England talar lyriskt om Johan Elmander
Wennman: Som om han vore en av superstjärnorna
LONDON. Aldrig trodde jag väl att en svensk Premier League-anfallare skulle få så mycket beröm.
Efter drömmålet i går talar England lyriskt om Johan Elmander. Som om han vore en Drogba, en Rooney, en Torres, en Berbatov eller en Anelka.
Och varför inte?
Ingen av dessa superstjärnor, dessa fruktade skyttekungar, har smällt in fler ligamål än Elmander i höst.
Efter det magiska 2–0-numret i Wolverhampton har Elmander gjort sex fullträffar för sensationslaget Bolton. Alla på bortaplan.
Tevez, Malouda, Nolan och Carroll leder skytteligan med sju. Därefter kommer Drogba, Bent, Berbatov – och Elmander.
I strålande fint sällskap, alltså. Äntligen. Nu har vi fått det vi hoppades på när Gary Megson köpte Elmander för 8,2 miljoner pund (glöm andra siffror ni hört) från Toulouse för två säsonger sen: En svensk anfallare som vågar gå in och markerar sin närvaro och skapa sig ett namn på världens största fotbollsscen.
I två år tycktes det mest vara ett korkat önsketänkande. Ingenting hände. Varje gång jag tog mig till Reebok Stadium uppe i nordvästra England – och det var massor av gånger – undrade mina engelska kollegor hur jag orkade göra mig besvär. Elmander var ju iskall. Elmander var antingen skadad, bänkad eller blev utbytt. Och framför allt: Elmander gjorde aldrig mål.
Prislappen har ökat – kraftigt
Johan själv kom ut från omklädningsrummet och upprepade samma sak varje gång: ”Man får ha tålamod, målen kommer så småningom”. Det gav inte direkt några löpsedlar i Svedala.
Så vände det plötsligt denna höst. När jag klivit in i pressrummet på Reebok de senaste fyra-fem gångerna har det varit glittrande stjärnglans runt Elmanders namn. Han är nu det närmaste Sverige haft en superstar i England sen Fredrik Ljungbergs år i Arsenal och Henrik Larssons gästspel i Man United. Elmander har vunnit Englands respekt.
Fördröjd utlösning, kallas det.
Intressant: Experterna strör nu rosor över honom även i matcher där han inte gör mål, som mot Tottenham i förra omgången. Det beror möjligen på att ögonen öppnas när ett lag går så bra som Bolton (femma nu efter 3–2-segern i går).
Efter det lilla konstverket på Molineux nådde hyllningarna nya höjder:
– En fantastisk uppvisning av Elmander! Genialiskt! Kan vara årets mål, vrålade Phil Thompson som en galning i Sky-studion.
– Titta på det här målet igen, det är absolut briljant av Elmander, tyckte Gary Lineker, Alan Hansen och Mark Lawrenson i Match of the Day.
Drömmålet var bra tajmat av en man som sitter på utgående kontrakt och har mångas blickar på sig.Det har alltid sagts att Bolton betalade för mycket för ”den där svensken som aldrig gör mål”. Men de kanske kan sälja honom med vinst i januari? Vilket hade varit otänkbart för några månader sen.
Managern Owen Coyle, som gör ett underbart jobb i Bolton, vill förstås ha honom kvar. Men Wanderers är i ett prekärt ekonomiskt läge och kommer till 90 procents säkerhet att sälja Elmander i januari (däremot tror jag de behåller Gary Cahill). Johan kan stanna och gå som Bosman i sommar, men det skulle förvåna mig.
Det enda man kan vara säker på är att prislappen ökat. Kraftigt.
Kan bli en ”Bring back Sven”-kampanj
Världens rikaste fotbollsklubb, Manchester City, befinner sig i ett annat ekonomiskt universum än grannen Bolton. Men det skiljer bara en placering i tabellen.
Jag vet inte hur länge Citys anhängare – och ägare – orkar med att se det som sker nu. Klubben har köpt stjärnor för 3,6 miljarder men inte gjort ett mål på hemmaplan på tre matcher. 0–0 mot Birmingham (med en bra Seb Larsson) i går. Det finns bara en som kan göra mål i City, Carlos Tevez, men honom bytte Roberto Mancini ut mot mittfältaren Gareth Barry när Man City jagade ett segermål i slutet. Mancini buades ut på Eastlands, men säger sig vara nöjd med fjärdeplatsen i tabellen.
Det vore intressant att göra en enkät bland Man Citys fans och fråga: skulle du hellre ha Sven-Göran Eriksson tillbaka än fortsätta med Mancini?
Jag är rätt säker på att Eriksson, som tog sin tredje raka seger med Leicester i går, skulle få fler röster än sin förre lärjunge i dagens läge. Håll ögonen öppna för en ”Bring back Sven”-kampanj i Manchester.
Aston Villa var lysande mot ett uselt Man United och hade 2–0 med nio minuter kvar. Lik förbannat blev det 2–2. Tur? Typiskt United-flyt? Fergie-time?
Nej. That's what champions are made of. United må vara besviket efter ännu ett kryss, men den där spurten var faktiskt världsklass.
Vem får sparken först? Roberto Mancini, Avram Grant eller Roy Hodgson?