Alfelt: Wilton är ett offer för Roland Nilssons spelsystem
MALMÖ. Statistiken säger att Wilton Figueiredo har blivit en sämre spelare.
Eftersom jag har poäng från universitetet i statistik litar jag inte ett smack på siffrorna.
Jag ser Wilton som ett offer för MFF-tränaren Roland Nilssons spelsystem.
Fem poäng efter ledarlagen när nio omgångar spelats är inte på något vis en katastrof. Inte heller åtta mål – mindre än ett gjort i snitt per match. Det är inte bra, men så länge man släpper in ännu färre är det åtminstone okej.
Problemet är att man måste göra mål för att vinna matcher.
Roland Nilsson gör kanske rätt när han håller fast vid sin idé. Malmö har, som han påpekar, emellanåt spelat väldigt bra fotboll och man har skapat många målchanser, men det kan lika gärna vara helt fel att inte förändra därför att avståndet uppåt kan mycket snabbt bli väldigt långt. För långt rentav.
Saknar naturliga målskyttar
Malmö har inte så många anfallsspelare som är naturliga målskyttar i sin trupp, egentligen bara Wilton och Agon Mehmeti. Edward Ofere är mer en target player som kan störa motståndarnas försvar med sin tyngd och storlek och öppna ytor för medspelare.
Ser man till truppens balans kan jag förstå Roland Nilssons taktik. Tittar man däremot på varför det inte har blivit fler mål tycker jag att det är fel sätt att ställa upp på.
Att vara den ensamme anfallaren är en svår uppgift som inte alla målskyttar passar för och jag tycker varken att Figueiredo, Mehmeti eller Ofere gör det. Är tvärtom övertygad om att alla tre i kombination med en av de andra skulle få mer utrymme och tid att utnyttja sina kvaliteter.
Så länge som MFF fortsätter med en anfallare på topp måste andra stiga fram och göra målen. Labinot Harbuzi har ett fantastiskt tillslag och skjuter gärna men han kan inte vara både speluppbyggare och avslutare i match efter match.
Snabba – men ofarliga
Hoten måste då komma från kanterna, från Guillermo Molins och Daniel Larsson. Båda är snabba, svårstoppade, attackerande – men statistiskt sett i princip helt ofarliga framför mål. Statistik går att ljuga med, men målmissarna går inte att snacka bort.
Roland Nilsson säger att han är rädd för att MFF förlorar det man gjort bra om man byter system från 4–2–3–1 till 4–4–2, men jag tror inte att man släpper in speciellt många fler mål om man går över till ett system som har trygghet inbyggt.
I nuläget skulle jag ännu hellre se Malmö spela som Sören Åkeby ville, det vill säga 4–3–3, med hela den tidigare nämnda anfallstrion längst fram. Med defensivt starka Daniel Andersson och Robert Åhman Persson skulle Harbuzi fortfarande kunna få friheter att dominera och bygga upp det offensiva spelet. Ytterbackarna Ricardinho och Ulrich Vinzents är ju snudd på perfekta som riviga kantlöpare.
Måste vinna flera i rad
Den förändringen får vi inte se mot Örebro i kväll. Kanske lossnar målskyttet ändå för Figueiredo.
MFF måste börja göra mål och vinna flera matcher i rad. Annars kommer Roland Nilssons mantra om att han inte är orolig så länge som man skapar målchanser snart att låta riktigt krystat.