”Två steg framåt och ett steg bakåt”

Dan Glimne om
hovrättsdomen

Pokerexperten Dan Glimne är upprörd över domen i pokermålet i Nedre Norrlands hovrätt. Nu har han skrivit ett öppet brev med en kommentar, som publiceras här på aftonbladet.se.

Två steg fram och ett steg bakåt.

Så kom då den med spänning emotsedda domen från hovrätten i Sundsvall, och den blev – totalt sett – ett bakslag för svensk poker. Ja, hovrätten friade även här de åtalade vad gäller dobbleri; men nej, de fälldes vad gäller ”brott mot lotterilagen”.

Surt.

Det är bara att konstatera att kampen går vidare.

En snabb summering: i december 2007 slog polisen till mot pokerklubben "No-Limit Gefle" under pågående turnering, varvid de ansvariga i första instans fälldes för dobbleri. Tingsrättsdomen överklagades upp till Hovrätten för nedre Norrland, som den i Sundsvall formellt heter, och där blev det både en förnyad framgång men samtidigt också ett bakslag.

Vad kan man då utläsa av den nu aktuella domen i Mål nr 22-09 från Sundsvall?

Åklagaren yrkade i första hand på att de åtalade skulle dömas för dobbleri, och i andra hand för brott mot lotterilagen – i bägge fallen grovt brott.

Dobbleriåtalet

För att någon ska kunna dömas för dobbleri krävs enligt 16 kap. §14 dels att man anordnat olovligt spel, dels att spelet anordnats för allmänheten, dels att spelets utgång "helt eller till väsentlig del beror på slumpen", och dels att "verksamheten till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt." Alltså fyra så kallade rekvisit som man samtidigt måste bryta mot: frias man på minst en av punkterna, faller hela dobbleriåtalet.

Vad hände då i hovrätten i Sundsvall?

Jo, man erkänner i domslutet att den bevisning som försvarssidan förde fram var tämligen massiv (utlåtande av matematikprofessorn Erik I. Boman, uppsatsen "Är poker ett skicklighetsspel" av Howard Lederer, beskrivning över kursen i spelteori från Högskolan i Borås, friande pokerdomar från USA, rankinglistor från Casino Cosmopol som visar att samma spelarnamn dominerar i turre efter turre, vittnesförhör med mig och en del annat) och kommer motvilligt – känns det som när man läser domen – fram till att "det kan inte anses visat att de aktuella spelens utgång till väsentlig del har berott på slumpen". Slutsatsen blir att "Åtalet för dobbleri ska därför ogillas."

Samma åsikt som i hovrätten i Göteborg, alltså: poker i tillräckligt långa turneringar är ett skicklighetsspel!

Lotterilagsåtalet

Men så till åklagarens punkt nummer två, och kärnpunkten i hovrättens fortsatta resonemang.

Enligt §3 i lotterilagen hänförs kortspel generellt till lotteri (intressant – det existerar faktiskt kortspel med 100% skicklighet, dvs. mer än i bridge, och där all information är i dagen); och i samma paragrafs tredje stycke sägs att "vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri ska hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet". Men – och här kommer en intressant passus ur hovrättens formuleringar – "vad den allmänna karaktären består av hos ett lotteri definieras varken i lagtexten eller i förarbetena".

Och det blir ännu värre än så: strax följer man upp med att säga att ”I förarbetena sägs [...] att det kan vara en fråga om lotteri även om vinstmöjligheten inte till någon del beror på slumpen” (!!!).

Najs.

Tala om gummiparagraf.

Här ges sittande svensk rätt möjligheten att – mycket grovt formulerat av mig – säga att "vi sk-ter i om skicklighetsinslaget är 100 procent, tycker vi att spelets allmänna karaktär är sådan att vi känner oss missnöjda med det, fäller vi dig för brott mot lotterilagen." Teoretiskt skulle man alltså kunna åtala en schackklubb, om man tycker att medlemmarna satsar lite väl högt på utgången av matcherna!

Man landar därför i följande slutsats (sidan 8, sista stycket): "Enligt hovrättens bedömning har den bedrivna verksamheten – kortspel som mot erläggande av en i förväg bestämd insats ger möjlighet till penningvinst – till sin allmänna karaktär varit sådan att den, även om slumpen endast skulle ha förhållandevis liten betydelse för vinstmöjligheterna, är att anse som ett lotteri i den bemärkelse som avses i lotterilagen."

De åtalade har därför dömts till dagsböter, för brott mot lotterilagen; "brotten" bedömdes som ringa, inte grova.

För mig utgör det sammanlagda domslutet från Sundsvall en logisk paradox: man erkänner att turneringspoker är ett skicklighetsspel, men drämmer ändå till med en gummiparagraf modell Östtyskland och Stasi som luddigt hänvisar till "spelets allmänna karaktär". Och inte nog med det, man hänvisar till och med i domslutet till förarbetsuttalanden samt olika domslut från 1981, 1960, och 1944(!).

Året 1944... då fanns inte ens Texas hold'em i Sverige, och turneringsformatet skulle uppfinnas först 27 år senare. Hur kan man resonera om modern poker med motiveringar som daterar sig till en tid då Per-Albin Hansson var statsminister??

Suck.

Två steg fram och ett bak, som sagt. Nu återstår bara att baxa "affärerna" hela vägen upp till Högsta domstolen, och ha det massivast tänkbara uppbådet på försvarssidan. Vi kan inte fortsätta ha det så här, med myndigheter och domstolar som stöder sig på åsiktsparagrafer, önsketänkande om slätkammade medborgare som helst ska sova med händerna på täcket, och lagtolkningar från andra världskriget.

Vi kämpar vidare!

Dan Glimne