Det var förutbestämt att det här skulle bli Ronaldos kväll

MADRID. Det skulle bli dagen då en kille påminde sina gamla bekanta om vad de gått miste om.

Och jodå, Cristiano Ronaldo gjorde sitt.

Men mer än något annat blev det här dagen då David de Gea återvände till Madrid.

Han kom hit som en säkerhetsrisk, men åker härifrån som en stormålvakt.

Så värst mycket djupare blir inte vattnet.

Det är 45 uppfordrande höjdmeter från klubbmärket högst upp på Santiago Bernabéu-stadions läktare ner till planen. Det är 45 meter fyllda av kritiska ögon, av tradition som förpliktigar, av krav som knappast ställs någon annanstans.

Klarar du av att spela fotboll här så klarar du av att spela fotboll var som helst.

Sir Alex Ferguson valde att skicka ut en överraskande oprövad elva för att göra det. Han njuter av att utsätta sina spelare för den typen av utmaningar, att hitta sanningar om dem genom att ­låta dem gå på plankan och hoppa ut.

Hur ska ni ha det? Sjunka eller simma?

Phil Jones, Danny Welbeck, Shinji Kagawa, Rafael, David de Gea och Jonny Evans är inga ynglingar längre – men alla är de jämförelsevis oerfarna.

Kastade en livboj åt engelsmännen

Det senaste av alla Fergusons nybyggen har gått snabbt. Bara fyra spelare fanns kvar i startelvan jämfört med den som startade Champions League-finalen mot Barcelona för mindre än två år sedan.

Så hur var det nu igen? Sjunka eller simma?

Under stora delar av matchen kippade Manchester United verkligen efter andan. Det är inte lätt att finna sig tillrätta i vattnet när ett halvdussin höghastighetshajar svischar runt och nafsar efter hälarna.

När Cristiano Ronaldo, Ángel di María, Mesut Özil och Karim Benzema får blodvittring går det så fort, så oerhört fort att det saknar motstyckte i hela fotbollsvärlden. De kunde ha gjort ett par, tre mål under den första kvarten, men istället kastade de ut en livboj åt engelsmännen.

Hörna. Nick. Mål.

Båda de här lagen är så fantastiskt bra på så mycket att man ibland glömmer bort att de även har rätt uppenbara svagheter. De ger alltid sina motståndare chansen.

Real Madrid har sitt svajiga försvar, som ibland verkar fullständigt inkapabelt att hantera fasta situationer.

Manchester United har sin tendens att inte kunna kontrollera mittplan, att tappa bort ­ både boll och ytor där.

Estetiskt fulländad kvittering

Redan på förhand garanterade Ferguson att det inte skulle sluta 0–0, och redan när det gjordes var det uppenbart att inte heller Danny Welbecks ledningsmål skulle bli matchens sista.

I någon mån skulle det här alltid bli La Noche de Cristiano. Det var förutbestämt. Sannolikheten att Cristiano Ronaldo skulle göra mål framstod hela tiden som betydligt större än att han inte skulle göra det.

När det väl kom kändes det också självklart. Stunden till ära skulle det liksom inte vara något dussinmål i mängden. Den atletiska kvitteringsnicken var så estetiskt fulländad att den skulle kunna användas i anatomiska uppslagsverk som förklarar människokroppens möjligheter.

1–1.

De Gea klarade det

Inget jubel, men när publikjublet lagt sig vinkade Cristiano Ronaldo upp mot läktarna. Först mot hemmasektionerna, såklart, men sedan även mot bortaklacken. Då med handflatorna uppåt, som en ursäkt.

Märkligt nog blev det inte mer jublat än så. Andra halvlek var också en blixtrande föreställning, men bollen tog sig bara inte in i något mål. En bortviftad straff för ena laget, en utebliven utvisning för det andra. I den ena änden missade Robin van Persie, i den andra räddade David de Gea.

Det var ju inte bara Cristiano Ronaldo som stötte på gamla bekanta. Av alla dem som ställdes inför stora test den här kvällen var den glesskäggige 22-åringen från Madrids södra förorter den som utsattes för flest.

Han var dessutom den som hanterade dem allra bäst. Några skakiga ingripanden på inlägg i början av matchen, men där­efter en provkarta på målvaktsimprovisationer av allra högsta klass.

En fingertopp där, en saxsparksparad där. Killen från andra sidan stan, grabben hela dan.

David de Gea klarade det. Manchester United klarade det.

Än flyter de.

De måste försöka simma med hajar ännu en gång om bara några veckor, men då får de i alla fall göra det i sin egen damm.

Och klarar du av att spela fotboll här på Bernabéu så klarar du av att spela fotboll var som helst.