Slutet på gyllene eran
Wennerholm: Sverige kan åka till OS – med den minsta friidrottstruppen sen 1988
KARLSKRONA. Den framgångsrika svenska friidrotten kan åka till OS i Peking med minsta truppen på tjugo år.
I dag har bara nio friidrottare fått klartecken till OS – varav tre är skadade.
Senast friidrotten hade en mindre trupp var i Söul 1988, då bara åtta svenskar var med.
Svensk friidrott har en gyllene generation som fixat svenska guld i samtliga utomhusmästerskap sedan EM i München 2002.
EM, VM eller OS.
Det har inte spelat någon roll.
Friidrotten har bjudit på guldfest varje gång.
Men nu kan jag ana slutet på den här gyllene eran.
Kanske redan i Peking.
Finns flera frågetecken
Jag vill inte låta onödigt negativ, men det är ett fåtal namn som burit svensk friidrott de senaste åren.
Det har varit Carolina Klüft, Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Stefan Holm.
Vid EM i Göteborg tog Susanna Kallur också klivet in i det gänget.
De är också fem av de nio svenskar som fick klartecken till OS av Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) redan i höstas.
Sedan dess har det inte blivit några fler.
Nu är det bara två veckor kvar till SOK ska spika den slutliga truppen och nu är det deras generositet som avgör om friidrottstruppen ska bli större.
Ingen har nämligen kvalificerat sig av egen kraft – än.
Dessutom finns flera frågetecken bland de som redan är klara:
Hur allvarlig är Sannas skada?
Håller Stefan Holms ömmande hälsena?
Klarar Christian Olssons kropp av ännu en comeback?
Det kommer att avgöras de närmaste veckorna.
Det är rätt mäktigt ändå att svenska fri-idrottare tagit medalj i alla OS sedan Moskva 1980.
Det trots ordentliga svackor i flödet av talanger.
Men inget slår utdelningen i Aten 2004.
Tre OS-guld på tolv deltagande svenskar.
Det svenska rekordet kommer förmodligen aldrig att slås.
Även om många sökt hemligheten bakom det svenska friidrottsundret, är jag själv övertygad om att det bara handlar om en lycklig slump.
För lika bra som toppen varit, lika dåligt har det varit med bredden.
Jag befinner mig i Karlskrona just nu där det är svensk Grand Prix-tävling i morgon.
Och arrangerande KA 2 får inte ens ihop fulla startfält i vissa grenar.
Det har varit nästan hopplöst att hitta motstånd till Johan Wissman på 200 meter.
Samma sak med Carolina Klüft i längd.
Det är en annan svensk verklighet.
Något säger mig att Carro kommer att ha en större medaljchans i tresteg än i längd i Peking.
Det finns trots allt en del potentiella framtida mästare i Sverige.
Närmast är Magnus Arvidsson i spjut och Linus Thörnblad i höjd.
De borde ha åtta–tio år kvar på toppnivå.
Och Carro och Sanna finns kvar åtminstone till OS i London 2012.
Det är inte över än.