Jag vann en halv mille på ren ilska

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-31

Jag kom, jag såg ingenting, jag segrade.

I helgen vann jag Baltic Open i Tallinn – en meriterande seger trots att inte alla de bästa var där.

Tallinn med sin låga kostnadsbild och sitt rika kultur- och nattliv är alltid värt ett besök. Själv hann jag inte uppleva någonting denna gång. Men 52 000 euro på fickan säger att jag gjorde rätt som stannade inomhus.

Mina åtagande för Svenska pokerförbundet har gjort att jag knappt lirat någon poker i år. Och om jag ska vara ärlig så har jag inte direkt varit i toppform när jag väl spelat. Så trots ett framgångsrikt genrep på nätet åkte jag till Tallinn utan större förhoppningar. På fredagen åkte jag ut som nummer 13 i en 550 euro-turnering. Jag var nöjd med mitt spel och förhoppningarna steg något inför lördagens huvudturnering med ett inköp på 2 200 euro.

Tjurig strategi

Det började dock illa. Jag fick inga löv. Och sen lade jag själv lök på laxen genom två usla spel. Jag surnade till rejält, borrade ner mig i stolen och beslöt mig för att bara överleva. Turneringen hade en mycket bra struktur vilket möjliggjorde den strategin.

Mitt spel bygger mycket på känsla. Att läsa av motståndarna och hitta eventuella tells är ett viktigt vapen för mig. Men på slutet har jag hellre lyssnat på min Ipod än jobbat med informationsinsamling. När jag senare hamnat i en pott har jag inte haft någon aning om motståndaren – vilket givetvis straffat sig.

Nu var jag förbannad på mig själv och fokuserade på att lägga märke till all information motståndarna bjöd på. Och när jag sen växlade tempo var känslan där och jag fick betalt för mitt arbete. Mitt kreativa spel tog mig upp över medelnivå i marker.

Cowboyspel

Dag två bombade jag sönder motståndet. Jag sköt vilt omkring mig utan att få mothugg. Det är då jag trivs som allra bäst – när motståndarna viker ner sig och tillåter mig husera fritt.

Sverige var som vanligt rikt representerade när det skulle avgöras. Av de nio på finalbordet var sju svenskar. Men ingen kunde stoppa mig.

Det tar en timme att flyga till Tallinn från Stockholm. Att inte fler ville lägga ut den dryga tusenlappen för att flyga över Östersjön var förvånande. Antingen är de proppmätta eller så hade de hört att jag skulle dit.

Ken Lennaárd är pokerproffs och

ordförande i Svenska pokerförbundet

Följ ämnen i artikeln