Krysstat, Rolle
Stefan Alfelt: Det vilar en sorts Lagerbäcksk mentalitet över Nilssons filosofi.
TRELLEBORG. Statistiken säger att MFF startade bättre på brandmannens tid.
Mina ögon säger inte emot.
Roland Nilsson är ingen frälsare så här långt och frågan är om han ger sig chansen att bli det?
Brandmannen är det öknamn som besvikna supportrar till MFF gav förre tränaren Sören Åkeby när gulddrömmar förvandlades till sjunde och nionde platser.
Förväntningarna på Åkeby när han kom var lika stora som förväntningarna nu är på Roland Nilsson. Resultaten från start är alltså sämre för Nilsson men än så länge pratas det mest om bättre organisation, tydligare idé och annat som jag faktiskt har ganska svårt att upptäcka. Självbedrägeri är en bra supportergren tills verkligheten krossar illusionen.
Snarare är MFF fortfarande lika uddlöst som förra året framför mål. Jonatan Johansson (33 i augusti) och Niklas Skoog (34 i juni) är allsvenskans äldsta anfallspar. Det märks – även om Skoog fortfarande visar spelintelligens och bollskicklighet.
Spelet har ungefär samma brister. En spelmotor i mittfältet saknas. Daniel Andersson fortsätter att lyfta ballongbollar som droppar ned till svårvunna dueller. Labinot Harbuzi visade under en kvart i början av andra halvlek mot Trelleborg att han i rätt tempo kan vara närmast magisk med sina fötter och blick för passningen. I 75 minuter visade han däremot i princip ingenting.
En Lagerbäcksk mentalitet
Riktigt vasst har Malmö i år bara blivit de gånger som Agon Mehmeti (19 i november) kommit in. Men jag hör Roland Nilsson – efter 0–0 mot TFF – säga att man inte vet hur Mehmeti fungerar om han får spela från start.
Nej, hur skulle man kunna veta det när Rolle inte ger en uppenbar jättetalang chansen att visa hur bra han verkligen kan bli?
Det vilar en sorts Lagerbäcksk mentalitet över Nilssons filosofi. Skynda långsamt för att mogna till någon sorts övre medelmåttighet i stället för att chansa på den plötsliga utblomningen till något riktigt vackert.
Att starta med fyra oavgjorda är naturligtvis inte på något vis en katastrof i en 30-matchersserie där inget lag är riktigt bra. Optimisterna påpekar dessutom att årets fyra poäng tagits i matcher som förra året gav noll poäng: Göteborg (h) 0–2, Djurgården (b) 0–1, Elfsborg (h) 1–2, Trelleborg (b) 1–2.
På en journalistträff med allsvenskans sydsvenska lag tippade Roland Nilsson att MFF skulle bli fyra i årets allsvenska. Vilket fick mig att fråga om det innebar att MFF inte dög i år heller? Reaktionen blev självklart en massa resonerande svar om vilken tid det tar att bygga lag och spelares självförtroende och att tips om guld sätter onödig press.
Har inte använt resurserna
En tränare som köps till MFF köps för att skapa ett guldlag. Han ges bättre ekonomiska resurser än i princip alla sina konkurrenter. Rolle har inte använt resurserna. Men kanske har han en vattentät plan. Mannen har ju bevisligen mer praktisk kunskap om fotboll på elitnivå än så gott som alla andra nu levande svenskar.
Eller så har han totalt missbedömt kravnivån i Malmö, ungefär som Tom Prahl gjorde trots alla sina tidigare meriter, när han kom till MFF.
Prahls Trelleborg skulle ha vunnit i går om man ser till chanserna. MFF skapade noll, TFF hade åtminstone tre lägen som lika gärna kunde ha gett ett segermål.
Försvaret med den allt bättre Rasmus Bengtsson som mittback tillsammans Jens Sloth var klockrent framför stabile Johan Dahlin.
TFF-målvakten har inte provats hårt i allsvenskan men hans agerande är så säkert att man kan misstänka att detta är en framtidsmålvakt. Som rentav kanske bör vara med redan i sommarens EM-trupp.
När Michael Mensah och Andreas Drugge byttes in som anfallare sattes också MFFs dittills stabila mittbackspar Jimmy Dixon och Gabriel under en stress som framförallt visade Dixons brister i uppbyggnadsspelet.