Man kan inte ha en hockey- match utan repriser

Dagens nyckelord är närvaro.

Skriv upp det, Canal+.

Förutsättningarna var lysande. Frölunda är stekhett, HV 71 har kokat hela säsongen. Och de båda topplagen har stjärnor som göra vilken trött serielunksmatch som helst till en sportfest. Det var där mina förhoppningar låg, i festen. Frölunda-HV 71, utbruten match sent på lördagkvällen - årets match, kanske?

Nja, inte riktigt. Det blev råkurr, mål, en dramatisk vändning och en till slut rättvis segrare, men jag har sett några bättre matcher i elitserien i år.

Men det var, som Canal+ påpekade och frågade om vid flera tillfällen slutspelskänsla över kampen. Synd att Canal+ inte själva kunde höja sin intensitet och förmedla den känslan.

Canal+ Sports sändningar är alltid starka, det är ingen hemlighet. Med bra programledare, kommentatorer och experter så är det förstås svårt att misslyckas. Men man kan alltid bli bättre.

Som om man jobbar med närvarokänslan till exempel.

Jag säger inte att man ska ha Håkan Södergren som springer runt rinkside, men på något sätt vill man som tittare in i arenan. Nu satt vi utanför och tittade in, långt bort, med kikare.

Intervju i omklädningsrummet

Efter matchen fick Canal+ till det en aning. HV 71:s Andreas Jämtin intervjuades och istället för att stå framför någon sponsorskärm så stod Jämtin i omklädningsrummet.

Det gav två saker:

Som tittare så kände jag för första gången att jag var där. För första gången kände jag lukten av matchen (även om den inte alltid är behaglig).

Jämtin gav förmodligen bättre svar på frågorna. Kanske är en spelare mer bekväm när han slipper stå stelt uppställd framför en sponsorskärm med okända människor runt omrking. Omklädningsrummet är en trygghetszon där man kan slappna av.

Mer sånt, Canal+.

Jag är inte den ende som hackar på PPV-sändningarna från elitserien. Faktum är att jag skrev om dem redan premiärveckan. Det finns mycket att prata om när det gäller det som Lasse Anrell kallar trabant-tv, men en detalj som stör mig extra mycket är repriserna.

Eller snarare avsaknaden av repriser.

I tisdags, exempelvis, så kom två Skellefteåspelare fria med Frölundas målvakt Ari Ahonen. Spelaren som hade pucken gjorde en av sämre imitationerna av en hockeyspelare jag har sett i år och av guldläget blev ingenting.

Jag vänder mig direkt till polaren som sitter bredvid och säger:

– Såg du det där? Kolla reprisen nu. Kolla. Nu kommer den... Nä, men snart... Nu. Kolla nu... Eller?

Men reprisen kommer aldrig. Istället får vi se spelarna cirkla runt i väntan på tekning, vi får se en spelare grimasera, bild av bänken. Allt utom repisen.

Skandal.