Den rödhåriga kaninen var sommarens stora sporthändelse
En av sommarens stora idrottshändelse var sprintfinalen över hundra meter.
Först tio sekunders urladdning i frenetisk fart.
Sedan nitton sekunder till innan Betts korsade mållinjen.
Det har regnat manna från himlen i sommar. Den som gapat och böjt nacken bakåt har matats med finaler och matcher, den ena sötare än den andra.
Men kanske är du som jag. Måhända har du mitt i njutningen över beachvolleyns storhet eller bordtennisens raffel drabbats av en stigande rädsla: jag missar ju massor! Kan ni inte ta det lugnt, alla idrottare, och sprida ut läckerheterna över hela den regntunga hösten?
Förra veckan kvintilerade jag i solskenet. Den här veckan har jag låst in mig och tagit igen alla sommarens lopp och uppgörelser som jag och förmodligen du hade missat. Och för er brevläsares skull har jag funnit den mest blänkande guldklimpen.
Tidpunkt: tisdag 13 augusti.
Skådeplats: Slottsskogsvallen, Göteborg.
I 0,4 sekundmeters motvind avgjordes damernas 100-metersfinal i veteran-VM. På startlinjen stod den japanskättade brasilianskan Imoto, finska raketen Taipale, brittiska geparden Fraser och Panamas stolthet Villarreal.
Samt amerikanskan Betts Stroh.
Den magnifika, men inte så värst startsnabba Betts Stroh.
Du som har GP:s betaltjänst kan se hur den 90-åriga amerikanskan trotsar allt vi visste om taktik och regellydnad när hon redan från start viker in från ytterbanan, trippar bakom Frasier och Villarreal och inte rätar ut löpningen förrän hon gömt sig bakom Taipale och låter henne bryta vinden. Förvisso kommer hon sist i finalen, men då Stroh tillhörde en äldre ålderskategori än de ungtuppiga 85-åringarna klockades hon för nytt mästerskapsrekord.
100 meter på 29 sekunder och 87 hundradelar.
Fusk, säger du?
Man får inte byta bana i ett lopp under 800 meter?
Pfff, säger jag. Alla som inte domarna diskvalificerar har utfört uppgiften korrekt, resten är bara fulspel och list. Och sådant behärskar Betts Stroh på samma nivå som Northug och Maradona.
Efter loppet tuggade jag glupskt i mig all information jag fann om ”the red-headed energizer bunny” från Auburn, Kalifornien. I en intervju med lokalstationen KCRA 3 lägger hon ingen vikt vid sina första 80 levnadsår. Sedan hoppade hon fallskärm och började elitträna med sikte på mästerskapen.
– Jag är inte typen som virkar eller spelar kort. Jag vill vara utomhus, säger hon.
Som 85-åring flyttade hon till Auburn, kontaktade två friidrottstränare och skolades i spjut och diskus. Men löpningen gick allra bäst.
– Jag märkte att jag var snabb. Men natten före loppen tänker jag alltid ”varför gör jag det här”?
Betts Stroh är generös med träningstips. För den som vill försöka bräcka hennes rekordtid har hon råd att ge.
– Du måste vara fokuserad och äta rätt. Du måste träna professionellt. Och så måste du lära dig att vila. Det är svårt för mig.
Jag avrundar veckans brev där. Slösa inte bort din tid på att blicka bakåt på sommarens tävlingar, utan utöva sport själv. Ut och spring med dig. Klocka dina framsteg.
Vem vet, en dag kanske du blir snabbare än Betts Stroh, kanske spränger du rentav drömgränsen på 28 sekunder. Mejla mig om så sker.
En sak till. Jag tycker att ni alla ska läsa Simon Banks text om supporterkultur och huruvida det är rimligt att skriva ”död och hat åt AIK” på en banderoll. Det är en mycket mer ekvilibristisk och nyanserad text än man vid en första anblick kan tro.