Alfelt: Det kan ligga något i vad frispråkige Grahn säger
HÄLLEVIK. Fem poäng ner till tvåan Malmö. Sju till trean Örebro. Och 14 till guldfavoriten Göteborg.
Klart att man ska hylla Helsingborg för åtta fantastiska inledningsmatcher av allsvenskan.
Men lite förståelse har jag ändå för frispråkige Tobias Grahns kritik.
Grahn är inte direkt svårintervjuad. Det räckte att säga hej för att han skulle ösa ur sig att Mjällby förlorade mot ett lag som ”spelade som en påse nötter” och att ”HIF aldrig i helvete kommer att vara serieledare när serien slutar i november”.
HIF är i första hand en destruktiv lagmaskin. Antingen man spelar aggressivt som mot Malmö eller avvaktande hembackat som mot Mjällby. En överlägsen serieledare som sätter defensiven främst. Inget fel i det. Rolig fotboll är vinnande fotboll. En sanning vi aldrig kommer ifrån när tabellen ska summeras.
Mjällby var laget som agerade för att försöka vinna så länge som det var lika många spelare på planen. Inte för att Mjällby skapade mer än en riktigt bra målchans – när Mostapha El Kabir var en tuvstuds ifrån att styra in offensive ytterbacken Jesper Westerbergs distansskott–men bollen spelades snabbare och lägre framåt av hemmalaget jämfört med Helsingborgs långbollande.
Den sista avgörande passningen hittade dock inte rätt särskilt ofta. Marcus Ekenberg försökte hitta luckor men markerades tätt och Mjällby började rulla boll och flytta i sidled mer och mer. Ett bollhållande spel som passade Helsingborgs försvarsagerande och skillnaden blev minimal när Joel Ekstrand blev utvisad.
Utvisningen tog död på matchen
Ekstrands ovårdade attack mot Mostapha El Kabir kom strax efter att Joel haft en irriterad diskussion med El Kabir vars spelstil förståeligt är irriterande för motståndarna. Mjällbyanfallaren springer snabbt och mycket. Alltid rakt på och attackerande mot motståndarna som får minimalt med tid. Kan förstå om Ekstrand var arg men det legitimerar aldrig en glidtackling typ tysk 80-talsduell.
Med utvisningen dog matchen. Helsingborg gavs ett alibi för att sjunka tillbaka ytterligare några meter. Erik Sundin sprang ungefär vad två anfallare normalt gör så länge han orkade. Hannu Patronen tog över Joel Ekstrands roll och dominerade i luften medan Marcus Nilsson såg till att Ekenberg fortfarande inte fick en centimeter gratis.
Med det slumpartade ledningsmålet i ryggen gjorde HIF vad man skulle. Man stängde matchen, effektivt utan att bry sig om att försöka skaffa några stilpoäng.
Grahn styrde Mjällbys mittfält som rullade boll effektivt i sidled och även tog sig runt på kanterna men sista passningen, inlägget, slogs med för dålig precision och eliminerades enkelt av HIF-försvaret.
Helsingborgs försvarsspel är mycket bra. Backlinjen ligger på perfekt avstånd bakom den hårt arbetande mittfältslinjen där Mattias Lindström och Christoffer Andersson gjorde ett enormt jobb.
Jag hade trott att avsaknaden av avstängde Marcus Lantz skulle synas tydligare men som matchen utvecklade sig blev betydelsen av hans frånvaro inte stor. Mjällby hade troligtvis inte dominerat bollinnehavet så stort som man gjorde om Lantz varit med vilket förmodligen inneburit en bättre HIF-offensiv men HIF vann och det är det som räknas.
Flera lag som inte fått ut max
Tobias Grahn menar att det spel HIF praktiserar inte kommer att räcka till när planerna blir bättre och lättare att slå precisa snabba passningar på. Kan ligga något i det men resonemanget bygger på att det finns lag som hittills inte kunnat få ut max av sin inneboende skicklighet på grund av underlagen.
Mjällby kan vara ett sånt lag, men 14 poäng på åtta matcher är ändå imponerande av en bottentippad nykomling, så förmodligen har Peter
Swärdhs lagbygge ändå inte förlorat speciellt på planerna. Andra lag som underpresterat är alla guldtipsen – Göteborg, Kalmar, Elfsborg och självklart fjolårsmästaren AIK som nu är allsvenskans stora krisklubb.
Fortfarande tror jag att Göteborg kan komma igång och ta sig hela vägen upp till topp med en bra höstsäsong, som i princip kommer att innebära en helt ny serie på grund av det långa uppehållet. Men Helsingborgs poäng och marginal ner till de jagande lagen kan man aldrig ta ifrån dem och oavsett planernas beskaffenhet blir det inte lätt att slå HIF.
Conny Karlsson har skapat ett lag som kanske lyft sig spelare för spelare därför att man inte medvetet eller undermedvetet kan förlita sig på att superstjärnan Henke Larsson ska ordna allt för dem.
Kanske kommer Helsingborg inte att bjuda på sprudlande anfallsfotboll likt när man spelat som bäst de senaste åren – anfallet är lagets svaga del i år – men visst kan succéstarten räcka hela vägen till guld.