Han förstör EM-festen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-07-31
CANNES
Justin Gatlin är långt borta i USA med sitt positiva dopningprov.
Men bara en vecka innan EM-premiären i Göteborg känns han nästan plågsamt närvarande.
Han har förstört EM-festen.
Just nu pratar alla dopning - ingen om EM.
Gatlins fusk drabbar alla i en sport där misstänksamheten är stor och publiken luttrad redan från början.
Det blir inte bättre av alla dessa eviga bortförklaringar, som bara drar ut på pinan.
Nu försöker Justin Gatlins tränare Trevor Graham komma med samma förklaring som då Ludmila Engquist åkte fast för dopning första gången.
Någon preparerade Gatlins kost.
I Ludmilas fall handlade det om att hennes före detta man i svartsjukt raseri blandat ner anabola steroider i hennes kosttillskott.
Sjuka förklaringar
Det var 1993.
Hon blev avstängd i fyra år, men domen hävdes sedan en sovjetisk domstol accepterat makens erkännande.
Ludmila friades, gifte sig med Johan Engquist och resten är historia.
Jag vet inte hur det kommer att gå med Gatlins bevisföring, men vid det här laget har jag hört varenda förklaring som finns till positiva dopningprov.
Från tysken Dieter Baumanns påstått förgiftade tandkrämstub, till amerikanska sprinterns Dennis Mitchells vilda sexnatt med massor av öl, som enligt honom gett onaturligt höga halter av testosteron.
Eller ta grekerna Kenteris och Thanous svåra mc-olycka inför OS i Aten, en krasch ingen vare sig hörde eller såg i det tättbefolkade grannskapet.
Men båda hamnade på sjukhus och kunde stänga ute den jagande dopningpolisen med hjälp av sjukhussekretessen.
Samtidigt har jag inte hört ett enda erkännade.
Gatlins rekord ryker också
Ben Johnson erkände inte förrän han var totalt överbevisad om sin skuld och tvingades vittna inför ed i kandensisk domstol.
Tim Montgomery hamnade i samma sits och tvingades erkänna allt.
Två gamla världsrekordhållare på 100 meter som fick sina rekord strukna.
Justin Gatlin kommer att bli nummer tre.
Jag hoppas det väcker debatt och slutligen får Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) att stryka hälften av de gällande världsrekorden.
Det finns så uppenbara dopningrekord att det är skrattretande, framförallt 80-talets alla gamla världsrekord på damsidan.
Tio av de tjugonde gällande damrekorden i de olympiska damgrenarna är från 80-talet.
Dopningens verkliga guldepok.
Tung steroiddopning
Senare rättegångar och gamla östtyska arkiv har visat att dopningen var systematisk och total i öst.
USA var inte sämre i det kalla krig som pågick.
Och då var det ingen light-dopning som i dag, då risken att åka fast är hundrafalt större.
Nej, då var det fulla nävar med anabola steroider som åkte ner i halsarna på tjejerna.
De såg ut därefter.
För det handlade nästan uteslutande om tjejer, där dopningen har mångdubbelt större effekt än på killar.
Jarmila Kratochvilovas 1.53,28 på 800 meter och Marita Kochs 47,60 på 400 är bara två exempel på hur sjuka tiderna var på den tiden.
Eller Florence Griffith-Joyners 10,49 på 100 meter och 21,34 på 200.
Joyner avled plötsligt endast 38 år gammal och lämnade bara världsrekorden efter sig.
Svaren tog hon med sig i graven.
Kineserna kom - och försvann
Efter Ben Johnsons dopningavslöjande 1988 la sig ändå steroiddopningen något. Det handlade inte längre om samma starka doser.
Fuskarna visste att de skulle avslöjas.
Så plötsligt en dag 1993 kom det kinesiska undret.
Ett gäng kinesiskor ledda av demontränaren Ma Junren krossade världsrekorden på 1500 meter och uppåt.
På de kinseiska mästerskapen sattes till och med världsrekord i försöken.
I dag står Qu Junxias 3.50.,46 på 1500 meter och Wang Junxias 29.31,78 på 10000 kvar i rekordböckerna.
Men när världens blickar vändes mot Kina och dopningpoliserna började hälsa på, dog det kinesiska "undret" lika fort som det uppstått.
Det behövs inga bevis för att förstå vad som försigick.
Det räcker med en indiciekedja lång som den gamla Berlinmuren.