Wennman: ... men det är nu den riktiga resan börjar för Tottenham
LONDON. Mitt under tv-intervjun efteråt smög Tottenhams spelare fram och hällde en tunna iskallt vatten över Harry Redknapp.
Inte för att han behövde det. När alla andra
i Spurs – spelare, fans och ledare – firade som om de vunnit Champions League var gamle Harry den coolaste av dem alla.
Det är alltid lika trevligt att se en god vinnare.
Det är klart att Redknapp måste ha bubblat av glädje inombords. 1–0-segern mot Manchester City i den våldsamt uppblåsta ”miljardmatchen” om fjärdeplatsen i ligan gav inte bara Tottenham en historisk framgång i den moderna fotbollen (Spurs spelade senast i gamla Europacupen 1962), den gav också kultstatus till honom själv i norra Londons vita kvarter.
Men kanske förstod han också mitt i all uppståndelse att bara halva slaget är vunnet.
Jag vill inte framstå som nån glädjedödare här, jag tycker det är enastående kul att ett nytt lag brutit sig in bland de vanliga Fyra Stora i Premier League, och Tottenham Hotspur har verkligen förtjänat det.
Men när slaget på City of Manchester Stadium i förväg målades upp som den mest penningstinna matchen i engelsk fotbollshistoria så var det ju inte riktigt sant.
Det är nu den riktiga resan börjar för Tottenham. Om klubben verkligen vill bli en riktig maktfaktor, flytta spelmarkerna till roulettebordet med de högsta insatserna och börja slåss med de riktigt rika och stora, då återstår fortfarande en del.
Kan kvala mot Lyon
Först och främst måste Spurs kvalificera sig till Champions Leagues gruppspel, sen till utslagningsronderna. Det är först då klubben kan räkna in uppemot 300 miljoner kronor extra per säsong, såsom De Fyra Stora kunnat göra de senaste åren.
Det är lättare sagt än gjort. Om jag förstår saken rätt kan Tottenham i Champions League-kvalet ställas mot klubbar som Lyon, Ajax, Celtic, Porto, CSKA Moskva, Olympiakos eller Sampdoria. Det är inga lätta hinder att skutta över för att överhuvud taget ta sig in i huvudturneringen.
Minns bara att Arsenal tvingades kvala mot Celtic i höstas. Tuffa premisser.
Och minns framför allt Everton för fem år sen, det senaste laget före Tottenham att spräcka The Big Four, som åkte ut mot Villarreal i kvalomgång tre. Det gav dem ingenting att tala om ekonomiskt, det var tillbaka till ruta ett.
Jag vill bara påminna om det. Jag hör Tottenhamfans som tror att det automatiskt väntar en gyllene framtid nu, men så är det alltså inte.
Den mest penningstinna matchen i engelsk fotboll är, helt överlägset, play off-finalen om en plats i Premier League. Den garanterar vinnande klubb 500 miljoner kronor för en säsong i högsta ligan, plus en fallskärm på 220 miljoner. Om ligans förslag att dubbla denna fallskärm går igenom kan alltså den Championship-klubb som vinner finalen på Wembley säkra uppemot en miljard (!) svenska kronor.
Ett intressant äventyr
Okej, jag tror ju inte att Spurs-Harry stod och räknade på såna siffror mitt i jublet
i går, men jag gillade ändå att han hade visade mått och sans mitt i alltihop. Han växte där, precis som han växt under ett helt års tid. Från en hoppjerka mellan Portsmouth och Southampton (och en misstänkt skattefifflare), värvad till Spurs för att undvika nedflyttning, och nu: fyra i ligan (kanske trea, till och med) och en plats i Champions League-kvalet.
Spurs är en välskött klubb med balanserade papper, vilket är imponerande med tanke på alla köpta och sålda spelare det senaste året. Jag förmodar att ordföranden Daniel Levy kommer att anta den nya Champions League-utmaningen med samma vett och sans som tidigare. Det blir ett intressant äventyr att följa.
Manchester City, med alla sina nya fans (inte minst i Sverige), fick svälja en klunk malört igen, precis som vanligt. Det skulle varit kolossalt spännande att se vad som hade hänt under sommarens transferfönster om City fått samma chans som Spurs får nu, med de ekonomiska muskler som finns bakom, men de ljusblå får vänta ett år till. Eller två. Eller tre. Eller fyrahundra.
Tottenham säger sig ha brutit en förbannelse.
City-fansen har nog en del att tillägga i det fallet.