Sparkad – nu ser han slutet
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-12
Legenden Svensson: Besvikelsen är enorm
Sverige mest framgångsrika målvaktskarriär är av allt att döma över.
I går fick Tomas Svensson chockbeskedet av Portland San Antonio att han inte får vara kvar i klubben.
– Bittert och tråkigt. Besvikelsen är enorm, säger
legendaren till Sportbladet.
Efter sex Champions League-guld, två VM-guld, tre EM-guld, tre OS-silver, sex spanska ligaguld och otroliga 26 år i topphandbollen tog Sveriges, ja troligen världens, mest framgångsrika målvaktskarriär av allt att döma slut i går.
– Ja, det lutar åt att det är slut, säger en besviken Tomas Svensson, 41, till Sportbladet sent på torsdagskvällen.
Några timmar tidigare hade han över en fika fått chockbeskedet av Portland San Antonios
tränare att han inte får vara kvar i klubben.
– Besvikelsen är enorm, säger Svensson.
Han och klubben hade en muntlig överenskommelse om att Svensson skulle spela en säsong till.
Klubben har stora ekonomiska problem.
”Ni är för bedrövliga”
– Men tränarna sa till mig att det inte handlade om det ekonomiska – eller det sportsliga eller personliga. De sa att det var fysiken: att läkarna sagt att mitt knä inte håller.
Svensson opererade sitt knä i januari men har kunnat spela, och storspela, hela våren.
– Men jag ringde till läkarna och de sa att de inte hade något med detta att göra.
– Jag sa till tränarna ”ni är för bedrövliga” och reste mig och gick.
Svensson pratade också med sin gamle läkare i Barcelona, som garanterade att han skulle kunna spela två år till utan problem.
– Det är ett slag under bältet. Säsongen tog slut den 16 maj och de kunde ha sagt det här mycket tidigare i vår så jag kunde ha fått en härlig avslutning.
Om det inte är skadan - vad tror du då skälet är?
– Att jag är för ärlig. Jag säger alltid vad jag tycker och tänker alltid på lagets bästa. Kanske har det stört någon.
Svensson tänker nu fundera på framtiden de närmaste två veckorna.
EM bästa minnet
– Tanken var att satsa på en karriär som målvaktstränare efter nästa år, kanske hoppar jag på det redan till hösten. Men samtidigt vill jag inte sluta så här, så vi får se.
Höjdpunkten i karriären?
– Första VM-guldet (1990) och första Champions League-guldet (1995) var speciella. Men det roligaste minnet är nog ändå EM-finalen på hemmaplan 2002.
Avslöjar