Såga sönder pallen – Ebba Andersson vann också
Såga sönder prispallen. Jämna ut det lögnaktiga bygget.
Det här loppet vann inte bara Therese Johaug.
Ebba Andersson segrade också.
I fjol deltog Ebba Andersson i elva distanslopp i världscupen. Hon vann inget men var som sämst femma. Det är spektakulärt på ett ospektakulärt vis.
Inför återkomsten från knäskadan kunde du sätta dina besparingar och nertuggade guldplomber på att hon skulle ta sig in inom samma intervall.
Hon skulle inte vinna. Hon skulle inte bli sexa. Hon blev trea.
Hon segrade på sitt sätt
Therese Johaug väntade den här gången nio minuter med att döda spänningen, men slutvarvet såg inte ut som vi vant oss vid. För där bakom tuggade en svensk återkomling i sig delar av avståndet, meter för meter.
Ebba Andersson ägnade de första kilometerna åt att åka upp sig från startnummer 27. De två sista tog hon sex sekunder på Johaug men hade ändå kraft att spurta ner Ingvild Flugstad Östberg och knipa tredjeplatsen. Hon var inte bäst såklart, men hon imponerade mest av alla. Hon segrade på sitt sätt.
Och som det behövdes.
Sverige har aldrig kommit till touren med så svaga distansresultat i ryggen. Ingen blågul hade varit topp fem på längre lopp, vilket är rent genant för en stormakt som oss.
Tur därför att Ebba Andersson finns. Kom snöfall och slaskväder, kom klättringar och flackar, kom höghöjd och lågtryck, hon står pall, hon står på pallen.
Saknar fart och tryck
Gällande Charlotte Kalla har mina förhoppningar tagit slut nu. Hon hade en knackig fjolårsvinter, en energilös försäsong och har gjort en halvdan säsongshalva. Nia är inte illa, det är bara i linje med hur det ser ut numera. Inga missar, inga skadekänningar, grundkapaciteten verkar bara vara för låg.
Kalla är i första hand en mästerskapsåkare som sällan håller uppe nivån en hel vinter, men nu skönjer jag inga tecken på att hon ska kunna hota toppåkarna de kommande månaderna. Varken farten eller trycket ser ut att finnas där.
Nej, hennes karriär är inte över.
I februari 2021 arrangeras skid-VM i Oberstdorf och där behövs Kalla framför allt i stafetten. Men jag har sådär i smyg, trots att det gör ont, sänkt förväntningarna till den mån att jag inte ens blir besviken över att vår största åkare får stryk med 42 sekunder på sin tidigare paradsträcka.
I morgon blir det sprint. Där är Johaug blek. Ebba Andersson är ingen specialist heller, men hon kom tolva i Quebec i mars och kan med lite flyt gå ikapp norskan i totalen.