Kanal 5 (s)laddar vidare i kvalet
Leifby: Rekord i snabba mål, rekord i antal landskamper och rekordusel tv-sändning
Det blev en kväll som kom att handla om svenska rekord.
Svenskt rekord i snabba mål.
Svenskt rekord i otillbörligt gynnande.
Svenskt rekord i ett fullständigt haveri till tv-sänd fotbollslandskamp.
Ja, eller, nu fick vi ju se matchen, i sin helhet och utan avbrott och eftersändning, men det var inte långt ifrån att jag stängde av.
Och huruvida det faktiskt var det snabbaste svenska landslagsmålet i en tävlingsmatch fick vi aldrig riktigt reda på.
Däremot gick det inte att missa att Anders Svensson gjorde sin 144:e landskamp.
Om man lägger ihop antalet gånger jag har hört någon säga 144 och sett siffran 144 i något sammanhang – så är det ändå inte i närheten av antalet gånger som Tommy Åström sa 144 den här landskampskvällen.
Det måste ha varit minst 144 gånger.
Hade visserligen otur med flygen
Femman, som köpt över de sista kvalmatcherna från Fyran, hade visserligen otur med inställda flyg till Astana, men vi som tv-sport-konsumenter ska ändå kunna kräva mer när det vankas viktiga VM-kvalmatcher i fotboll.
I stället för en studio på plats i Kazakstan blev det en studio på plats i en sportbar i stan.
Det är billigast så.
Åström, Ravelli och Mjällby drällde omkring i en bar med några ”locals” och bjussade på så mycket gratisreklam att Granskningsnämnden server måste ha kraschat under tisdagskvällen.
Kommentatorsparet Petter Johansson och Jocke Björklund hade det än mer jobbigt.
De tvingades kommentera matchen ”off tube”, alltså i en skrubb i ett tv-hus någonstans i Stockholm, och de var inte alls synkroniserade.
Björklund var mittback även som expertkommentator och innan Zlatan gjort matchens första mål hade han hunnit klämma in fler floskler än under hela 94-VM, och kvalet som ledde dit.
Och då tog det bara 27 sekunder innan Zlatan gav Sverige ledningen.
Det var ”1–0 är inte mycket att leda med” hit och ”svårt att göra mål från det avståndet” dit.
Jocke, som jag verkligen tycker så genuint mycket om, pratade mer än huvudkommentatorn, men han blev bättre och bättre.
Bäst var han i andra halvlek när han avbröt Petter Johansson när den nyss nämnde redogjorde för hur långt det var till Mongoliet, och hur långt det inte var till Kina.
Blohm gjorde det riktigt bra
I stället för en hel uppsättning på plats fick Pelle Blohm gå in som reporter.
Han gjorde det riktigt bra.
Varför är svenska tv-bolag så totalt insnöade på att gamla spelare måste klä på sig en grå kostym eller en grön klänning och sitta som expert i en studio?
Varför inte låta en som varit med, där, på plats, i samma situation (och som har lite innanför pannbenet) ställa frågor och söka svar åt oss tittare?
Pelles insats fick kanske tv-cheferna att haja till lite.
Femman (s)laddar vidare och sänder även den avgörande kvalmatchen mot Österrike på Friends.
En repris i favorit, som Björklund sa?
Helst inte.