Wagner klar för OS

”Jag har aldrig varit så nervös”

Gymnasten Veronica Wagner vinglade till lite i VM i Stuttgart på favoritredskapet bom.

Inte konstigt. 20 fyllda bar hon hela svenska gymnastikens framtidsdrömmar på sina axlar.

Wagner måste ju till OS.

Nu är hon på väg.

helskärm

Wagner hamnade runt 40:e plats i VM:s mångkamp. Det räcker för OS enligt de internationella kvalreglerna.

Nu återstår vad Sveriges Olympiska kommitté säger. Det är SOK som avgör, inte internationella gymnastikförbundet (FIG). Det vet Wagner.

– Jag vill gärna ha besked snabbt så att jag kan lägga upp planeringen inför Peking, säger Wagner medan hon håller ett öga på en av konkurrenterna i barr (Oops, säger Veronica när konkurrenten missar) och skriver autograf åt en tysk entusiast.

Förra gången, inför Aten 2004, fick Veronica Wagner jaga placeringar in i det sista för att övertyga SOK. Det slet på kroppen och psyket.

I Stuttgart gick det mesta ganska bra för Wagner. Med ett undantag.

– Det var synd med det där vinglet på bommen, sade förbundskaptenen Staffan Söderberg.

Förbannad

Wagner höll med.

– Just nu är jag förbannad. Jag har kört bra på bom hemma och kan vara en av de tolv bästa i världen på den, sade hon när eftermiddagspasset var färdigt och hon hade hittat sina försvunna tofflor igen (de stod i trappan borta vid domarna).

Och ändå blev det galet.

– Jag stressade, konstaterar hon. Jag har ett program som är exakt 1.30 min och det är tajt med tiden. Det finns ett moment där jag måste ta det lugnt och det gjorde jag. Sedan när jag skulle speeda på igen så stressade jag.

Det kostade.

Svenskan hade förmodligen varit en av 24 i mångkampsfinal i VM annars, en fantastisk bedrift i så fall.

I VM var hon tvungen att satsa på allt. Inför OS tänker Wagner specialisera sig.

– Bom och något till, säger hon kryptiskt.”Något till” borde vara hopp. Men det kan också vara fristående.

Men aldrig barr. Icke. Även om Wagner med allt sitt självförtroende hävdar:

– Jag är bra i barr.

Favoriten är bom. 10 centimeter bred på lagom fallavstånd ovanför golvet. På den slår Wagner baklängesvolter och gör saker som vi andra inte ens klarar på ett 10 meter brett salsgolv.

Att VM-bommen i Stuttgart dessutom darrade, gjorde inte balansprovet lättare.

En bom ska vara som huggen i sten. Här var det mer som lösan sand.

Gjorde det Veronica Wagner skärrad? Nä.

Värre var det före tävlingen. VM-pressen på Wagner var enorm. Hon fick helt enkelt inte misslyckas.

– Jag har aldrig varit så nervös förr, erkände hon.

Men det var när hon satt på läktaren, dagen före. Då darrade benen av dåliga nerver. Ute på golvet på söndagen var hon kav lugn.

Pausen mellan tävling och OS-besked tillbringade Veronica med föräldrarna. Och jodå - pappa Wagner heter Rickard i förnamn.

Sådant är tungt i Tyskland.