Boring Boork

Marcus Leifby

TV4:s expertkommentator lämnar mig utstött – och uttråkad

I Canal Plus hockeysändningar hade Leif ­Boork en intervjuserie som kallades ”Being Boork”.

I TV4 har Leif Boork en roll som expert­kommentator bredvid Lasse Granqvist.

De borde kalla den för – ”Being Boring”.

Det börjar dra ihop sig, tack och lov.

I morgon dammar vi av finalen i världsmästerskapet i ishockey och aldrig tidigare har väl en och samma kanal sänt så många menings­lösa matcher från en och samma turnering.

Av de 64 matcherna som direktsänts har 90 procent varit totalt TOTALT ointressanta – även för en hockeynörd.

TV4:s sportchef Hans Pekkari efterlyste respons på hur kanalen skött sina sändningar.

Han vände sig till de 240 personer som (knappt) följer honom på mikrobloggen Twitter.

Säkrast så.

Hade TV4 öppnat en sluss hade telefonledningarna knakat samman.

Gudrun 2.0, ungefär.

Har skaffat sig maktposition

Peter Jihde vill inte göra sport, sändningarna har haltat därefter och gästerna i studion har inte velat vara med.

Efter matcherna har Pär Mårts suttit där och sett ut som att han hellre hade simmat en lagkapp med Leonid Brezjnev.

Genuint hockeyintresserade Niklas Wikegård styrde upp några samtal som höll på att tramsas bort.

Och ovanför har Leif Boork suttit och slagit oss på fingrarna.

Han är ”hockeymagistern” som läxar upp spelare, ledare, tränare, domare, pampar och kollegor.

Han vet inte bara mest och bäst – han vet allt.

Ingen vågar säga emot.

Som spelarrådgivare, krönikör och tv-expert har Boork skaffat sig en maktposition i svensk hockey.

Det självgoda sättet han utnyttjar den på känns lika motbjudande som omodernt.

Självklarheterna klär han in i lite finare ord.

Som att målskyttar ”behöver jämnhet i produktionen”.

Jaså, och hur står det till med svensk exportindustri?

VM i tvärtemot

Boork-pedagogiken har påmint om en sketch skriven av Galenskaparna.

Det har varit ”VM i tvärtemot”.

Tycker Lasse Granqvist att Viktor Fasth gör en bra räddning – då tycker Leif Boork att den inte var så märkvärdig.

Säger Lasse Granqvist att pucken är svart – då påstår Leif Boork att den är mörkblå.

Jag har blivit alldeles modfälld av att lyssna på honom.

Stått på randen till depression.

Expertkommentatorer ska hålla sina känslor i styr, de ska vara kunniga, sakliga och kritiska.

Därmed inte sagt att de måste vara knastertorra och helt sakna självdistans.

Lämnar mig utstött

Under åren på Radiosporten kamperade Lasse Granqvist och Lars-Gunnar Jansson tillsammans.

När Granqvist gick i taket lugnade L-G ner honom, när han var snett på det var L-G där och rättade till.

Både Granqvist och L-G kan sin hockey, många av deras referat är också en del av de bästa (och värsta) hockeyminnena jag bär med mig.

De kombinerade känslor och kunskap, undervisade på ett underhållande sätt och lämnade mig ofta med en känsla av upprymdhet.

Leif Boork?

Han lämnar mig utstött – och uttråkad.

Här är TV-veckans...

JA!

Uuuuuaaaahh-referatet av Henke Strömblad och Glenn Strömberg (när City gjorde två mål på säsongens sista tilläggsminuter) var ett stycke svensk tv-sport-historia. I en tid då kommentatorernas vrålande i tid och otid har börjat ifråga­sättas gjorde de precis allt rätt. De satte ord på det som inte gick att sätta ord på. Det blev ett ”uuuuuuaaaahh” helt enkelt. Det var precis vad jag kände – och ville höra. .

Nej!

Årets koma-teve när Erik Hamrén presenterade EM-truppen. Och det var inte TV4:s fel. Förbundet lät varenda gubbtjuv på kansliet prata en stund innan de 23 namnen som alla redan visste skulle läsas upp, lästes upp. Säga vad man vill om hockeyförbundet och deras VM-arrangemang, de kommer i alla fall inte dragandes med sånt här flummeri.

TILL SIST...

...håller jag med min kollega Johan Flinck. Det borde definitivt göras en dokumentär om ”Bengas Boys”.