Alfelt: Se upp, Malmö FF
Som försvarare skulle jag hata att möta El Kabir
HÄLLEVIK. Jag har alltid hyllat sjusekunders-regeln.
Sju sekunders karens för den som bestämt sig för att byta jobb, klubb eller partner. Han eller hon är ändå redan hos någon annan i tankarna.
Mötte ett undantag i går – Moestafa El Kabir. Hundra procent otyglad energi.
Moestafa El Kabir kommer inte att spela ens hälften av Mjällbys allsvenska matcher i år, men han kommer att lämna ett stort avtryck.
Efter tre omgångar har han gjort Mjällbys enda mål, dragit på sig två gula kort, förolämpat Helsingborg som lag, fotbollsfilosofi och stad och som ett brev på e-posten naturligtvis mordhotats för det.
Mitt i all turbulens har El Kabir dessutom
blivit klar för Serie A-klubben Cagliari.
Sju sekunder alltså.
Tack och hej!
Nja?
Kanske inte den här gången.
Finns bara ett läge – full fart framåt
El Kabir är ett undantag eftersom han bara har ett enda läge. Full fart framåt.
I Italien kommer han att tjäna enorma pengar bara han inte kommer dit skadad i sommar.
Ändå rusade ”Musse” in i situationer mot Kalmar utan någon som helst eftertanke om att spara sin kropp. Jag har själv spelat med en likadan typ av spelare men honom bar dom ut på bår
i varannan match. El Kabir har kroppen för att spela som han gör och huvudet för att aldrig tänka andra tankar än att vinna nästa duell.
Som back skulle jag hata att ha en motståndare som El Kabir mot mig. En framstormande anfallare som inte ser smärta som en störning är ett helvete att bemästra.
Som MFF-tränare, MFF-försvarare eller MFF-supporter skulle jag vara riktigt bekymrad den här veckan. Även om El Kabir för en gångs skull är artigt – men säkert ärligt menat – berömmande när jag frågar vad han tycker om MFF är han spelartypen som passar Daniel Andersson och grovt överskattade Yago Fernandez väldigt illa.
Knappt några målchanser
Lördagskvällen på Strandvallen blev ingen höjdare.
Mjällby vann kanske välförtjänt men ärligt talat hände inte speciellt mycket.
Matchen var nästan kliniskt ren från målchanser och det är mest ett gott betyg åt Mjällby eftersom mer etablerade Kalmar anpassade sitt spel efter det spelskickliga hemmalaget.
Tempot blev så uselt att Pavel Zavadil kunde briljera som planens bäste spelare med sin överarbetade stil på vägen mot passningsmöjligheter.
Tobias Grahn skickade iväg en del usla indianare på den än mer usla planen och försvarsgiganten Patrik ”Bagarn” Rosengren var lysande så länge han inte hade bollen som han oftast försökte skicka iväg med stödjebenet utan särskilt bra resultat.
Marcus Ekenberg hade kontroll över bollen max tre gånger i matchen. Fast jag tror faktiskt det mer berodde på hans lagkamrater än på honom själv.
Kalmar kan inte skapa ett eget spel
Bortalaget Kalmar skapade absolut ingenting. Kanske var respekten för Mjällby för stor.
Henrik Rydström styrde defensiven med stor skicklighet. Kristoffer Fagercrantz och Tobias Eriksson som ska skapa flyttade bara boll. Ricardo Santos var usel och Daniel Sobralense klev aldrig in från sin högerkant.
Kalmar skänkte bort mycket av matchen eftersom man var oförmöget att skapa ett eget spel. Men som den blev skulle inget lag ha vunnit. Den var en onödighet.