Hästens utrustning i körning

Den utrustning hästen skall ha är ett huvudlag med bett och tömmar, sele samt vagn. Här skall jag nu ta upp allt utom det sistnämnda då vagnar presenteras på en egen sida. Utrustning till kusk och medhjälpare tar jag inte upp. De skall ha kläder som är anpassade till resten av ekipaget. Numera är det även krav i många körklasser på att kusk och medhjälpare skall ha hjälm.

Huvudlaget

Vid körning skall man ha ett särskilt körhuvudlag som är anpassat härför. Men det är klart att om man bara skall prova på körning för att se om det är något som man vill fortsätta med så behöver man inte springa och köpa ett särskilt körhuvudlag det första man gör. Jag har själv kört ponnyer med rockard som behövdes ut och motioneras och då har det bara funnits huvudlag för ridning till hands. Men skall man ägna sig åt körning skall man ju investera i ett sådant.

På ett körhuvudlag kan man fästa skygglappar. Skygglappar använder man för att hästen inte ska se kuskens rörelser, särskilt inte pisken. Skygglapparna skall placers så att överdelen av hästen öga är i höjd med mitten av skygglappen. Då kan hästen inte se varken över eller under den. Skygglappens höjd regleras med huvudlagets sidostycken.

Bett

Tvådelat tränsbett som är så fördelaktigt till ridning har dock sina nackdelar vid körning. Dessa bett kan vid tömtag pressas mot hästens gom och de båda halvorna trycks då mot lanerna ungefär som en nötknäckare. Ett tredelat tränsbett är i så fall att föredra då den ej får denna ovan beskrivna effekt vid tömtag.

Framförallt när man kör med flera hästar i ett spann kan man behöva stångbett på hästarna då de gärna trissar upp varandra. Det vanligaste stångbettet är Liverpoolstången. Man kan fästa tömmen på tre olika ställen, överst är mildast och underst är skarpast. Det allra bästa är att ha tömmar som delar på sig så att man kan fästa huvudtömmen till ringen på stången eller till ett bridongbett och fästa den s.k. sticktygeln i stången. Då får man den effekten att stångtygeln inte verkar när hästen går med eftergift.

När man kör med stångbett skall man alltid ha kindkedja, annars får man ingen hävstångseffekt. Om man har en känslig häst är det bäst att ha en kindkedja som är klätt i gummi eller läder.

Tömmar

Tömmar skall vara tillverkade av läder, inte av textil. Visserligen är textil mycket billigare och de håller ganska bra, men köregenskaperna är betydligt sämre. Som jag fått lära mig av Lars Billock som är körlärare på Strömsholm, skall man inte ha tömmar av annat material än läder ens till tömkörning.

Sele

Valet av sele är beroende på vad hästen skall dra, om det är för tungt arbete i skogen eller på åker, eller om det är till lättare finkörning. Vidare beror valet på hästens kroppsbyggnad, vilken vagn man har, hur mycket pengar man kan lägga på en sele och slutligen är det även en smaksak.

Delar på loksele

Vid tungt dragarbete skall man ha en loksele som är tillverkad just för detta syfte. En sådan tung arbetssele är inte lämpad för att dra sport- eller fritidsvagnar varken funktionsmässigt eller stilmässigt. Lättare lokselar använder man till att dra lättare vagnar.

Helkollersele ger hästen bra förutsättningar för att dra och stor bogfrihet. Det är dock viktigt att selen är rätt avpassad, annars kan den ge ojämnt tryck och skav istället. Därför går det sällan att använda samma kollersele till olika hästar. Helkollerselen anses höra till de elegantaste ekipagen.

Halvkollerselens lokor är sammanbundna upptill och har reglerbar nedre lokrem. Genom att de är något reglerbara är de lättare att anpassa till hästen är helkollerselen.

Delar på bröstsele

Bröstsele ger inte samma bogfrihet som kollersele. De är i gengäld lättare att anpassa än kollerselen och dessutom billigare i inköp. För att bröstan inte ska såga mot hästen när den rör sig använder man linor och lös svängel.