare.
Den ena supernovan tyckte behöva slockna för att skapa utrymme för en ny, och de som gillade att jämföra historiens mest framstående spelare fick först lov att vikta fotbollshistoriska epoker mot varandra.
Annat nu.
För första gången någonsin har vi nu möjligheten att se två av de riktig, riktigt stora – två av de obestridliga giganterna i hela idrottshistorien – i direkt konfontration med varandra.
Fascinerande? Mycket mer än så.
Dagens matcher är morgondagens legender.
Om 40 år kommer folk att prata om de här uppgörelserna mellan Leo Messi och Cristiano Ronaldo på samma sätt som vi pratar om tungviktsmatcherna mellan Joe Frazier och Muhammad Ali, och det här var ju den allra mest sanslösa sluggermatchen hittills de två emellan.
Alla otroliga trollkonster den ene lyckades med kunde den andre göra ännu bättre.
Trots att man tror sig veta precis hur osannolikt bra de här två spelarna är så lyckas de gång efter gång överträffa sig själva.
Att snitta mer än ett mål per match – att vara överlägset bäst i sina respektive lag – blir givetvis ännu mer imponerande med tanke på att alla andra spelare på planen också håller världsklass.
Barça hyfsat belåtna.
Barcelona var visserligen uppenbart störda av sina försvarsproblem ikväll, och det satte även sin prägel på matchen.
Det var lättare än normalt för motståndarna att skapa klara chanser mot dem, samtidigt som det var svårare för dem att rulla igång sitt vanliga passningsspel hela vägen nerifrån det egna straffområdet.
Fram till och med Barcelonas kvitteringsmål kändes det som att Real Madrid hade fått matchen precis dit de ville, men därefter rullade de blåröda till sig ett allt fastare grepp om spelbilden.
Oavgjort är normalt sett inget resultat som hemmalaget nöjer sig med i en Clásico – i synnerhet inte ifall de tagit ledningen halvvägs in i andra halvlek – men den här gången tror jag ändå att Barcelona är hyfsat belåtna.
De har överlevt sin hoprafsade backlinje, de har bibehållit sitt stora tabellförsprång.
2-2.
Ingen segrare i matchen – vare sig den individuella eller den kollektiva – men ändå en halv miljard vinnare världen över.
En halv miljard människor slog på sina tv-apparater med helt orimliga förväntningar på både Leo Messi och Cristiano Ronaldo.
Alla fick vi våra förväntningar överträffade, våra liv förgyllda.
Världen är just nu en lite lyckligare plats än den var för ett par timmar sedan. Sådan blir effekten när två så stora stjärnor lyser så starkt på precis samma gång.