Jakten på Wallace – stjärnan som hittades under en bro
Publicerad 2018-02-06
Han var en firad NFL-stjärna som spelat Super Bowl inför 90 000 åskådare.
Tio år efter karriärens slut hittades han i fosterställning under en bro i New Orleans.
I det ögonblicket föddes Jackie Wallace på nytt.
Ted Jackson hade hört att det bodde en grupp hemlösa män under motorvägen I-10 i New Orleans och åkte en varm sommardag 1990 dit för att leta efter dem.
Han hittade bara en.
På en rostig resårbotten täckt med ihopvikta kartonger låg en halvnaken man i fosterställning. Mannen var i sin tur täckt med ett genomskinligt plastskynke.
Bredvid sig hade han ett par gymnastikskor, en dunk med vatten, en hög med kläder och ett ex av The Times-Picayune, samma tidning som Ted Jackson jobbade på.
Efter att de pratat en stund öppnade mannen tidningen och pekade på en artikelserie om NFL-spelares liv efter karriären.
– Ni borde göra ett reportage om mig, sa han.
Därefter tog mannen fram en plastpåse och fiskade upp ett slitet id-kort som det stod Jackie Wallace på.
För fotografen Ted Jackson saknade namnet betydelse. När han kom tillbaka till tidningen gick han in på sportredaktionen och frågade:
– Har någon av er någonsin hört talas om en man som heter Jackie Wallace?
– Självklart, svarade en redaktör och berättade att Wallace hade varit cornerback i NFL-lagen Minnesota Vikings, Baltimore Colts och Los Angeles Rams och att han två gånger hade spelat i Super Bowl.
– När han släpptes från Rams försvann han från radarn. Nu vet ingen var han är, fortsatte redaktören.
I januari 1980 möttes Rams och Pittsburgh Steelers i Super Bowl inför 103 985 åskådare på Rose Bowl i Pasadena utanför Los Angeles. Matchen blev inte vad 28-årige Jackie Wallace hade hoppats på.
Rams hade en skör ledning i halvtid (13–10) men förlorade med 31–19. Trots att han hela veckan före Super Bowl tränat på en rad olika försvarsscenarion fick Jackie Wallace ingen speltid. I omklädningsrummet efter matchen var han ursinnig och skällde ut sin tränare.
Efter säsongen blev han uppringd av en Rams-representant som sa att hans Super Bowl-ring (även förlorarna får ringar) snart skulle komma med posten och att han inte var välkommen till festen där de andra spelarna skulle få sina.
Jackie Wallace fick inget nytt kontrakt. Hans karriär var över.
– Ingen ville ha mig efter det. Det är ett svårt ögonblick när man inser att man är slut, sa han till The Times-Picayune.
Wallace uppskattar att han tjänade mellan 325 000 och 400 000 dollar under sina sju år i NFL. Likt många andra samtida spelare sparade han inte ett öre.
Ett år efter att han slutade spela förändrade två händelser hans liv: hans mamma dog och en kusin bjöd honom på crack.
– Det var då ”mörkrets virvel” började.
När Ted Jackson återvände till sovplatsen under motorvägen sommaren 1990 hade Jackie Wallace tagit på sig en gul t-shirt. I gröna bokstäver stod det: ”På livets väg … behöver man stödhjul”.
Den 6 juli publicerades Ted Jacksons och reportern Jimmy Smiths reportage om Jackie Wallaces uppgång och fall i The Times-Picayune. Redan samma dag kom Burton Burns, hans tidigare lagkamrat på high school, och hämtade honom. Burns, som numera var assisterande tränare i St. Augustine High Schools amerikanska fotbollslag, tog med Jackie Wallace till deras gamla skola och lät honom sova där. Skolan ordnade sedan så att Wallace fick plats på ett center för drogrehabilitering i Baltimore. Varje thanksgiving de kommande åren ringde han till Ted Jackson och Jimmy Smith för att tacka dem.
Sommaren 1995 flög Jackson och Smith till Baltimore för att träffa sin vän. Vid den tidpunkten hade Wallace gått igenom ett tolvstegsprogram, skaffat jobb, gift sig och flyttat in i ett fint hus i Baltimores nordöstra utkanter. I en mapp på sitt jobb förvarade han bilderna som publicerats den 6 juli 1990. På morgnarna tog han fram dem och mindes sitt förflutna.
