Visst, jag är en ödmjuk spelare

Som jag tidigare berättat är jag en av världens vassaste pokerspelare.

Men även jag åker ur en turnering lite för tidigt ibland.

Och då är jag inte sen att kritisera mig själv.

I helgen var jag i Mariehamn och spelade Åländska Mästerskapen. Det var tredje gången jag var där.

Förberedelserna har sett olika ut de tre åren och resultaten har blivit därefter.

Första året kom jag med flyg från Umeå eftersom jag deltagit i en direktsänd tv-debatt med Bosse Ringholm. Jag hade sovit fyra timmar och var sur och omotiverad eftersom vi med mina mått mätt spelade om jordnötter. Efter allmänt dåligt uppträdande och ännu sämre spel åkte jag ut tidigt.

Trevligt beröm

Det dröjde fram till småtimmarna innan jag åter var en man med social kompetens. Då kom den spelare jag snäst mest åt fram och bjöd på en öl. Han berättade vilken upplevelse det varit att spela mot mig. För honom var 7 000 kronor egentligen alldeles för mycket pengar, men när han hörde att jag skulle komma kunde han inte säga nej.

Han var glad trots att han åkt ut. Det hade varit så inspirerande och lärorikt att spela mot mig. Med ett förläget leende insåg jag att det var jag som fått den riktiga lektionen. Jag svor att komma tillbaka nästa år för att ta revansch.

Det lyckades till häften. Pokern gick åt skogen men jag fick MVG i uppträdande.

Övermodig och otur

I år hade jag bestämt mig för att briljera i båda disciplinerna. Jag spelade inspirerad poker och ledde efter första dagen. Sen spelade jag ännu bättre och var rejäl chipleader när finalbordet startade.

Men så gjorde jag ett stort misstag. Jag blev övermodig och skapade en stor pott i onödan. När jag förlorat den drabbades jag av rejäl otur i en kommande pott.

Otur kan alla drabbas av. Jag måste nyktert konstatera att jag har mig själv att skylla för att jag åkte ut som femma.

Jag fixar det mesta

Se där, jag har inga svårigheter att kritisera mitt eget spel. Spelare som bara känner mig genom mitt rykte brukar efter en stunds umgänge ofta häpet utbrista: ”Du är inte alls så där dryg och kaxig som jag trodde.” Jag svarar alltid: ”Jag vet. Det svåraste med att vara bäst är att vara ödmjuk, men även det fixar jag med bravur.”