Bergström: En tjurig Kalla – det näst bästa vi kan få se

Kristoffer Bergström

Charlotte Kalla bjöd på det näst bästa hon har att ge i Davos.

Hon var ingen glad segrare.

Hon var en förbannad förlorare.

helskärm

För 309 dagar sedan var Charlotte Kalla världens bästa längdåkare. Hon hade redan tagit två OS-silver när hon gav sig ut på sistasträckan i stafetten och körde Sverige från fjärdeplats till guldmedaljer.

Frågar du om mina två bästa minnen från Sotji är hennes spurt det ena. Det andra är från den avslutande tremilen, då en halvkrasslig Kalla hankade i mål mer än fem minuter efter täten. Vi reportrar hade väntat oss att den svenska skiddrottningen skulle knycka på axlarna och skylla på sjukdomen, kanske skratta åt resultatet, säga att hon redan överträffat sina förväntningar.

Men hennes ögon var svarta hål.

Hennes svar var giftpilar.

– Hej, får jag ställa två frågor? kvittrade en reporter.

– Det går bra.

– Hur gick det?

– Inte så bra.

– Varför inte?

– Jag var för trött.

– För att...?

– Det var två frågor, avbröt hon och gick.

När Charlotte Kalla tömmer hela kroppen finns ingen ­energi över för poserande. Är hon fokuserad syns det från läktarna. Blir hon genuint glad vid målgången ­sprakar ­leendet upp till tv-sofforna. Misslyckas hon ­rejält är alla försök till intervjuer fruktlösa.

Det är så den motiverade Charlotte Kalla fungerar. Den glada vinnaren och irriterade förloraren samexisterar därinne i Sveriges största tävlingsmänniska.

Kalla öppnade säsongen med en trippelseger i en nationell tävling och följde upp med en tredjeplats i världs­cupen. Sedan dess har hon sjunkit neråt i listorna. Ändå kan jag inte påminna mig ha sett vare sig den varma lyckan ­eller den oresonliga tjurigheten förrän i går.

Sämre än i debuten

Tio kilometer fritt är Charlotte Kallas bästa distans. Hon vann OS-guld senast loppet fanns på schemat och har ­sedan dess varit i toppskiktet i varenda milalopp i skejt som hon deltagit i.

I går blev hon åtta, 53 sekunder efter Marit Björgen.

Det är sämre än världscupsdebuten 2006, då Kalla var junior.

Efter målgång skyndade SVT-reportern Moa Jörnmark dit för att reda ut vad som gått fel. Skulle Kalla skylla på att hon ibland har svårt att tävla på hög höjd? Var skidorna dåliga? Är hon nertränad?

Det fick vi tittare inte reda på.

– Det är inget vidare, sa Kalla.

– Vad gick fel?

– Jag vet inte riktigt.

– Vad är det som inte funkar?

– Ingen aning, du kanske har bättre svar på det.

Charlotte Kalla måste förändra något drastiskt under de åtta veckor som återstår till VM, annars heter vårt största medaljhopp i spelen Calle Halfvarsson.

Fint att se intervjun

Hon ska nu stå över Tour de ski för att komma rätt förberedd till världsmästerskapen. Det är för tidigt att bedöma hennes chanser där. Kanske kan hon vända på skutan och återfinna den form i klassisk stil som hon öppnade vintern med. Kanske når hon oanade höjder framför hemmapubliken i Falun.

Vi vet inte hur hon funderar, bara att hon funderar. I går brände det till i skallen på henne. Så här dåligt tänker hon inte nöja sig med att prestera när sträckan avgörs på VM 24 februari.

Det var fint att se gårdagens intervju. I brist på en glad segrare var en åttondeplacerad tjurskalle kanske det bästa vi kunde önska­ oss.