Underläge = underverk
Niva: Jag litar inte på vettiga analyser – Sverige kan alltså vinna med 5–2 i kväll
Fyra år med Erik Hamrén och framme i uppochnedvända världen.
Här tänker man med fötterna, här är slutelvan viktigare än startelvan och här är underlägen de nya ledningarna.
Ska ett sämre lag göra vinst av nederlag är det kanske lika bra att det är här det försöker.
En del av mig vill bara att vi ska släppa in det där satans bortamålet direkt efter avspark.
Så att det är avklarat. Så att vi kan hoppa över den där utdragna balansgången på dödsdalens kant, och i stället ägna resten av matchen åt att desperat försöka häva oss upp därifrån.
Det är ju sånt vi är bra på numera.
Efter fyra år känner jag fortfarande inte att jag begriper mig på Erik Hamréns landslag, men i allt högre utsträckning har jag ju insett att jag måste använda en sorts omvänd logik i försöken.
Initiativ? Nej, det knyter sig
Det finns en förståelse att hämta ur att Hamrén funderar kring slutelvan när alla andra diskuterar startelvan.
Ju mer han pratar om mod och shining, desto ängsligare lag brukar han skicka ut. Ju sämre det börjar, desto bättre förutsättningar finns det för att det till sist ska gå vägen.
Ledningsmål mot Ukraina, England och Tyskland? Inte alls bra.
Underlägen mot Holland, Tyskland, Irland och Österrike? Inga problem.
Hade det här handlat om ett par matcher under ett enda spelår hade det såklart stannat vid en kuriositet. När det nu i stället är ett genomgående mönster under en majoritet av mandatperiodens viktiga matcher blir det snarare föremål för framtida idrottspsykologisk forskning.
Genom att lägga mycket större vikt vid fotbollens mentala dimensioner än tidigare svenska förbundskaptener har Erik Hamrén lyckats skapa en fascinerande självmotsägelse.
Allt fokus på segrarattityd har givit oss ett landslag som inte klarar av att vinna – men som inte heller vågar förlora.
Att gå ut och ta initiativet, att göra precis det som är överenskommet på förhand, att kontrollera en matchbild av egen kraft? Nä. Det mäktar inte detta landslag med. Det knyter sig.
Men att bakbundna bryta sig ut ur låsta lådor på havets botten, att få oproportionerligt bra effekt på sjösvallande hasardforceringar? Jo. Det finns något därinne, en sorts uppumpad övertro på vilka slutresultat som egentligen är rimliga.
Just nu känner jag mig faktiskt väldigt tacksam för det.
I kväll spelar Sverige mot Portugal i den viktigaste landskampen på otäckt många år, och hade en vanlig förbundskapten skickat ut ett vanligt fotbollslag för att spela en vanlig fotbollsmatch hade jag varit snudd på uppgiven.
Ingen nolla, men kanske VM
Förutsättningarna är för ogynnsamma. Ett redan bättre lag har nu ett förrädiskt försprång att utgå ifrån.
Allt mitt fotbollsförnuft säger att vår chans ligger i att hålla matchbilden tajt så länge det bara går, att försöka snatta åt oss ett 1–0-mål och sedan ta det därifrån – men jag har kommit till punkten då jag inte längre litar på vedertagna vettigheter i relation till Sveriges landslag.
Tror jag att vi kommer att lyckas stoppa Cristiano Ronaldo? Nej. Tror jag att vi kommer att hålla nollan? Nej. Men därmed övertygad om att vi missar VM? Nej, fantastiskt nog är jag ju inte det heller. Jag kan inte se oss lyckas med någon sorts klinisk ritbordsoperation, och jag tror i så fall att det är större chans att vi vinner med 5–2 än med 2–0.
Och visst, jag accepterar att den sannolikheten inte är något som bankerna accepterar som säkerhet för ditt bostadslån, men det är i alla fall något.
Det sägs att alla fotbollslag i slutändan blir en avspegling av sin tränare.
Själv känner jag inte Erik Hamrén personligen, men precis som många andra har jag bilden av en nyckfull och lite lynnig känslomänniska.
Sett över en hel kvalcykel är jag inte säker på att det är en förbundskaptens allra bästa egenskapsuppsättning. I ett enskilt kniven-mot-strupen-underläge vill jag inbilla mig att det finns en styrka i den där oberäkneligheten. Vi får helt enkelt famla efter de trossar av tro som ligger inom räckhåll.
Sverige mot Portugal. Vi ställer Mikael Lustig mot Cristiano Ronaldo. Vi börjar i underläge.
Och vi kan helt enkelt inte förlora.
Enligt fotbollsvärldens förhållande till Erik Hamrén borde det vara ett drömläge.
VM-playoff 2:2 Sverige-Portugal (0-1) i kväll 20.45 (TV4)