”Så ska en riktig svartklubb se ut”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-18

Pokervärlden kryllar av galningar och därmed också av galna historier.

Mer än häften av alla pokerspelare är mytomaner, så det är ofta helt omöjligt att veta vad som verkligen är sant.

En riktigt klassisk skröna är den om förre polischefen Björn Eriksson som tillsammans med två politiker ska ha besökt den legendariska spelklubben Kortoxen.

”Oxen” var fram till för några år sedan lekplats och arbetsplats för hela den då­tida svenska speleliten. Här huserade också ett stort antal knäppgökar och för den oinvigde var det omöjligt att avgöra vem som tillhörde vilken folkgrupp. Man skulle kunna skriva en bok om var och en av alla stammisar på denna numera nedlagda svartklubb.

Förbannat bra

Sägnen säger att Eriksson och två män i slips en vacker dag helt oannonserat knackat på dörren till den ljusskygga lokalen. De släpps odramatiskt in och efter avslutad rundtur ska Eriksson ha vänt sig till sitt sällskap och yttrat de bevingade orden: ”Så ska en riktig svartklubb se ut”.

Storyn uppfyller spelvärldens alla kriterier för att frodas och leva vidare. Den underbygger någonting alla vill tro på. Den är svår att kolla upp. Och framförallt – den är så förbannat bra.

Tro inte på allt som sägs

För en tid sedan fick jag chansen att göra det man egentligen aldrig ska göra med en bra story – kontrollera sanningshalten med huvudpersonen själv.

Jag och mingelkungen, tillika landshövdingen i Östergötland, var bjudna på samma kändiskalas i Linköping.

Framåt småtimmarna när spriten var slut och vi som stängde stället stod i korvkön vågade jag mig fram till Eriksson.

Efter lite artigt kallprat ställde jag frågan om det var sant att han under sin tid som länspolismästare besökt Kortoxen, berömt stället och sedan vänt på klacken och gått.

– Nej, nej, nej. Det där stämmer inte. Det är en skröna.

Audiensen var över och den färgstarke linslusen gled vidare i Linköpingsnatten. Jag var lite besviken men knappast förvånad över att ännu en spelskröna visat sig vara osann. Då vänder sig Eriksson om med ett flin.

– Hur kan du vara så dum att du tror på allt som sägs? Jag var inte länspolismästare, jag var rikspolischef.

Ken Lennaard

Följ ämnen i artikeln