– Det krävs bara ett snedsteg och så är jag tillbaka där ni hittade mig. Den där bilden du tog, i fosterställningen … jag föds på nytt där, sa han till Ted Jackson.
På thanksgiving 2002, tolv år efter reportaget i The Times-Picayune, ringde inte Jackie.
Det skulle dröja ytterligare tolv år innan han dök upp igen.
Hans svarta hår hade blivit grått, men leendet var sig likt när Ted Jackson hittade honom i en rehablägenhet i Mid-City i New Orleans.
Det visade sig att han hade försvunnit efter ett gräl med sin fru Deborah Williams.
– Jag kallade henne ”bitch”. Hon blev rädd för mig. Hon ringde polisen som kom dit och förde bort mig, berättar han i Ted Jacksons nya reportage på The Times-Picayunes sajt nola.com.
Den kvällen blev slutet på tolv års nykterhet för Jackie Wallace. Han sov under en bro i Baltimore innan han nästa morgon tog en Greyhound-buss mot New Orleans.
– Jag fick fortfarande pensionsutbetalningar från NFL, ungefär 650 dollar i månaden. Det var inte tillräckligt för att skaffa en bostad, men det var tillräckligt för att kunna gå ut och bli hög.
Jackie Wallace kallade sitt liv för 28-dagarsspelet.
– Utbetalningarna kom mellan den 1:a och den 3:e varje månad. Från den 4:e till den 28:e eller 29:e visste jag att jag skulle vara fattig. Men runt den 30:e eller 31:a kvicknade jag till eftersom jag visste att mina pengar snart skulle komma. Och det var så drogerna fick mig att leva. Sjukdomens enda syfte är att döda dig. Det är allt den vill att du ska göra, ta en överdos. Att komma till en punkt där du antingen tar livet av dig själv eller blir skjuten av gängkillar som säljer knark.
Han säger att vissa langare sålde droger på krita och att det därför begicks ovanligt många mord i början av varje varje månad.
– Det är för att gängkillarna vill ha sina pengar. Och när de inte får sina pengar slutar det med att de dödar folk. Och tro mig, jag har tillhört den kategorin.
Jackie Wallace säger att gängen lät honom leva på grund av hans NFL-bakgrund.
– De visste att jag skulle få pengar tids nog, allt de behövde göra var att hålla sig i närheten av mig. Det var därför jag inte blev mördad.
2008 greps han för att ha förfalskat checkar och dömdes till behandling på ett rehabiliteringscenter. Men när det visade sig att bedrägerierna var betydligt mer omfattande än de först verkat fick han i stället sju år i fängelse.
Efter att ha skött sig och hållit sig nykter släpptes han efter tre och ett halvt. ”Fuck it, jag ska bli hög”, tänkte han och föll återigen ner i ”mörkrets virvel”.
Den 3 februari 2014 var han på väg upp på Pontchartrain Expressway för att hoppa ner i Mississippifloden och ta livet av sig. Han var trött på 28-dagarsspelet, trött på att alla hans pengar gick till droger.
Men precis innan han nådde brospannet träffades hans ansikte av en kall vindpust som väckte honom ur hans deliriska tillstånd och fick honom att vända om.
I februari 2017 fick 65-årige Jackie Wallace medalj efter att ha varit nykter i tre år. På ett möte för Anonyma narkomaner firade han med de andra deltagarna. Ledaren Darryl P tog snabbt ner honom på jorden. Han sa att det inte spelar någon roll att världen fortfarande ser Wallace som en stjärna.
– Här inne är du bara en missbrukare.
Samma månad fick Jackie Wallace en ny höft efter att ha haltat i flera årtionden. Ted Jackson var orolig för att de starka smärtstillande medlen skulle leda honom ner i fördärvet igen, men Jackie sa att han inte behövde oroa sig.
Själv var Jackie Wallace orolig över att hans minne blev allt sämre. Han tänkte på sitt smeknamn i NFL, ”The Headhunter”, och alla hjärnskakningar han fått.
När Ted Jackson ringde på dörren till Jackies lägenhet för att lämna över en inramad kopia av bilden där han sover i fosterställning var det ingen som öppnade.
Ted körde hem till hans flickvän Yolanda Stewart som berättade att Jackie ännu en gång börjat missbruka och att knarkgängen slagit klorna i honom.
Hon tittade på bilden där Jackie sover under motorvägsbron och sa:
– Det är hit han är på väg.
