Ett jättekliv mot ett VM-guld i Osaka

PARIS. Sanna mina ord – det blir VM-guld.

Nej, inte Susanna Kallur.

Det är Christian Olsson det handlar om.

Hans tre långa steg i Paris var ett enda jättekliv mot ett nytt VM-guld i Osaka i slutet av augusti.

Det var Olsson av 2004 års modell jag såg i Paris i går. Totalt överlägsen.

Bilintresserade Olsson körde ifrån alla OS-året 2004.

Han tangerade världsrekordet inomhus då han vann VM i Budapest och satte personligt rekord utomhus med 17,79, då han vann OS-finalen i Aten.

Konkurrenterna kunde bara se på. Men så åkte Olsson in på reparation hela 2005. Ut kom en lite sargad trestegshoppare, naturligt oroad över om delarna skulle hålla.

I går fick han svaret. Han är tillbaka och lika överlägsen som då han var som bäst.

Men hans verkliga styrka finns i skallen och det är tvivlet som smugit sig in där som nu är på väg att skingras.

Som en studsboll mot potatissäckar

Självförtroendet har sakta varit på väg tillbaka, men i går tog det samma jätteskutt som Christian gjorde i tresteget. Han har en fantastisk förmåga att vara bäst då det gäller.

Sedan 2004 har säsongernas bästa hopp – både ute och inne – alltid kommit i mästerskapen. Det gör att hans 17,56 i svag motvind och ett småkyligt Paris är en klar indikation på vart han är på väg.

Han såg ut som en studsboll mot ett gäng potatissäckar där nere i trestegsgropen.

Världsettan och brasilianaren Jadel Gregorio såg verkligen ut att väga sina 102

kilo. Han stannade en hel meter från sitt världsårsbästa – 16.90 – och fick stryk av Olsson med 66 cm.

Nej, Gregorio är inget hot mot Olsson i VM. Brasilianaren klarar inte den mentala kampen efter att ha förlorat mot Christian 33 gånger av 35 inbördes möten.

Olsson och Klüft – två säkra kort

Jag vet att det alltid är korkat att gå ut och lova VM-guld, för verkligheten överträffar nästa alltid dikten. Men i Christian Olssons fall är jag lika bergsäker som jag varit inför VM i Paris och OS i Aten.

Han och Carolina Klüft är två säkra svenska VM-guld.

Om de nu inte skadar sig var jag på att skriva, men inte ens det hindrade Carolina Klüft då hon stukade foten dagen innan sjukampen startade i VM i Helsingfors 2005.

Susanna Kallur imponerade också i vad som hade kunnat vara en VM-final.

Sanna var tvåa i Paris den här gången – hon vann ju sensationellt i fjol – men nu föll världsettan och amerikanskan Ginnie Powell och blev liggande.

Men det visar ändå att Sanna har en klar medaljchans i VM.

Annars var det inga sensationer i Paris.
  Bara en skandal, då arrangörerna ringde för slutvarvet på avslutande 3 000 hinder med TVÅ varv kvar att springa.
  Hela loppet blev förstört.
  Det ska inte hända på den här nivån.