Niva: Han är ovärderlig
Kenny Pavey är mer AIK:are än AIK:arna själva
Han är snart 32 år gammal och en rätt begränsad fotbollsspelare.
Han står snart utan kontrakt och kan lämna klubben gratis.
Han heter Kenny Pavey, han gör sena segermål mot Örebro – och även om inte klubbledningen förstår det så är han kanske AIK:s allra viktigaste spelare.
De hade redan huttrat där i två timmar, men ändå stod de kvar i iskylan.
Slutsignalen hade gått. Nu hade ytterligare fem minuter tickat iväg sedan dess.
Klockan närmade sig nio och temperaturen hade sjunkit nästan hela vägen ner till nollstrecket.
Tio minuter. Alltjämt flera tusen svartgula kvar på Norra Stå, takfast sjungandes en och samma sång om och om igen:
– Oh Kenny Pavey, you are the love of my life. Oh Kenny Pavey, I’ll let you shag my wife.
Och så kom han då till sist rusandes från tv-intervjuerna, Kenny Pavey.
Killen som fansen hade lånat ut sin fru till. Matchhjälten. Klubbsymbolen.
Segerdansen kunde ta fart på riktigt allvar. Sångvolymen steg ytterligare några hack.
– Oh Kenny Pavey, you’re the one for me.
Givetvis är ramsan importerad från de engelska läktarna, men det är ju inte första gången som AIK har hämtat hymner därifrån.
I flera årtionden har Norra Stå sjungit ”Alla hatar oss”, en fri översättning av Millwall-fansens trotsiga programförklaring.
Seger enda alternativet för Pavey
Det finns gott om saker som skiljer hamnsjåarnas klubb från sydöstra London och kungliga AIK från den svenska huvudstaden – men det finns också en hel del som förenar dem.
Belägringsmentaliteten. Vi-mot-världen-attityden. Passionen som ibland slår över i meningslöst våld, men som trots allt ändå bygger upp så mycket mer än den förstör.
Och så då Kenny Pavey, uppvuxen på ståplatsläktarna runt gamla The Den. Vissa händer passar i vissa handskar, och nuförtiden är Pavey mer AIK:are än AIK:arna själva.
Det är han som sprutar ut allra mest adrenalin, som tydligast visar att seger är det enda alternativet.
Det är han som är skillnaden mellan ett AIK som pressar in vinstmål i 92:a och ett Örebro som fortfarande inte vuxit in i storklubbsmentaliteten.
Att han var petad i början av säsongen var konstigt, att klubben fortfarande tvekar att förlänga hans kontrakt är obegripligt.
Alla ekonomiska bekymmer har inneburit en ny verklighet för AIK, och visst, i såna tider gäller det givetvis att prioritera.
Men det gäller att prioritera rätt. Dagens fotbollsklubbar har en ovana att undervärdera lojalitet, att ta trotjänare för givna och istället spränga lönebudgeten på hastigt influgna nyförvärv. AIK har inte råd att göra det misstaget med Kenny Pavey.
På många sätt viktigast i laget
Det spelar ingen roll att han inte kan göra överstegsfinter som Martin Mutumba eller knappt ens tio på foten – på många sätt är han ändå lagets allra viktigaste spelare.
Daniel Tjernström kommer att behålla sin ställning som omklädningsrumshövding så länge han själv vill, men med sin kompromisslösa offervilja är Pavey ändå den främsta frontsoldaten för allt som den här klubben vill vara.
Oavsett hur många Banguras de säljer så kommer AIK ändå tvingas billighetsbygga de närmaste åren. Deras chans att konkurrera ligger i att först svetsa samman ett hårdjobbande lag, sedan få hela den krångliga klubbkolossen att jobba i samma riktning.
Sent i går kväll stod flera tusen svartgula fans – tillsammans med alla lagets övriga spelare – och väntade på att deras partystarter skulle bli klar med sina matchvinnarintervjuer.
Till sist kom han, Kenny Pavey, och tio minuter efter slutsignalen dånade sången över Råsunda-betongen högre än den gjort någon gång under matchen.
Det var en enighetsritual, en styrkedemonstration.
I svallvågorna av smällarna i Södertälje var det både en påminnelse om vad som är positivt med AIK, och ett praktiskt bevis på en av fotbollens allra viktigaste sanningar:
Vissa saker går inte att köpa för pengar.