Franzén har tappat greppet om sitt lag

Garpenlöv: AIK är utan harmoni – nu måste klubben byta tränare för att överleva

TAPPAT FÖRTROENDE  Efter att ha besökt AIK:s träning i måndags är Sportbladets expert Johan Garpenlöv kritisk till tränarstabens ledaregenskaper och hur spelarna uppträder. Ledarna har tappat greppet om laget och spelarna har tappat förtroendet för sina tränare, skriver Garpenlöv i denna veckas Hockeytorsdag.

Jag är inte förvånad över att AIK ligger sist i SHL och förmodligen tvingas spela i kvalserien.

Vi var många som tippade det inför säsongen.

Men efter att ha sett AIK:s träning i måndags måste klubben agera i tränarfrågan, annars blir det hockeyallsvenskan nästa år för AIK.

För att vara uppdaterad vad som händer i Stockholmshockeyn har jag måndagar som min speciella hockeydag med 08-fokus.

Jag åker in till Hovet där jag får möjlighet att se Djurgårdens juniorer köra ett ispass och därefter tränar Djurgårdens a-lag och till sist äntrar AIKs a-lag på isen. 

En bra rutin som ger mig en god inblick om hur Stockholmshockeyn mår.

När jag i måndags gick ner till isen i Hovets gråa betongkorridor, som fortfarande framkallar så många känslor hos mig efter mina år som spelare, var mitt fokus inställt på AIK.

Hur kommer ett lag som ligger sist i SHL, förlorat åtta raka matcher och har en tränare som är starkt ifrågasatt, att se ut på träningen?

Ishockey är en sport där mycket handlar om energi – kroppsspråk – attityd och det måste finnas med som en god daglig vana både på träningar och i matcherna. Under de tio minuter som jag väntade på läktaren i ett knäpptyst Hovet försökte jag minnas de gånger jag själv spelat i lag som inte har presterat och vad det har berott på. Jag blundade och funderade på hur det var i bland annat NHL och hur man upplevde kris som spelare.

Jag fick naturligtvis upp många olika tankar och anledningar till varför inte laget klickar och underpresterar, men en stark känsla som kryper fram är hur tråkigt man tyckte det var att gå till rinken och träna när laget går dåligt. Det var hemskt och en pina.

Glädjen var som bortblåst, de negativa tankarna tog över och man försökte hitta ursäkter till varför laget och man själv inte presterade. 

Alla åker runt med hängade axlar

Man ville inte träna extra och var rädd att ta ut sig på träning för att spara sig till matcherna och sist, men inte minst, fanns inte skärpan där. Därför var jag extra fokuserad på hur AIK:s uppträdande på träningen skulle vara.

När spelarna börjar trilla in på isen ser jag ett lag som inte är i harmoni.

Det är tyst.

Inget extra arbete utförs. 

Alla bara åker runt med hängande axlar i små grupperingar och väntar på att träningen ska sätta igång och egentligen handlar träningen om att den ska ta slut så fort som möjligt och man får åka hem.  Hem till tryggheten där man kan gömma sig och tycka synd om sig själv. I ett läge som AIK befinner sig i är det viktigt att man har isträningar som speglar det spelsätt man har. 

Det handlar om att sätta grunder i spelet som spelarna kan falla tillbaka på när det inte stämmer. Då måste man nöta in rätt beteende utefter AIK:s spelidé där tränarna hela tiden är där och korrigerar när övningen inte utförs rätt av spelarna.

Fuskar på träningarna

Den typen av träning såg jag inte alls, utan jag ser en träning där det bågas åt alla håll, ingen slår på stopp, det tävlas inte och man fuskar hela tiden utan att någon tränare är där och blåser av och rättar till.

Jag har fått höra av spelare att assisterande AIK-tränaren Mats Bäcklin har bra isträningar, det är flyt på dem, det är sköna övningar och det är vad jag såg.

Men när spelare tycker isträningarna är bra, då ska man bli orolig som tränare. Faktiskt.

Spelarna är faktiskt lata i grunden och vill inte bli pressade på träningarna utan spelarna vill krusa runt utan att slå på några stopp för att spara sig till nästa match.

Spelare vill ha den enkla vägen.

Men en perfekt träning ska vara precis tvärt om. Spelarna ska pressas så att de utmanar sig själva genom träningar där de tävlar, slår på stopp, åker max i övningar som utgår från det grundspel man har för att sedan ta med sig den höga nivån till matcherna.

Inget av det såg man på AIK:s träning.

När träningen sedan avslutas brukar det finnas tid för efterjobb där man nöter på individuella detaljer som skott, målskytte, klubbteknik och skridskoåkning för att utveckla sig själv men det fanns ingen som helst aktivitet här heller.

AIK:s tränare Rickard Franzén hann knappt blåsa av träningen innan spelarna lämnade isen med hängande huvuden.

När det ser ut så här på träningarna har ledarna tappat greppet om laget och spelarna tappat förtroendet för sina tränare.

Då finns det ingen annan väg för AIK och sportchefen Daniel Rudslätt än att göra en förändring i tränarstaben.

Ta in Pelle Bäckman

Med tanke på att AIK ligger sist och har elva poäng upp till tiondeplatsen kommer det förmodligen bli kvalseriespel för AIK.

Då är det viktigt med en tränare som klarar av pressen och då tror jag att Pelle Bäckman kan vara en bra korttidslösning för att rädda kvar AIK i SHL. 

Mitt förslag till AIK är att ta in Pelle Bäckman som tränare, flytta ner Rickard Franzen som assisterande och sparka Mats Bäcklin och Mats Lindgren.

Det skulle ge alla involverade i AIK ett tydligt ledarskap som inger respekt, har kunskap och klarar av att leda AIK genom en tuff kvalserie.