Helt enkelt mästartakter
Alfelt: Helsingborg gör sitt jobb – oavsett vad det står i matchen
Underläge 0–1 borta mot BP. Det borde ha skakat HIF med tanke på två raka bortaförluster dessförinnan.
Tåfjutt. Bom. Pang.
Lite drygt fyra minuters propagandalir plus en vilsen målvakt och Conny Karlssons imponerande lagmaskin hade vänt ännu en hotande flopp till succé.
Mästartakter helt enkelt.
Pratade med Halmstads Christian Järdler vars två tidigare allsvenska klubbar är just de guldstridande Skånelagen MFF och HIF. Christian kom inte ihåg en enda match som HIF höll nollan i under hans tid i klubben.
Utan att jaga ifatt åratal av resultat vet jag att Helsingborg genom åren har varit förtvivlat usla på att vända matcher. Utan att det fanns någon som helst logisk förklaring till varför det var så.
I år vänder man underlägen till seger och man öser in mål i andra halvlek.
Och – det finns logiska förklaringar till det.
En arbetsseger sa Conny Karlsson efter matchen.
Vänder man 0–1 till 3–1 på fyra minuter är det ett in i helsickes effektivt arbetspass och just där hittar vi förklaringen till HIF:s succé. Effektiviteten. Koncentrationen. Iskylan.
Inte så att man spikar varenda målchans utan just förmågan att aldrig bry sig om ställningen i matchen.
Ofantligt självförtroende
Helsingborgarna gör sitt jobb oavsett om man leder eller ligger under. Marcus Lantz manar på med sitt springande och sitt upprätta kroppsspråk som skriker ut över arenan att ”jag är här för att vinna” och resten av laget hakar på.
Vet inte hur många gånger det konstaterats i år men HIF:s mittfält är allsvenskans överlägset bästa lagdel. Härföraren Lantz ihop med hårdjobbarna Chrisoffer Andersson och Ardian Gashi kryddat med liraren – och numera även jobbaren – Mattias Lindström.
Som Rasmus Jönsson spelar i år är jag böjd att räkna in honom som en femte mittfältare även om han har enbart offensiva uppgifter. Oavsett vilket är det är en oerhört stark formation i båda riktningarna och så länge de här spelarna håller blir det allt svårare för motståndarna att hitta motvapen och lösningar för att övervinna dem.
Framgång föder framgång, så det självförtroende som nu bär fram HIF till arbetssegrar typ gårdagens är ofantligt stort och det växer för varje match man vänder oavsett vilket lag man vänder mot.
Tuffa bortamatcher väntar
Att vinna som i går är mycket bättre för Helsingborgs fortsatta höst än om man gått in och direkt tagit ledningen med 3–0. Segrarens psykologiska stimulans blir så mycket större av att vinna efter att ha varit hotad.
Att ha känslan av att man är oövervinnlig är aldrig fel även om ingen i HIF:s trupp aldrig någonsin skulle uttala den typen av ord. En match i taget gäller officiellt alltid men matcherna kommer tätt och snart finns inte ens så många teoretiska konkurrenter om guldet kvar.
Örebro är fortfarande ett möjligt hot. Malmö är det mest realistiska men om HIF fortsätter att vara lika effektiva är en förlust i Malmö en förlust man kan ha råd med.
Om man verkligen ska leta hot mot HIF är det bara de två förlusterna på bortaplan som man kan ta fäste på. Kalmar och Häcken borta.
Helsingborg har ett på pappret tufft restprogram med bortamatcher mot Göteborg, Örebro, Malmö, ett desperat kämpande AIK och Elfsborg.
Även om Göteborg, AIK och Elfsborg inte nått upp till förväntad standard handlar det om lag som fortfarande kan hamna i ett flyt eftersom man frånsett sargade AIK har trupper som ska kunna prestera betydligt bättre resultat än man gjort hittills.
Fast det bryr sig knappast helsingborgarna om. Man har vänt så många matcher nu att man känner oövervinnlighetens starka kraft.
Jag tvivlar på att någon kan ta den ifrån dem.