Det här var blekt, dåligt & slätstruket
…för ni vill väl ha min ärliga åsikt istället för att jag sitter och ljuger?
PARIS. Det är väl mig det är fel på, förstås.
Men hur jag än försöker kan jag inte gå i lyckospinn över en gullig bild på David Beckham och Zlatan Ibrahimovic.
Jag åkte till Paris för att se bra fotboll.
Jag kunde lika gärna ha stannat i England och sett Reading–Wigan.
Okej, jag vet att det bryter lite mot mediereglerna det här, det luktar branschförräderi, ty med en så sjujädra klämmig jubelbild på Ibra och Becks i åminne, den som nu sprids över sportsidor i hela Europa...borde jag inte spela med i spelet då och måla upp nåt glatt och positivt och säljande av det som hände på Parc des Princes?
Med en pistol mot tinningen, så att säga?
Ingenting säljer ju bättre i Sverige än succématcher av Zlatan.
Ingenting säljer bättre, nånstans, än Beckham. Vad han än gör.
Ingenting genererar alltså mer ”klick” på en webbsida än en bild på de två hjältarna tillsammans i en kramscen efter ett mål i slutsekunderna.
Zlatan hopplöst ur form
Så varför gnälla över det? Varför komma här och sabba?
Helt enkelt för att:
1) Rubrikerna som talade om ”Beckhams drömdebut” på nätsajterna i går kväll fick mig att fundera om jag sett samma match. Han hade en bra högerfot med i förspelet till Zlatans 2–0 mot Marseille, men herregud...han spelade i 16 minuter!
2) Zlatan, som gjorde detta mål med vänster knä, var alldeles hopplöst ur form. Ingenting han gjorde med fötterna lyckades. Hans bästa touch för kvällen var med menisken. Typ.
3) Spelet som sådant var en besvikelse, särskilt det som presterades av Paris Saint Germain. Jag hade väntat mig bättre i den största, hetaste matchen i fransk fotboll.
Och framför allt:
Ni vill väl inte att jag sitter och ljuger? Ni vill väl ha en ärlig åsikt från nån som faktiskt var på plats – även om det kanske verkade bättre i tv?
Möjligen hade jag väntat mig för mycket. Jag har sett hundratals ligamatcher i England under åren, men det här skulle bli min första i Frankrikes högsta serie.
Trodde krig utbrutit
Och vilken fight, sen...Paris SG–Olympique Marseille. Jag hade läst på noga om klubbarnas historia, om bakgrunden till hatet mellan dem, om skillnaden i tradition och kultur och politik. Jag hade storögt läst skildringar om en Le Clasico´som inte liknade många andra stormatcher i Europa.
Och det började ju intressant. OM stormade in på mitt hotell några timmar innan matchen – jag trodde de hade råd med nåt bättre – och antalet poliser utanför motsvarade en normal allsvensk publiksiffra. Jag trodde det utbrutit krig.
Inne på arenan skickades det iväg fyrverkerier och brändes eldar så det stod härliga till, så det är kanske inte så underligt att rökning faktiskt är tillåten i betonggrytan Parc des Princes. Man kan inte sila mygg och svälja Camels.
OM:s fans var bara 400 till antalet, av säkerhetsskäl. De stod hoptryckta under ett tillfälligt tak, längst ner i en av kurvorna, och de sju nedersta bänkraderna var borttagna. Anledningen var att de annars skulle blivit pissade på – bokstavligt talat – av PSG-fansen på sektionen ovanför.
Lavezzi var bäst på plan
Allt var alltså lovande...Beckham värmde upp under publikens jubel, den särskilda Beck Cam-kameran följde hans minsta steg, publiken sjöng ramsor som jag inte begrep, förväntningarna var enorma.
Men jag tyckte inte att blev nåt vidare sen, när spelet väl kom igång. Lavezzi var lysande i PSG, bäst på plan, och hemmakeepern Sirigu gjorde en kanonmatch mot ett Marseille som förtjänade bättre. Hos gästerna var förresten Joey Barton, han som härjade i Queens Park Rangers senast, dominerande på mittfältet. Jag vet inte vad det säger mest om: Barton eller franska ligan.
I övrigt var det blekt, slätstruket, dålig fotbollsunderhållning, sämre generell kvalité än du ser i engelska Premier League en vanlig helg.
Jag ber om ursäkt till David Beckham och Zlatan Ibrahimovic, det var ju en fin kram det där, men gårdagens gulligaste ögonblick gav oss inte hela bilden.