Turneringarnas turnering är här – i dag formas historia framför våra ögon

Erik Niva

Sportbladets Erik Niva på plats i Sao Paulo för premiären i fotbolls-VM

helskärm

SÃO PAULO. Pärmarna är redan färdigtryckta, men det allra första bladet är fortfarande tomt.

VM i Brasilien, turneringarnas turnering.

En hel historiebok ska produceras och publiceras medan vi tittar på.

Det är dags att börja skriva nu.

Innan den sista presskonferensen kunde börja tog Felipão Scolari själv tag i mikrofonen på eget initiativ. Ledaren skulle hålla tal till nationen, och han var fullständigt klar över vad som behövde sägas.

– Till alla brasilianare vill jag säga att tiden har kommit nu. Det här är vårt VM, och vi går in i det tillsammans.

Ett vanligt sätt att hantera press brukar vara att försöka avdramatisera den, normalisera den. Det här brasilianska landslaget har valt en annan väg.

Bland det första Scolari gjorde när upptrappningen mot VM började på allvar var att prata om ”skyldigheten” att vinna turneringen. Det är så han ser på det hela, och han är inte typen som sedan försöker gömma sig bakom någon sorts skyddande rökridå.

Vid det här laget känner ni ju redan till hur detta VM rubriceras.

Da copa das copas, turneringarnas turnering. Cirkelslutningen då fotbollen ska återvända till sitt spirituella hemland, tillfället då 64 år gamla finalspöken ska begravas, mästerskapet som ska forma Brasiliens politiska framtid, månaden då Neymar ska dribbla sig upp bland gudarna.

Ett annat landslag hade gjort allt för att dämpa tongångarna. Det brasilianska köper premisserna, accepterar utgångsläget.

Precis så viktigt är det. Precis så ­omtumlande kommer det att bli.

Neymar satt bredvid Scolari på presskonferenspodiet. Visserligen pratade han en del om hur han vill försöka hjälpa sina lagkamrater att tillsammans vinna VM, men han protesterade samtidigt aldrig när han fick frågor om hur det är att vara turneringens huvudperson vid 22 års ålder.

– Jag är extremt glad att vara där jag är i dag. Många andra skulle vilja vara det. Det är inte bara det att jag har möjligheten att leva min egen dröm – jag får meddelanden från mina vänner där de berättar att jag samtidigt uppfyller deras drömmar också.

Senast Brasilien vann VM var Neymar tio år gammal. Han hade samma fåniga trekantsfrisyr som Ronaldo, och sprang ut på gatorna och ylade ”É Campeão” då bucklan hade lyfts mot den japanska himlen.

Frisyren är annorlunda i dag, men grabben ger faktiskt intryck av att vara i stort sett densamma.

Press naturligt för Neymar

Att hantera extrem press har alltid varit en naturlig del av hans idrottsliv. Neymar blev professionell fotbollsspelare – och främsta familjeförsörjare – då han var elva år gammal. Ända sedan dess har tillvaron runt honom industrialiserats, men trots att arenorna vuxit och matcherna trissats upp har han lyckats fortsätta framstå som den sorglösa grannkillen som mest bara spelar fotboll för att det är det bästa han vet.

Koja eller slott, adelsmän eller bönder, ung eller gammal – här i Brasilien har Neymar utvecklats till ett totalpaket som funkar i alla olika sammanhang. I samband med lottningen så passade president Dilma Rousseff på att försöka vinna folklighetspoäng genom att vända sig direkt till Neymar på Twitter.

– Att spela inför den brasilianska publiken kommer att göra hela skillnaden, inte sant?!

Neymar svarade snabbt:

– Utan tvivel. Titta bara på stödet vi hade under Confedera­tion’s Cup. Det var en show.

Såhär dagen före dagen börjar nu Neymar återigen att prata om betydelsen av ”den tolfte spelaren”, innan han rättar sig själv. Det där med den tolfte spelaren är en felaktig beskrivning – publiken är i själva verket den allra viktigaste spelaren i den brasilianska truppen.

– Med dem i ryggen kommer vi vara väldigt svåra att besegra.

I dag ska alla de här orden omsättas i verklighet. Hur bra är det brasilianska landslaget? Hur starkt är det folkliga stödet bakom dem? Hur rund är en fotboll och hur långt är ett tålamod?

Förändrar landet

På förmiddagen ska sommarens första stora protesttåg börja sin marsch. På eftermiddagen ska Modric, Rakitic och Kovacic låta bollen rulla mellan sig på det kroatiska mittfältet.

En folkresning här, en fotbollsmatch där. Vad händer om A Seleçao får en kanon­start? Vad händer om de inte får det?

Genom historien har det hänt att det spelats fotbollsmatcher som fått konsekvenser långt utanför sidlinjerna. Vissa mål har splittrat en nation och andra mål har enat ett folk, men det har oftast handlat om effekter som blivit uppenbara först i efterhand.

Den här gången vet vi.

Inte hur det går i matcherna eller vad som händer på gatorna – men vi vet att Brasilien är ett land som inte kommer att se likadant ut om en månad.

En match ska spelas och en turnering ska avgöras och en ny verklighet ska ta form.

I dag går jag på fotboll. I dag sätter jag mig på en läktare i det södra halvklotets allra största stad och ser hur historia börjar ta form framför mina ögon.

VM 2014 är här nu. Vi kommer att minnas det.