Wennerholm: Fasth blir kvällens störste hjälte
När elitserien avgörs i kväll kommer en målvakt kommer stå där som hjälte till slut. Som alltid.
Det finns ingen viktigare spelare och jag tror han kommer att heta Viktor Fasth. Mannen utan nerver.
Han har redan fått ”Honken Trophy” som säsongens bästa målvakt och det var ett solklart val.
Samtidigt kan allt förändras på bara några timmar i kväll. Ett par släpphänta ingripanden, ett par billiga mål och historien skrivs om på några sekunder.
Det är alla målvakters mardröm, men samtidigt en situation de älskar att leva med.
Himmel eller helvete. Och när himlen öppnar sig finns inga större hjältar. De är spelarna som kan avgöra allt.
Kenta Johansson valde att peta Johan ”Honken” Holmqvist i slutstriden och satsa på Jocke Lindström i mål.
Det kan rädda Frölunda från kvalserien.
Det är också ett exempel på att gamla meriter inte håller längre. Och speciellt när det gäller målvakter. Det är en helt annan målvaktsvärld i dag, där Sverige spottar ur sig nya målvaktsstjärnor och där genombrotten kommer från en säsong till en annan.
Har gett AIK trygghet
Titta på de senaste tre säsongernas målvaktshjältar, där ingen ens var given när säsongen började:
2008–09: Jonas Gustafsson i Färjestad. Ett rungande genombrott, SM- guld och raka vägen till NHL.
2009–10: Gustaf Wesslau i Djurgården som blev bänkad av junioren Stefan Ridderwall i början av säsongen, men som växte till given förstemålvakt och slutspelshjälte.
2010-11? Det vet ni redan. Viktor Fasth har gett AIK den trygghet som skapat sensationen.
Jag pratade med Växjös tränare Janne Karlsson inför den här säsongen – Fasth stod ju i allsvenska Växjö i fjol – och han sa på sitt alltid självsäkra sätt:
– Får Fasth vara skadefri kommer han att dominera i elitserien.
Jag trodde honom inte. Då.
Nu har jag ändrat uppfattning.
Men mitt huvudresonemang är att det är viktigare med bra målvaktstränare och utvecklingsbara målvakter än gamla etablerade namn i dagens hockey.
Det var helt annorlunda förr. Då handlade det nästan uteslutande om enskilda målvaktsfenomen som Leif ”Honken” Holmqvist, Pekka Lindmark eller Pelle Lindbergh. Målvakter som stod i en viss särklass säsong efter säsong och mest på grund av en extrem bolltalang.
Det var en tid då det var lika viktigt att målvakten hade ett lika bra spelsinne som lagets ledande utespelare.
Det handlade om känsla och förmågan att läsa spelet.
Då: ”träningsläger” på Mallorca
I dag är det helt annorlunda.
Den nya täckande stilen och alla inövade grunder i målvaktsspelet har suddat ut skillnaderna. Butterflystilen har skapat en ny målvaktstyp.
När målvakten förr var den spelare som tränade minst och mest levde på talang, är han i dag den som kanske tränar mest i laget.
Jag minns Pekka Lindmark som ofta smet ut i periodpauserna, eller öppnade ett fönster i omklädningsrummet för att ta ett bloss. Och ”sommarträning” var lika med semester på Mallorca. Det är helt otänkbart i dag. Ändå var Pekka Sveriges målvaktskung i nästan tio år.
Men som Pekka spelade på den tiden skulle han inte ens platsa i division I i dag. Så mycket har målvaktsspelet förändrats. Det säger jag inte för att vara elak mot Pekka. Han är förmodligen är den största målvaktstalang Sverige haft.
Och i kväll kommer det att avgöra hela slutdramatiken. Att Viktor Fasth står i AIK är naturligtvis lika självklart som att Jocke Lindström står i Frölunda.
Challe litar på Tarkki
Peter Popovic kommer att fortsätta satsa på Pontus Sjögren och han har inga val. Det går inte att skicka in skakiga finländaren Riku Helenius.
Det är Perra Johnsson i Timrå och Challe Berglund i Modo som måste göra de svåra valen. Nu är jag rätt övertygad om att Challe fortsätter med Tuomas Tarkki i mål. Han storspelade mot Luleå senast, men fick ge sig i straffläggningen.
Och Perra har satsat på JVM-målvakten Fredrik Petersson-Wentzel sedan han värvades från Almtuna.
Men bara en kommer att vara den stora hjälten när sista pucken är plockad. Det tipset får Viktor Fasth.