Wennerholm: Det luktar fiasko inför OS

Halvskadad Susanna Kallur är det bästa vi har

ISTANBUL. Nu är det upp till bevis, svenskar.

Var står ni inför OS i Peking?

Så här långt är en halvskadad Susanna Kallur fortfarande bästa svensk i världsstatistiken med en delad tredjeplats.

Näst bäst är spjutkastaren Magnus Arvidsson som är tolva.

Det luktar inte det minsta guld.

Det luktar fiasko.

Det är varmt här i Istanbul och det blev inte mindre hett i går kväll när Turkiet spelade EM-kvartsfinal mot Kroatien.

Men i skuggan av fotbollen arrangerar Turkiet Europacupens andradivision i friidrott.

Om det nu går att tala om skugga den här tiden på året.

Men det är där svenskarna hör hemma.

I skuggan.

I alla fall så här långt in på säsongen.

Svenskarna klagade

Jag vet inte vad jag ska tro efter att ha ögnat igenom världsbästalistorna så här långt.

På presskonferensen i går klagade svenskarna mest över nyordningen inför nästa säsong, då Europacupen blir lag-EM och står inför extremt radikala grepp. 

För att vara friidrott.

Världens mest konservativa sport är känslig för förändringar.

Alla svenskar dömer ut det tv-mässiga nytänkadet inför 2009 och jag kan i och för sig förstå dem.

I teknikgrenarna ska alla resultat strykas inför sista omgången och allt avgöras i den sista.

Man mot man, eller kvinna mot kvinna.

Det finns ju vissa kontroversiella synpunkter som att det går att sätta världsrekord i första omgången i spjut eller längd eller höjdhopp och ändå bli fyra i tävlingen i den där sista omgången.

Allt handlar om OS

Motvind, motflyt, ett minimalt övertramp.

Eller att de som ligger sist i ett 5?000-meterslopp ska plockas efter några varv.

Men det är ändå bara en enda tävling. Jag tycker det är värt ett försök.

För det fanns inget på presskonferensen som skvallrar om att några av svenskarna på plats här i Istanbul  är i någon världsrekordform precis.

För Holm och Carro & Co handlar allt bara om OS.

Alla OS-klara svenskar har lagt upp säsongen för att försöka pricka en formtopp till Peking.

Alla andra tävlingar kommer i andra hand.

DET är friidrottens problem.

Hur många biljetter säljer det åt de hårt jobbande friidrottsarrangörerna i Europa?

Jag kan i och för sig förstå friidrottsstjärnornas dilemma.

Men hur ska sporten locka publik och göras trovärdig om publiken vet på förhand att det inte kommer att bli några världsresultat?

De nio svenskar som blev förhandsnominerade till OS redan i höstas har naturligtvis inget intresse av att vara i toppform i juni.

Från världsetta till 36:a

Men det var å andra sidan inte det svenska EM-laget i fotboll heller.

De får ingen andra chans.

Hur jobbigt är det för Carolina Klüft just nu?

Från överlägsen världsetta i sjukamp till nummer arton i tresteg och nummer 36 i längdhopp.

Det är där hon ligger just nu i världsstatistiken.

Jag kan tänka mig att det är en enorm press på henne, speciellt med tanke på att hon har ett av friidrottsvärldens bästa kontrakt med skojätten Reebok.

Men de betalar inte mångmiljonbelopp till det som varit, utan det som är

Stefan Holm, då?

Jag får lite Kajsa-känsla där.

Det känns som hans hälsena är på gränsen.

Håller den ända till OS?

Det är frågan.

Men jag unnar honom ett andra OS-guld.

Det vore det perfekta slutet på sagan Stefan Holm.