Wennerholm: Mårts nedvärderar Norge
MINSK. Sverige håller på att tappa poäng mot Norge och Pär Mårts skyller på norrmännen.
Att ett lag som spelar så defensivt inte förtjänar att vinna.
Jag håller inte med.
Och jag gissar att Mårts lyckats med att reta upp halva Norge – helt i onödan.
Det kan ju knappast kommit som en överraskning för honom att norrmännen skulle ställa upp en mur på blå och bara försvara sig.
Vad hade han räknat med?
Full fart framåt?
Nej, så här har de alltid sett ut mot blåbärsnationerna i VM och även om Norge etablerat sig i VM:s A-grupp måste de ändå räknas dit.
Det är bara att titta på trupperna.
Det skiljer en hel ocean
Skulle någon norrman platsa i det svenska laget?
Det skulle vara KHL-backen Jonas Holös i så fall. Kanske. Möjligen.
Norge har en lagkapten i Anders Bastiansen som inte fick vara kvar i Färjestad och SHL efter den här säsongen, de har tolv spelare från den inhemska norska ligan som väl mest går att jämföra med Hockeyallsvenskan. Om ens det. De har fem spelare som var i SHL i vintras och där inga är några stjärnor längre och Modos Per-Åge Skröder är det största namnet. Skröder som hade sin tyngsta säsong någonsin i Modo och fick ihop futtiga 19 poäng (8+11). Och två spelare från KHL.
Och av de två lät förbundskapten Roy Johansen målvakten Lars Haugen, som spelar här i Dynamo Minsk, vila.
Han kastade i stället in en 20-årig VM-debutant i Steffen Söberg.
Ställ den truppen mot det svenska laget.
Det skiljer en hel ocean.
Därför var Johansens taktik den vanliga. Att försöka försvara sig mot övermakten och be till någon hockeygud att kanske, kanske kunde de skrälla igen som de gjorde i Slovakien 2011, där de tog sin första VM-seger mot Sverige genom tiderna. Vinst med 5–4 efter straffar.
Nu klarade sig svenskarna från den förnedringen, men det var med minsta möjliga marginal.
Bland det sämsta jag sett
Första perioden var en av de sämsta jag sett ett svenskt VM-lag göra.
Pär Mårts räknade till fyra heta målchanser i en period där Sverige vann skotten med 8–1.
Men jag såg inte en enda.
Det var tamt, det var bekvämt och svenskarna spelade runt och runt och höll sig ute på kanterna.
Ingen tog kriget framför mål, som man måste göra mot den här typen av motstånd.
Det handlar ju om att göra ett par snabba mål för att luckra upp försvarsmuren och tvinga det sämre laget att satsa framåt.
Det är då målen trillar in.
Där blir det oftast de 5–1, 6–1 eller 7–1 som de här matcherna brukar sluta.
Norrmännen var i alla fall stolta över sin kämpainsats och jag tycker att Mårts var lite nedvärderande i sin kritik av norr- männens sätt att spela för att inte förlora. Som han uttryckte det.
För dem var det stort att bara ”nästan” slå Sverige.
Och det med ett lag som saknar sina största stjärnor och som på hemmaplan anses vara ett av de svagaste Norge skickat till VM på flera år.
Nu är de hjältar där hemma, trots förlusten.
Dålig stil
Nej, Mårts.
Man måste förlora med stil, men också vinna med stil.
Ja, ja. Sverige har ändå vunnit alla sina tre öppningsmatcher här i VM. Och de har vänt underlägen i de två senaste och förvandlat 1–3 mot tjeckerna till 4–3 efter straffar och 0–1 till 2–1 mot Norge.
Men när vi närmar oss slutspel och matchen mot Kanada på söndag måste svenskarna spela bra redan från början av matcherna och i tre hela perioder.
Annars kommer den här VM-turneringen ta slut snabbt.
Det var ändå bra att andrakedjan med Linus Klasen, Gustav Nyquist och Calle Järnkrok gjorde mål. Och Klasen blev gladare än jag sett honom någonsin när han satte matchavgörande 2–1. Och det räcker med att två kedjor producerar framåt, medan två spelar 0–0.
Det har alltid varit ett svenskt framgångsrecept.
Det mest oroande är annars Jonas Ahnelövs axelskada.
Andra backen som försvinner på två matcher. Daniel Rahimi har redan fått åka hem och Ahnelövs öde är fortfarande osäkert.
Förmodligen färdigspelat
Axeln åkte ur led och det låter ju inte som han kan spela på ett tag, men jag tvivlar på att han spelar mer i detta VM.
Då måste Mårts ha in en back till på den enda lediga plats han har över. Men vem?
Ska han ringa Patrik Hersley eller Niclas Burström som var de två sista som petades efter Oddset Hockey Games?
Eller hoppas på någon utslagen back från NHL?
Det jag vet är att klockan tickar.