Messis galna show
Erik Niva: För Lionel Messi handlar det inte om att bli bättre – han är redan färdig
BARCELONA. 22 spelare på planen.
Alla tillhör de den yppersta världseliten, alla tränar de på nästan identiskt samma sätt, alla förbereder de sig precis likadant.
22 spelare på planen – fram tills det att en liten kille inte ryms där längre.
Han tar med sig bollen och flyger ensam rätt ut i atmosfären.
Jämförelsen med en tv-spelsgubbe gjorde både Arsène Wenger och Pep Guardiola.
Kopplingen till en utomjording har redan hunnit bli utsliten.
Så vad tusan finns egentligen kvar att säga?
Hur kan man illustrera att Lionel Messi är så fullständigt överlägsen, så vidunderligt mycket bättre än precis alla andra?
Jo, jag tror att alla fotbollsintresserade killar och tjejer någon gång spelat mot fullvuxna när de själva var små.
De flesta har vi känt på den där känslan av att kämpa med dobbar och klor för att få tag i bollen – trots att vi innerst inne vet att den där bjässen till pappa eller storebror är på en annan nivå, att han kan göra precis vad han vill, precis när han vill.
Slår han bollen åt sidan når man inte dit. Springer han för fullt så hinner man inte med.
Exakt så fungerar också världsfotbollen nuförtiden – det är bara det att det är den rufsiga lilla spolingen som dikterar villkoren och de fullvuxna karlarna som lämnas hjälplösa.
Skräck i motståndarögonen
Jag såg aldrig Pelé spela med egna ögon, men är i alla fall tillräckligt gammal för att minnas hur bra Diego Maradona var när han var som allra bäst.
Sedan dess har jag sett potentaterna komma och gå; Van Basten, Baggio, Ronaldo, Zidane, Ronaldinho, Ronaldo igen...
Alla har de varit bäst i världen under perioder. Alla har de också gjort några såna här matcher, individuella insatser som fått hakor att tappas och perspektiv att svikta.
Ingen har gjort det med samma självklara regelbundenhet som Leo Messi.
Det har gått nästan 25 år sedan en fotbollsspelare senast gjorde vardag av mirakel på det här sättet, sedan någon fick oss att ständigt förvänta oss det osannolika.
Då var det en kortvuxen fattigpojke från Argentina.
Nu är det en kortvuxen fattigpojke från Argentina.
Det finns en fantastisk bild från VM-matchen mellan Argentina och Belgien 1982, tagen just här på Camp Nou i Barcelona. Diego Maradona har bollen. Framför honom har sex stycken belgare radat upp sig för att hindra honom från att föra den framåt.
Nu ser jag än en gång den där panikslagna skräcken i motståndarögonen.
Ingen prickfri match
Varje gång Leo Messi får bollen – oavsett var han är på planen, oberoende av hur många hinder som finns på vägen framför honom – så känns det som att han ska göra mål.
Han gjorde ju ingen prickfri match i går.
Han kunde absolut gjort både tre och fyra mål till – men det är givetvis ett tecken på hans otroliga styrkor snarare än hans försumbara brister.
I ett sammanhang där 22 fullblod ofta stångar sig igenom 90 hela minuter utan att få fram en enda målchans vaskar Leo Messi ensam fram dem så fort han bestämmer sig för det.
Arsène Wengers romantiker hade åkt ner från London med en betydligt tjurigare inställning än de hade senast.
Han är redan färdig
Den här gången tänkte de inte tillåta Barcelona att valsa sig fram med tidernas mest flytande fotboll. Den här kvällen accepterade de i stället att inte ha bollen, sjönk djupt ner på egen planhalva med kompakt aggressivitet.
Ändå var det som om Leo Messi tyckte att det räckte i samma ögonblick som Arsenal kontrade in sitt ledningsmål.
Det spelade ingen roll vad som stod i vägen. Han skulle fram, bollen skulle in.
Gick inte passningen till Xavi igenom så fick han väl ta hand om rikoschetten och skicka in kvitteringen i krysset i stället. Fanns det inte läge att använda vänstern fick han väl lov att stöta in 2–1-målet med högern. Stod det ett målvaktsberg i vägen var det väl bara att lyfta bollen över det, kom samma berg för nära var det väl läge att borra en tunnel igenom det.
Det kan låta lite träligt och visionslöst, men för Leo Messi handlar inte längre fotbollssporten om att utvecklas och bli bättre.
22 år gammal är han redan framme och färdig.
Håller han skadorna borta, lågan brinnande och nivån uppe i sju, åtta år till så kommer VM-guldet och allt det andra med farten. Då kommer han – minst – att bli ihågkommen som en av tidernas tre bästa fotbollsspelare.
Fick behålla bollen
När slutsignalen gått i går kväll så snappade Leo Messi åt sig matchbollen, som man ju får rätt att behålla när man gjort tre mål.
Några meter promenerade han upprätt med bollen under armen, men på väg ut från gräsmattan kunde han inte hålla sig längre.
Han var bara tvungen att studsa den några gånger, leka lite mer med den.
Det finns ju nämligen ingenting i hela världen som är så roligt som en fotboll när Leo Messi är i närheten.