Niva: Det var ett stort ingenting
Under stora stycken var det mer spännande att hålla ögonen på jumbotronen
Det var inte dåligt, det var inte bra och det var faktiskt inte ens någonting där mittemellan.
I realiteten var det bara ett stort ingenting, eller som det heter på etablerat fotbollsspråk:
Det var en traditionsenlig träningslandskamp.
Träningslandskamper är som träningslandskamper är och det finns inte särskilt mycket som ändrar på den saken.
Ibland är de någorlunda på riktigt (se Turkiet i torsdags) och ibland – för det allra mesta – är de något som mest bara pågår (se på detta).
På förhand försökte fotbollsförbundet lansera ett publikfriarkoncept kring kraften i ”Den gula väggen”, men det var väl inte riktigt rätt kväll för det.
Tifot före avspark var glesare än Shane MacGowans tandrad, och under i stort sett hela matchen överröstade Andreas Granqvist fyra läktare helt på egen hand.
Under en riktig fotbollsmatch hör man inte allt spelarna säger till varandra nere på planen, men det här var en kväll då vi klarade oss alldeles utmärkt utan läppläsare.
Efter en dryg halvtimme transporterade Kim Källström bollen rätt ner i en återvändsgränd, eftersom det helt enkelt inte fanns några löpningar att sätta bollen på.
– Ni måste hjälpa mig, slog Källström ifrån sig, och där och då fick vi matchen i ögonblickssammanfattning.
Zlatan oskarp
Stillastående spel, tysta läktare och ett bollinnehav som inte mynnade ut i så värst mycket alls.
Precis som vanligt fungerade det att använda vår kapten som en sorts spelindikator. Zlatan Ibrahimovic var väl inte direkt dålig, men han var onekligen riktigt oskarp. Han hafsade iväg ett friläge, han slog bort några passningar, han nickade utanför, han skruvade något halvläge över och han drämde en yttersida till inkast.
När det dök upp ett Instagram-inlägg på hans konto under halvtidsvilan framstod det inte som osannolikt att han faktiskt tagit upp telefonen och knappat iväg det själv.
Ibrahimovic genomförde en träningsmatch snarare än han spelade en landskamp, och det är ju inte så mycket att säga om det. Det är vad det är, och det vi fick kom egentligen redan under de första 20 spelminuterna.
Så långt in i matchen var det som om Sverige klarade av att spela vidare i det tempo som krävdes nere i Turkiet, och då gick det också snabbt och enkelt att slita upp hål i tjeckernas loja försvarslinje.
Martin Olsson forsade fram, Emil Forsberg virvlade runt och Kim Källström hade någonstans att slå sina passningar. Marcus Berg var distinkt på precis det där sättet som alltjämt gör honom till Erik Hamréns förstaval som Zlatan-komplement.
Sedan blev det inte så särskilt mycket mer. Sedan fick vi mest antydningar till bekräftelser på sådant vi redan trodde oss veta.
Vilsen och utan hjälp
I den negativa vågskålen: Luckorna bakom våra ytterbackar blir ofta alldeles för stora, i synnerhet om den ena av dem är en vilsen Emil Salomonsson helt utan hjälp från Jimmy Durmaz. Försvarsspelet på fasta situationer är sårbart. Och det finns tempoproblem när Källström och Oscar Lewicki bildar innermittfält, i synnerhet som den sistnämnde är såpass begränsad i passningsspelet.
På den ljusare sidan: Andreas Granqvist håller faktiskt på att växa ut till en form av försvarsgeneral, Andreas Isaksson gör inga dåliga landskamper och Oscar Hiljemark bidrog med en användbar tvåvägsdimension under sin halvlek.
Större rubriker än så ska vi inte försöka konstruera här.
Under stora stycken var det mer spännande att hålla ögonen på jumbotronen här på Friends Arena än det var att titta på spelet nere på planen. Det var lustigt när Tomas Brolin dök upp bredvid Stefan Löfven – lite oklart varför – och det var hjärtvärmande att Lennart Johansson sitta där under sin filt.
När jag skriver det här har det gått en kvart sedan slutsignalen.
Spelarna har gått in i omklädningsrummet och läktarna är tömda på folk, men själv sitter jag kvar på samma stol som under matchen. Skillnaden i aktivitet jämfört med hur det var för femton, tjugo minuter sedan är anmärkningsvärt liten.
Sportbladets betyg:
Andreas Isaksson 
Gör en vass räddning med handen. Är även ute bra och rensar undan.
Emil Salomonsson 
Såg en aning vilsen ut. Gick bort sig några gånger. Krävs mer för att spela i landslaget.
Andreas Granqvist
Skrek och gapade. Styrde backlinjen. Godkänd insats och räddade Sverige vid några tillfällen.
Victor Nilsson Lindelöf (65) 
Han gör det återigen stabilt. Spelade med lite för hög risk i passningsspelet.
Martin Olsson
Assisterade till målet. Sedan gjorde han självmål. Följde med bra upp på kanten.
21. Jimmy Durmaz (46)
Tog en superlång defensiv löpning initialt. Men den offensiva arbetsinsatsen föga imponerande. Vandrade in centralt, när ytorna fanns på kanterna.
18. Oscar Lewicki (63)
Hans defensiva egenskaper sattes aldrig på prov mot för tamt motstånd. Men vi hann se att Oscars huvudspel räcker långt. Minus farlig bakåtnick.
9. Kim Källström (46)
Satte flera passningar för högt och djupt, men lagkompisarna var inte alltid med och marginalerna små. Skott utanför. Utbytt efter första halvlek.
6. Emil Forsberg
Målchans, ingen kanonträff och målvakten på väg åt fel håll klarade avslutet. En gedigen arbetsinsats av "Foppa"
10. Zlatan Ibrahimovic
Fick friläge efter backslarv, men yttersidan nonchalant. Bytte växel i andra halvlek, serverade Hiljemark en målchans och hade flera nickavslut.
11. Marcus Berg (46)
Stark i mottagningarna, riktigt vasst avslut där Marcus Berg gick rätt i boxen på Olssons inlägg.
Avbytare:
13. Oscar Hiljemark (46)
Framspelad av Zlatan, avslut mot första stolpen men där var Vaclik med foten. Rörlig, ville väl mycket (läs överambitiös) och en del felpass.
7. Sebastian Larsson (46)
Högerfoten alltid en tillgång på fasta. Spelar utan smärta första gången på väldigt länge och det syns.
20. John Guidetti (46)
Fick en del bollar att jobba, fick sällan till förstaläget och svårt att få fast bollen.
16. Pontus Wernbloom (63)
Alexander Milosevic (65)
Okej insats. Utsattes inte för så stora prov under tiden han spelade.
Mikael Lustig (80)
Spelade för kort tid för att betygsättas.
(Jury: Fredrik Jönsson och Petra Thorén)