LAUL: Välkomna till verkligheten, ”Peking”
Det har varit ett förfärligt gnäll bland IFK Norrköpings fans senaste tiden. De tycker att det skrivs mer om Malmö FF:s skadeproblem än IFK Norrköpings.
Det har de kanske rätt i, vad vet jag, sakfrågan är egentligen ointressant, det här handlar om något annat, något större.
Det handlar om att Peking-fansen just nu går igenom en av supporterlivets sju faser: Att lära sig hantera en förändrad mediebild.
Det är inget unikt för IFK Norrköping det som nu ”drabbar” dem. Alla klassiska, svenska storklubbar – plus Kalmar och Elfsborg – har tidigare gått igenom samma fas: Frustrationen som uppstår när det plötsligt blir en annan ton i medierna.
I fjol och en stor del av årets säsong har ”Peking” varit överraskningen, succélaget, det pigga nya vitblåa. Men ju längre en klubb parkerar i toppen, desto färre artiklar på det temat. I stället andra frågeställningar.
Gillar att sparka uppåt
Det kan vara smärtsamt för den engagerade supportern att se sitt kära lag gå från att ha behandlats med silkesvantar av hela journalistkåren till att rubrikerna plötsligt vässas, pikarna blir fler, sparkarna lite hårdare.
Krönikörer och experter (jag tar mig friheten att generalisera här) gillar att sparka uppåt (det är en del av vårt jobb), och nu har IFK Norrköping dominerat allsvenskan i snart ett år.
När ”Peking” körde över Djurgården med 4-2 här på Östgötaporten (eller Nya Parken som arenan hette då) för exakt ett år sedan skrev jag så här i min matchkrönika:
”Allvarligt talat, vilket superlativ ska jag börja med? Jag utfärdar en varning istället: Ni som inte vill läsa en förbehållslös hyllning till IFK Norrköping kan sluta här. För övriga är det bara att slicka i sig”.
Och om fansen:
”Peking Fanz måste efter kvällens insats (om inte förr) rankas som en storklubbsklack, i Sverige endast överträffade av AIK, Blåvitt, Malmö, Hammarby och Djurgården på hemmaplan”.
Exakt ett år senare var det dags för Norrköping-Djurgården igen, omgång 24 och hemmalaget i serieledning vid poäng.
Kunde inte spela sig loss
I stället blev det en klar 3-1-förlust, och då återstår förstås bara att såga "Peking" med samma kraft.
Det var Djurgården som genom forwardsparet Michael Olunga/Tino Kadewere satte nivån med en hög och hård press, och hemmalagets mittfält klarade sällan eller aldrig att spela sig loss.
Dif forsade fram på Östgötaporten som ”Peking” brukar göra, överbelastade på kanterna och kom till mängder av inlägg och hörnor. En boll nickades i mål av Niklas Gunnarsson men det dömdes bort av domare Kaspar Sjöberg när Magus Eriksson screenade målvakten Michael Langer. Domslutet kändes tveksamt efter reprisbilderna men det skulle snart komma nya tillfällen för Djurgården:
– Fyrtornsfotboll, döpte kollega Per Bohman anstormningen till, och det är mer positivt än det låter.
Själv väntade jag på att bortalaget skulle springa av sig, sprattla färdigt, att Norrköping skulle plocka fram håven, samla upp stimmet, att serieledarens högre papperskvalitet skulle börja betala sig men andra halvlek fortsatte som den första, med fler Djurgårdsinlägg och hörnor, och när Kadewere touchade vidare till framrusande Gunnarsson var det 1-0 på riktigt.
Det var rättvist
Jag är ledsen om jag strör salt i öppna toppklubbssår, Norrköping, men Djurgårdens ledning var rättvist. Det var Michael Olungas 2-0-mål också när han lekte bort Marcus Falk Ohlander och lättade in bollen.
Att det ändå blev match till slut handlade om tränaren Jens Gustafsson byten: Inhopparen Kalle Holmberg reducerade men det var framför allt Tesfaldet Tekies entré som betydde en spelmässig revolution. Med ett bolltryggare centralt mittfält kunde ”Peking” spela sig förbi Djurgårdens press. Tekie från start hade av allt att döma varit ett bättre startalternativ än den mer klumpfotade Filip Dagerstål, det får tränare Gustafsson ta på sig.
Apropå misstag var det inte bara Djurgården som drabbades av domare Sjöbergs tveksamma beslut: ”Peking” hade tre straffsituationer, och jag hade definitivt blåst vid en av dem, Jacob Une Larsens karatespark på Kalle Holmberg, ja förmodligen borde det varit straff även när Sebastian Andersson vräktes omkull lite senare.
Men som topplag går det inte att skylla på domaren – hur dålig dag han än har – när man torskar med 3-1 hemma mot tabellelvan.
Välkomna till verkligheten, IFK Norrköping, där Malmö FF nu leder allsvenskan med en poäng.