”Han var en stor förebild”

Publicerad 2011-11-23

Här tar vännerna ett sista farväl av Kjell ”Hammaren” Johansson

ESKILSTUNA. Här tar Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson ett sista farväl av sin barndomsidol.

Kjell ”Hammaren” Johansson begravdes i går.

– Han var ett föredöme för oss alla, säger J-O Waldner.

Jörgen Persson, Ulf Bengtsson och Jan-Ove Waldner tar ett sista farväl av bordtennisspelaren Kjell Johansson. ”Hammaren”, som han kallades på grund av sin fruktade forehand, saknade bara ett VM-guld i singel. I övrigt var meritlistan komplett.

Människor i Kjell Johanssons närhet hävdar att han aldrig insåg sin storhet som bordtennisspelare.

Det hade han gjort i går, om han fått uppleva sin egen begravning.

Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Ulf ”Tickan” Carlsson, Erik Lindh, Ulf Bengtsson... Av alla stora svenska bordtennisspelare var det i princip bara Stellan Bengtsson som inte följde ”Hammaren” till den sista vilan på S:t Eskils kyrkogård.

– Jag vet att han är jätteglad för att ni alla är här. Tack, speciellt till dig J-O, sa Anna-Stina, Kjell Johanssons särbo, under gårdagens minnesstund.

För Waldner och kompani var det en självklarhet att åka till Eskilstuna för att delta i begravningsakten.

”Hammaren” var deras ungdoms stora hjälte.

”Som Björn Borg”

J-O Waldner berättar för Sportbladet att han och hans bror, Kjell-Åke, låtsades vara Kjell Johansson och Stellan Bengtsson när de spelade bordtennis som barn.

– Det var på samma sätt som andra såg upp till Björn Borg. Vi var många som tyckte om honom, och det märks en dag som denna, säger J-O.

Mikael Appelgren minns hur han i mitten av 1970-talet, i samband med SM i Eriksdalshallen, fick ”Hammarens” autograf.

”Bäst på 60-talet”

– Han satt på en bänk och vände sig om med världens största prilla. ”Självklart, grabben”, sa han. Det glömmer jag aldrig. Han var 1960-talets bäste idrottsman. Jag kan inte hitta någon som har gjort bättre resultat i en så stor sport, säger ”Äpplet”.

Jörgen Persson visste inte till sig av lycka när han i tioårsåldern fick träna med ”Hammaren” under ett sommarläger i Halmstad.

– Utan honom hade jag inte börjat spela pingis. Så enkelt är det. Han var en stor förebild, säger Jörgen Persson.

Följ ämnen i artikeln