BRAKFESTEN
Laul: Stöldförsök och tung anspänning – sen kom 2–0 och vi badade i sand och öl
Efter slutsignalen på Copacabana kryssade jag genom folkhavet längs väldiga Avenida Atlãntica medan fyrverkerierna smällde i natthimlen.
Om det var lättnad efter Chile, så blev det fest efter Colombia.
Överallt ekade BRASIL, BRASIL, BRASIL. Överallt gultröjade människor: Unga, gamla, barn.
Brasilien är i semifinal i sitt eget fotbolls-VM – men det är ett sargat lag som ställs mot Tyskland.
Copacabana är fyra kilometer lång och i går kändes det som att varenda sandkorn utnyttjades för att rymma folk. Hur många människor kan ha följt matchen från stranden? Hundratusen?
Vi var på plats två timmar före avspark för att känna in atmosfären. Den var spänd om än festsugen.
Jag stoppade en brassesupporter som visade sig heta Paulo. Vad trodde han?
– I don’t know, man, I don’t know. Colombia har varit bättre i VM. Jag vet verkligen inte hur det här ska gå, sa Paulo och skakade på huvudet.
En bit bort kom José från Colombia.
– 2–0 till oss. James Rodriguez gör båda.
Du låter säker, José?
– Jag är säker, sa han och knallade vidare.
Vällde in folk
Vi hyrde campingstolar och medan solen började sjunka slog vi oss ner för att betrakta folkströmmen som vällde fram mot den jättelika storbildsskärmen. ”Tv:n” tillhör egentligen inhägnade Fifa Fan Fest-området men syns lika bra från ”Snikens kulle”.
Bredvid oss stod två tjejer och rökte marijuana. En bit bort gick en snubbe runt och sålde från en stor, genomskinlig påse. Kors och tvärs sprang folk med brickor och ropade ”Caipirinha”. Alkoholen och drogerna såg ut att flöda, och vi hade blivit varnade för att ta med oss kameror och telefoner men för oss var det aldrig någon fara. En liten grabbhalva försökte sno min Sportbladet-mikrofon men det var dömt att misslyckas.
När Thiago Silva stötte in 1–0 släppte den värsta spänningen och festen tog vid.
När David Luiz sköt 2–0 på en frispark blev jag översköljd av öl och sand.
När slutsignalen gick blev jag dränkt i caipirinha.
Värre var det alltså inte.
Salig blandning av folk
Det var en salig blandning människor på plats. Gamla, unga, barn, gravida, familjer, gäng, favela-kids, rätt många colombianska fans, några tyskar, ett par fransmän och så vidare. Plötsligt ropade någon ”Laul, Laul”. Fram kom två svenska grabbar som ville fotograferas.
I övrigt var det som att se en fotbollsmatch på Roskildefestivalen fast folk dansade omkring i shorts och bikinis trots att solen gått ner.
Jag kan förstås inte analysera varför matchen slutade som den gjorde, jag såg bara brottstycken mellan kaoset och skrålet och alla webb tv-sändningar.
Inledningen var Brasiliens bästa i detta VM. Jag tyckte att Maicon såg tryggare ut till höger än Dani Alves har gjort. Det var överraskande att laget satt ihop så bra trots att Luiz Gustavo saknades.
Men det är en sargad startelva som åker till Belo Horizonte för att möta Tyskland på tisdag.
Ingen Thiago Silva, ingen Neymar.
Men Brasilien har överlevt en åttondelsfinal och en kvartsfinal utan att Neymar funnits med i målprotokollet.
Finns kvalitet i laget
Det finns ingen ersättare för honom i truppen men det finns bra spelare att kasta in, likt Willian eller Bernard. På samma sätt är Dante eller Henrique inga dåliga mittbacksval för att ersätta Thiago Silva.
Brasilien börjar bli så trygga i modellen att de kan hantera enskilda spelarförluster.
Och favoritskapet slipper de mot Tyskland. Jag tror de är väldigt glada över det.