Dödsstöten för Elfsborg
Alfelt: Guldbygget vittrade sönder – på fem minuter
MALMÖ. Jag minns inte när jag såg en kraschlandning på så nära håll senast.
Elfsborg kom till Malmö för att hänga på i guldstriden.
Pang, bom, krasch.
Efter fem och en halv minut var guldet borta och sen blev det ännu värre.
Impotenta Malmö – med säsongens tre mest impotenta offensiva spelare plötsligt potenta som avelshingstar – lekte med och förnedrade årets stora guldfavorit.
Jag är ingen spelare. Men hade någon velat slå vad med mig om att Edward Ofere och Daniel Larsson skulle göra två mål var mot Elfsborg och att Guillermo Molins skulle nicka in ett femte hade jag varit böjd att satsa åtminstone en halv årslön emot.
Jag menar, jag och tusentals lidande MFF-anhängare har ju hela säsongen sett just dessa tre bränna lägen som inte ska kunna missas.
Frilägen, tomt mål, en mot en, en mot noll – Larsson, Ofere, Molins har haft chanserna som om de hade utnyttjats hade inneburit att MFF varit den store guldkandidaten just nu.
Och så plötsligt är alla tre superstjärnor, om så bara för en match – men helt osannolikt alla tre samtidigt i samma match. Bäst på Swedbank stadions fina gräsplan tillsammans med Malmös store lille klasspelare – vänsterbacken Ricardinho. Brassens passning till Oferes 3–0 var fantastisk. Precist och hårt slagen längs marken från vänsterytterposition till tomt mål för Ofere någon meter från mållinjen.
Från floppar till kungar
MFF var bra. Riktigt bra till och med. Så det var kanske inte rätt match för MFF-fans att dela ut flygblad som manade till medlemsansökningar och i förlängningen ett bortröstande av ordföranden Bengt Madsen, vars avgång också krävdes på banderoller på ståplatsläktaren.
Madsen var ju den som beordrade tränaren Roland Nilsson att byta till det 4–4–2-spel som nu gett två raka segrar och förvandlat duon Larsson och Ofere från floppar till kungar för åtminstone en dag (två för Ofere).
Gör resultaten Roland Nilssons tränartid i MFF bra?
Nej. Fortfarande är resultaten ett misslyckande och årets placering kan väl i bästa fall bli en sjätte plats, vilket är ett rejält misslyckande för en klubb med MFF:s resurser.
Försvarsspelet – en katastrof
Elfsborgs misslyckande är ännu värre.
Efter sommarens fina insatser i Europacupspelet har laget helt rasat samman. Försvarsspelet är en katastrof. Teddy Lucic som så länge var suverän är sliten och såg i går ut som den 36-åring han är.
Svängen han var tvungen att ta medan Daniel Larssons blixtrande fötter vände bort honom vid 1–0 såg ut som ett varv runt Globen.
Stefan Ishizaki kan vara fantastisk i medgång. När det går emot blir han – som i går – inget stöd alls för utlämnade högerbacken Johan Karlsson.
Anders Svensson håller mycket hög klass men ensam gör han inget lag och jag blir förvånad om Anders spelar med Boråslaget nästa säsong. Med 100 landskamper i bagaget kan han lätt få ett oljekontrakt typ Chippens och casha in ett antal sista sköna miljoner innan skorna ska läggas på hyllan.
Dödsstöten för Elfsborg
Förmodligen var det dödsstöten för Elfsborgs satsning på att dominera svensk klubblagsfotboll vi såg i går. Åtminstone om vi pratar dominans de närmast kommande åren.
Bygget har varit bra men nu vittrar grunden sönder.
Tränaren Magnus Haglund har hyllats med rätta för sina tidigare framgångar men visar nu ingen problemlösande förmåga.
Taktiken mot Malmö var att inleda med långbollar för att komma in bakom MFF:s backlinje.
Det lyckades inte och vem skulle egentligen ta hand om de långbollarna?
Denni Avdic har talang men någon target player är han verkligen inte.
MFF väntade på långbollarna, dödade dem, kontrade och avgjorde matchen på mindre än sex minuter.